Nu har våren även kommit till Mora. Efter 2 dagar med +10 och sol och vind så är nästan alla vägar fria från snö. Planen var från början att köra lite intervaller men det fina vädret gjorde att jag ändrade planen lite. Det blev ett lite snabbare pass på nästa 30 km i 3.43 fart. (Bergkarlåsrundan med 330 meters stigning) Tyckte att kroppen svarade riktigt bra i backarna. Intervaller kan man ju alltid köra någon annan dag.....
Våran äldsta dotter är lite sjuk vilket innebär att hon är lite orolig om natten. Igår natt så tog Zandra nattpasset inne hos Elvira, vilket jag tackar för. I natt så var det min tur att ta nattjouren. Lyckades sova över första passet mellan 23 och 02. Vaknade dock på andra passet som startade vid 4 tiden. Gick in till henne och lade mig bredvid. Efter lite snurrande och jonglerande med napparna så lyckades jag somna om. Sixten vaknade vid 5.45 och nattfriden var åter slut. Lika bra att sticka ut och springa lite.
Stapplar ner i källaren och tar på mig löparkläderna och GPSen. Sticker ut på min vanliga morgonjoggsrunda som är strax över 10 km. Det bjuder på alla typer av underlag, grusväg, asfalt, stig. Det är dock ganska mycket snö kvar fortfarande i skogen, delar av rundan som går på stig är en skoterled på vintern. Första halvan av stigen var inga problem, sedan blev det dock för löst och man trampade igenom på vart annat steg. Man ser nog mera ut som en skadskjuten älg när man kommer farande.
Precis efter 5 km börjar det skava på hälen, känner varje steg hur smärtan ökar. Måste stanna för att kolla på hälen. Det visar sig att strumpan har gått sönder och ett hål lika stort som en krona finna på strumpan. Inte skönt. Efter lite justeringar så lyckas jag dra ner strumpan så att hålet mera kommer under foten och det går hjälpligt att fortsätta. Jag tycket att mina hälar borde vara så härdade så att de borde klara detta, men ack.

Dagens comrades fakta: