Efter en tio år lång karriär som orienterare och hinderlöpare bestämde sig Kjell-Erik 1976 för att avsluta elitsatsningen och koncentrera sig på chefsjobbet på Televerket i Borås. Men han fortsatte att träna och blev 1978 oväntat svensk mästare på 25 km. Efter det beslutade han sig för att testa maraton innan han lade av helt. Detta var strax före maratonvågen drog igång och det fanns få svenska lopp. I början på augusti 1979 arrangerades det första Stockholm Marathon med knappt 2000 deltagare. Kjell-Erik valde dock den kombinerade NM- och SM-tävlingen i Östhammar en månad senare.

Banan var flack och på tävlingsdagen var det idealiska förhållanden med 17 grader och svag vind. Fem kilometer in i loppet stötte Kjell-Erik emot en medtävlare och stöp i asfalten med två blodiga knän som följd. Irriterad och med värkande ben kom han på fötter men hade tappat 50 meter på klungan.
– Jag tänkte att kommer jag inte ikapp tätgruppen så bryter jag, berättar Kjell-Erik.
Efter en mil hade han hunnit upp klungan men fartökningen hade kostat och han kände sig sliten.
– Men vid vändpunkten i Öregrund började det kännas lite bättre. Vid 25 km kändes det riktigt bra och efter tre mil gick det kanonbra. När vi passerade 34 km tänkte jag att ”nu är det ju bara åtta kvar” och så höjde jag farten.
Han blev trea och bäste svensk på 2.16.49 och gick direkt in på tredje plats på den svenska alla-tiders-bästa-listan. Knappt två minuter från Göran Bengtssons topptid.
– Tiden och placeringen överträffade alla mina förväntningar! Är det här min distans? tänkte jag.

Redan sex veckor senare sprang han New York City Marathon.
– Sedan sa Svenska Friidrottsförbundet att de kunde tänka sig att skicka tre svenskar till OS i Moskva om de inte var mer än fem minuter efter världseliten. Uttagningsloppet gick i Karl-Marx Stadt i början av maj och jag blev tolva och bäste svensk på 2.16.20. Waldemar Cierpinski vann på 2.11 så då fick jag klartecken.
Kjell-Erik blev 19:e i Moskva-OS och Tommy Persson 30:e. Tävlingsarrangörerna började nu höra av sig och Kjell-Erik hade redan gjort upp med att springa ett maratonlopp i Montreal i början på september då Svenska Friidrottsförbundets generalsekreterare Ulf Ekelund ringde:
– Vi vill att du springer Stockholm Marathon den 23 augusti.
– Det går inte. Tre veckors vila är för lite, dessutom ska jag springa i Montréal den 6 september.
Ekelund hörde av sig igen och hotade med att dra in Kjell-Eriks träningsbidrag om han inte sprang i Stockholm.
– Det slutade med att jag sprang Stockholm Marathon och blev tvåa på 2.18 bakom amerikanen Jeff Wells. Två veckor senare blev jag åtta i Montreal på 2.17 och det var då jag märkte att jag återhämtade mig snabbt. Det var min tredje mara under 2.19 på fem veckor och jag kände att jag verkligen klarade av att tävla så tätt.

Seger i Peking 1981 inför miljonpublik
Hösten 1980 förbättrade Tommy Persson den svenska bästanoteringen till 2.11.02 då han vann i Columbus, Ohio. De två långa skåningarna började nu tävla allt intensivare på den internationella maratonscenen.
I maj 1981 vann Kjell-Erik sin första mara – Frankfurt – och förbättrade samtidigt det personliga rekordet med tre minuter till 2.13.20. Det var början på en 18 lopp och 20 månader lång svit av tävlingar under 2.20. 1981 sprang han tio maratonlopp, 1982 tretton, 1983 elva och 1984 nio – 43 lopp på fyra år varav 40 under 2.20!

