Vilket lopp. Hausat på förhand och det gjorde iaf inte mig besviken. På herrsidan krossade Geofrey Mutai banrekordet och på damsidan fick vi se Mary Keytani öppna på sub 32' första milen och sub 1:08 på halvvmaran.

Det är högre tempo än vad Paula Radcliffe hade när hon noterade sina fantastiska 2:15. Paula hade dock manliga harar och den betydligt "lättare" Londonbansträckning till hjälp. Nu nådde inte Mary ända fram, utan fick en väldigt tung sista 4:e del av loppet. Det dröjde dock till loppets sista 2-3 km innan jagande etiopiskorna Firehiwot Dado och Buzunesh Deba hann ikapp. Mary försökte då svara, men krafterna räckte inte till och Dado kunde gå ifrån mot slutet och vinna före sin landsmannina Deba, vilket gjorde att Mary, liksom 2010, fick nöja sig med en 3:e plats i NYCM.

Jag är dock mkt imponerad av hennes, mot distansen, respektlösa attityd och tror att vi kommer att få se mkt av henne framöver.

På herrsidan höll favoriterna ihop under loppets första 3 mil och tempot var bra, men inte direkt mördande. 1:03.17 halvvägs och strax därefter försökte Londonvinnaren och fjolårstvåan Emmanuel Mutai rycka lite. Han kom dock inte loss och gruppen sprang uppför 1st avenue i samlad trupp. Med ca 10km kvar bestämde sig dock 2:03.02 mannen Geoffrey Mutai att nu var det slutlekt och sprang helt sonika ifrån sin namne och de andra.

Med en andra halva på 1:01.48 och de 10km mellan 30-40km på 28.57. De sista 2 195 metrarna snittade han sedan 2'54"/km. Så han hade bra fart i benen kan man säga.

Patrick Makau har WR på 2:03.38 och Wilson Kipsang missade det med enbart 3" i Frankfurt höromsistens, men jag har inga problem med att säga att världens bäste marathonlöpare är Geoffrey Mutai. Att springa NYCM på det sättet som han gjorde nu är sjukt. Han noterade dessutom 2:03.02 i Boston (banan uppfyller inte de krav som finns för att ett WR ska räknas) i våras, vilket är ett sk värlsbästa.

Vad gäller den svenska insatsen så gjorde Isabellah Andersson en helt klart godkänd insats med sina 2:28:29 och en 8:e plats. Bella gick inte med i startrusningen utan sprang jämnt och plockade, som vanligt, löpare för löpare allt eftersom loppet gick. Dock mattades Bella lite granna under loppets andra halva (vilket inte hör till vanligheterna). Värt att notera är dock att hon kännt sig lite förkyld dagarna innan loppet och att andra halvan av loppet inte är ngn lek.

Bäste svensk på herrsidan blev Hälle IF's orienterare Erik Öhlund på 47:e plats och tiden 2:31.16. Marathon-nestorn Szalkai noterade årsbästa 2:34.48 efter en lite tung andra halva. Halvor på 1:13.37 och 1:21.11.

Jag tror att Anders genom detta ville belysa de riktigt långa lång-passens (30+km) betydelse för maran. Han saknade dem i sina förberedelser och orkade sonika inte 2:a halvan.