Puh, fredag eftermiddag och jag sitter på flygplatsen i Köpenhamn och har just varit på Kick-off möte för ett nytt 4-årigt projekt med titeln ”Sustainable biofuel production”. Igår hann jag lämna de två yngsta barnen på dagis innan jag satte mig på flyget, mellan möten och middag fanns sedan endast kort paus för att hinna checka in på hotellet så gårdagen fick bli en ”vilodag” ur träningssynpunkt. Imorse däremot fick jag in 13 km löpning innan mötet drog igång igen kl 09!

Två lugna dagar på träningsfronten innebär dock mer träning i helgen. Imorgon har jag ett snabbdistanspass på 20 km inplanerat. Det ska in någon gång, antingen före eller efter sonens fotbollscup. På söndagen får det bli ett lugnt distanspass 30 km, antingen tidig morgon eller efter lunch då den yngsta sover middag och mellanbarnet ska på kalas!

Varför gör jag då livspusslet svårare för mig än nödvändigt? En fråga som jag ställer till mig själv då och då! Tillvaron skulle ju bli något enklare om löparskorna las på hyllan eller om jag åtminstone kunde nöja mig med en mer normal nivå, kanske 3 pass/vecka, kanske ha träningsmål som att springa en mil på 50 min och en halvmara på under 2 h??

Ja, det var där det började för mig för ca 10 år sedan, men när de målen var uppfyllda så fanns där en drivkraft att testa mer, en hel mara, springa en halvmara ännu fortare. Jag kom ju runt en hel mara, hur fort kan jag springa den nästa gång osv osv. Och på något vis går det ju alltid lättare att hitta tid till det du tycker är roligt än till mindre roliga måsten i livet.

Löpningen ger mig ork att vara mer effektiv och närvarande i både jobbet och som mamma! Jag har ju dessutom fördelen att detta ”bara” är en fritidssysselsättning för mig. Jag har ett stimulerande jobb som ger mig min inkomst, jag har mina älskade barn som ger mig all livsglädje jag behöver. Löpningen är en bonus, varje träningspass en utmaning i sig att få till, och får jag inte till det så påverkar det faktiskt inte så mycket annat än mitt humör…och det är just därför jag ser till att det blir av ändå!

Jag började blogga här på Marathon.se för ett år sedan, då hade jag som mål att få springa marathon på friidrotts-EM i Barcelona sommaren 2010, nu har jag gjort det! Nya mål har satts upp i min löparvärld! Syftet med den här bloggen är kanske främst att inspirera andra, småbarnsföräldrar eller ej, att faktiskt hitta tid till träning i vardagen även om det ibland kan verka smått omöjligt, för kan jag så kan du!