1983 blev han fyra i VM i Helsingfors. i sitt livs lopp.(Se separat artikel.)
Vid sidan av fjärdeplatsen i Helsingfors-VM så är Kjell-Eriks mäktigaste upplevelse som maratonlöpare när han vann Pekings första internationella maraton i september 1981. Det var två år efter att landet öppnats för turister.
Några dagar före loppet var han ute och tränade då en äldre man cyklade upp jämsides och på knagglig engelska frågade om han fick tala med honom:
– Vi pratade i säkert tre kilometer och jag berättade lite om Sverige som han inte hade någon aning om var det låg. Han berättade att Kina bara ett halvår tidigare börjat tillåta undervisning på engelska. Han var helt överväldigad att få utnyttja sina nya kunskaper och kommunicera med en europé!
Veckan före loppet hade det svenska friidrottslandslaget varit i Kina och bland annat tävlat i de öppna kinesiska mästerskapen samtidigt som Kung Carl Gustaf och drottning Silvia var där på statsbesök.
– Det var start och mål på Himmelska fridens torg och jag kommer ihåg att 5 km-skylten satt inne på torget. Så stort var det.
Efter tre mil bestod tätklungan av sex man. Vid 38 km släppte den siste koreanen och sedan var det bara norrmannen Inge Simonsen kvar.
– Han släppte vid 40 km. När jag sedan kom in på Himmelska fridens torg med en kilometer kvar till mål så var där hundratusentals åskådare!
Kjell-Erik vann loppet med 31 sekunder på 2.15.20. När han stått och skrivit autografer en stund så hade det samlats hundratals personer runt honom. Det slutade med att han fick fly in i en buss.
Loppet direktsändes i kinesisk och japansk TV och samma kväll fick han träffa vice ordföranden i Kinas centralkommitté vilket också sändes direkt i TV. På Dagens Nyheters förstasida dagen efter löd en av rubrikerna: ”Kjell-Erik slog kungen i Kina”. ”En 35-årig teleingenjör som kommer från Killeberg, bor i Åhus, jobbar i Kristianstad och springer för Hässleholm har på drygt två timmar åstadkommit lika mycket PR för Sverige i Kina som kungen gjorde på tio dagars statsbesök nyligen.”

Los Angeles-OS 1984 – största besvikelsen
I Los Angeles-OS var Kjell-Erik i bättre form jämfört med Helsingfors-VM året före. Men så inträffade ett antal incidenter som förstörde möjligheterna till en bra placering.
På plats i Kalifornien fem dagar före loppet så var det varmt vilket normalt skulle gynna honom.
Kjell-Erik drabbades av huvudvärk dagarna före loppet vilken inte släppte förrän klockan 12 på tävlingsdagen. Starten gick fem timmar senare.
– Det kändes inte bra på uppvärmningen. Det var 29 grader varmt och 85 procents luftfuktighet och när jag kom fram till första vätskekontrollen efter fem kilometer så stod inte min flaska där. Jag tvärbromsade och tittade under bordet men hittade den inte.
Vid tio kilometer hände samma sak och när flaskan även saknades vid 15 km så var det kris i hettan.
– Strax efter började magen krångla och vid 17 km fick jag tömma den. Det fanns ingenstans att ta vägen så det vara bara att sätta sig på trottoarkanten på Santa Monica Boulevard mitt bland allt folk. Det hela var väl över på 10–15 sekunder.
När Kjell-Erik till slut fick flaskan vid 20 km så var det redan för sent. Han började känna sig dålig, andningen blev oregelbunden och vid 24 km bestämde han sig för att bryta. En kilometer senare frågade han efter en ambulans och vid 26 km kom det en. De konstaterade att han hade akut vätskebrist.
– Någon löpare hade antagligen tagit min flaska efter att ha missat sin egen. Det var riktigt tråkigt eftersom jag var i bra form och i normala fall trivs i värme.
Tre veckor senare vann han Oslo Marathon på banrekordet 2.13.01 och ytterligare en månad senare blev det seger i Seoul Marathon på 2.13.57. I december blev Kjell-Erik trea i Sacramento på 2.12.00 och flög sedan vidare direkt till Hawaii där han veckan efter blev fyra i Honolulu Marathon på 2.18.46.

Känsla för aktier
Kjell-Erik arbetade heltid som chef på Televerket 1969–2001 (från 1993 Telia) med titlar som drifts- och anläggningschef. Han bor i villa i Åhus en mil söder om Kristianstad med sambon Eva Svensson sedan 1977. De har dottern Marie-Helene, född 1987.
Vid sidan av idrotten är aktier Kjell-Eriks stora fritidsintresse. Han har varit aktiv på aktiemarknaden sedan 1971 och satt i styrelsen i Roburs Andra allemansfond 1984–98. Aktieintresset har gjort honom ekonomiskt oberoende. När det gäller idrott så är han intresserad av alla typer av uthållighetssporter och springer det gör han flera gånger i veckan när detta skrevs i december 2005.
– Maraton är en kamp mellan hjärna och kropp. Det handlar om att kunna stå emot kroppens signaler när smärtan är som störst.
Ett extremt ekonomiskt löpsteg, en otrolig återhämtningsförmåga och ett starkt psyke gjorde Kjell-Erik Ståhl till Sveriges bäste löpare genom tiderna på den längsta mästerskapsdistansen.
– Men idrotten har alltid varit en bisyssla. Arbetet har alltid kommit före och det har jag inte ångrat en sekund.
På frågan om han grämer sig över att han inte testade maraton tidigare svarar han:
– Nej, min debut tajmade maratonvågen perfekt!