Se svensk maratons största ögonblick
Kjell-Erik Ståhls maratonlopp vid världsmästerskapen i friidrott 1983 är kanske den största prestationen i svensk maratonlöpnings historia. I ett startfält med alla dåtidens stjärnor på startlinjen blev svensken fyra, endast 1 sekund från prispallen. Ståhls tid 2.10.38 står sig fortfarande som svenskt rekord. Se de unika klippen och hör Ståhl berätta om loppet som han fortfarande mer än 30 år senare kan beskriva i detalj.
Inför VM-maran i Helsingfors tränade Kjell-Erik Ståhl hårdare än någonsin och förberedelserna stämde perfekt. Sex veckor före mästerskapet vann han Örebro Marathon på 2.15 och sprang sedan 79 mil den följande månaden som också innehöll sju tävlingar. Sista veckan trappades träningen ner och två dagar före tävlingen reste han till Helsingfors.
Det var över 20 grader varmt när startskottet gick. Efter några kilometer låg Kjell-Erik i täten tillsammans med de andra två svenskarna Tommy Persson och Jan-Ivar Westlund. De två släppte efter hand medan Kjell-Erik fortsatte att ha en aktiv roll i tätklungan.
Halva sträckan passerades på 1.05.16 med Kjell-Erik först. Klungan bestod i det läget av ett 30-tal löpare. Ännu vid tre mil var tätgruppen stor. Vid 32 km provade britten Hugh Jones, som vunnit Stockholm Marathon två månader tidigare, ett ryck men blev snabbt inhämtad.
Men så vid vätskekontrollen efter 35 km gjorde favoriten Robert De Castella från Australien ett kraftigt ryck och bara etiopiern Kebede Balcha orkade följa.
– Jag missade det helt, klungan drogs ut på ett pärlband och plötsligt var jag tia. Men sedan plockade jag löpare efter löpare och var två kilometer senare uppe på tredje plats.
Kjell-Erik bildade tillsammans med dubble OS-vinnaren Waldemar Cierpinski från DDR och tanzaniern Agapius Masong en tremannaklunga. I en backe efter 38 km tappade Kjell-Erik kontakten men var ikapp igen vid 40,5 km och tog sedan kommandot.
– Jag hörde hur Masongs steg sakta försvann och ungefär 500 m utanför Olympiastadion kände jag hur Cierpinski släppte.
Alldeles innan man springer in i Stadion är det en backe och på krönet av den fick östtysken kontakt igen. Kjell-Erik var dock först av de två in på Stadion då det återstod 300 m till mål. På upploppet spurtade Cierpinski förbi och var en sekund före i mål. De Castella vann på 2.10.03 före den tröttnande Balcha 2.10.27, Cierpinski 2.10.37, och Ståhl 2.10.38. Efteråt kostade Kjell-Erik på sig ett ärevarv på Olympiastadion.
Loppet avslutades i riktigt bra fart. Den fjärde milen gick på 30.42 och de sista 2,2 km i en fart just över tre minuter per kilometer. Kjell-Erik sprang andra halvan av loppet bara sex sekunder långsammare än den första.
– Jag hade satsat på loppet i ett år och det var väldigt speciellt att lyckas få till det just den dagen!
Tiden var den bästa någonsin av en nordbo och personligt rekord med exakt två minuter.
Kjell-Eriks fjärdeplats i Helsingfors-VM är en av de mest otippade och underskattade prestationerna genom tiderna i svensk friidrott. Att en 37-åring lyckades besegra större delen av världseliten och bara var 35 sekunder från guld var en bragd.
När Kjell-Erik kom tillbaka till VM-byn mötte han sin förre klubbkamrat Ricky Bruch som inte visste hur det gått.
– Jag höll upp fyra fingrar och då blev han så glad att han kastade sig över mig med en björnkram. Det var speciellt!
Kjell-Erik genomförde VM-loppet med en snittfart på strax under 3.06 per kilometer. De två halvorna var nästan helt jämna – 1.05.16 och 1.05.22. De fyra milarna gick i en snittfart av 30.58 – 31.22, 30.34, 31.17 och 30.42.
Resultat VM i maratonlöpning i Helsingfors 1983:
1) Robert de Castella, Australien, 2.10.03
2) Kebede Balcha, Etiopien, 2.10.27
3) Waldemar Cierpinski, DDR, 2.10.37
4) Kjell-Erik Ståhl, Sverige, 2.10.38
5) Agapius Masong, Tanzania, 2.10.42
6) Armand Parmentier, Belgien, 2:10.57
7) Gianni Poli, Italien, 2.11.05
8) Hugh Jones, Storbritannien 2.11.15
9) Karel Lismont, Belgien, 2.11.24
10) Stig Roar Husby, Norge, 2.11.29
22) Tommy Persson, Sverige, 2:14.57
50) Jan-Iwar Westlund, Sverige, 2:27.05