Utvecklingen har verkligen gått snabbt för Annelie Johansson. 2014 var hon bästa svenska i EM på maraton och i år startade hon med ett 2.40 lopp i Rom för att sedan åter bli bästa svenska i VM i Peking. I Valencia Marathon tog Annelie nu steget under magiska 2.40 gränsen, när hon blev 15:e tjej på 2.38.57. Det var ett lopp med mersmak.

Grattis Annelie, kan du berätta om loppet i Valencia som tog dig under 2.40?
– Tack, det var kul att få att få till en tid under 2.40. I loppet hade arrangörerna ett antal farthållargrupper och eftersom mitt mål var under 2.40 bestämde jag mig hänga på den gruppen som skulle ha fart att gå under den tiden. Det var relativt jämn fart, och vi skulle passera halvvägs på 1.19.45 och nu blev det marginellt snabbare med 1.19.34. Det kändes bra hela tiden, till och med så att det nästan kändes för långsamt. Så vid 25 km bestämde jag mig för att jobba ikapp gruppen som låg framför för att komma med i deras något högre tempo. Så jag speedade upp lite där, så även om jag sen tappade lite fart sista 5 km när solen och värmen tog ut sin rätt höll jag bra.

Hängde du med i den klungan in i mål eller körde du själv, ser ju på sluttiden att din ”andra” halva till och med var lite snabbare än första halvan?
– Jag låg med dom ”gubbarna” fram till 34-35 km, men sen gick jag ifrån dom med. Så jag sprang mest själv, men som alltid i stora lopp fanns det lite ryggar att jobba mot och passera sista kilometrarna. Men det var ingen fara med vind, utan det var jättebra förutsättningar bara lite varmt på slutet när solen låg på.
– Sen även om det nu skulle blåst är det en bra bana där man är vindskyddad av höga hus nästan hela tiden. Det var också en nästan helt flack bana med bara en lite backe vid runt 31 km, som dock följdes av en fin utförslöpa. Så det är verkligen en mara jag kan rekommendera om man siktar på en tid.

Oavsett om det var en bra bana, imponeras jag av din avslutning där du återigen klarar hålla och till och med öka farten något. Var det din plan?
– Jag vet att jag kan avsluta bra, eftersom jag gjort det i några lopp tidigare. Sen blir det ju alltid tuffare att klara hålla eller öka farter ju högre utgångstempo man har. Men nu kändes kroppen så bra så det lyckades, och allt runt i kring funkade också bra. Det var endast en flaska med vätska som någon hade tagit vid en station. Jag hade bra support med tider och så också från min tränare Ulf Friberg.

Nu gick du under 2.40 och nådde ditt mål med en stark avslutning, men ångrar du inte att du gick ute ännu lite tuffare?
– Jo lite kanske, eftersom det kändes så bra. Kroppen känns riktigt bra nu efteråt, jag har promenerat runt halva Valencia med mina föräldrar efter loppet och det känns knappt att jag sprungit maran. Det enda jag känner av är liten stelhet i utsidan av en vad. Så det är klart att jag funderar runt om jag skulle gått ut något hårdare, samtidigt var det tryggt att gå ut i den fart jag hade inledningsvis.
– Det var en tjej som jag träffade innan som valde gå med gruppen som gick snäppet tuffare, med en 1.18 öppning och hon passerade jag ju sen, så det är inte alltid en snabb öppning lönar sig.

Från VM i Peking i slutet av augusti har du fått in både Lidingöloppet (seger på 30 km) och sen alltså maratonträning för Valencia, har det inte känts stressat att köra så pass tätt mellan så långa lopp där du presterat bra?
– Drömmen hade nog varit att jag haft runt två veckor till att lägga in maratonträning på innan Valencia. Då hade jag kunnat göra ett till riktigt bra långpass och ett par till maratoninriktade tröskel-intervall pass på 4x5 km, eller 2x10km.
– Men samtidigt hade jag lite mer tid i år jämfört med ifjol då jag kombinerade EM, Lidingöloppet och sedan Dublin Marathon. Då hade jag ytterligare två veckor kortare träningsperiod mellan Lidingöloppet och maran. Så det var ändå bra att vi hittade en så bra mara några veckor senare, för jag kände verkligen vad den extra träningstiden gav för mig.

Med det här loppet i bagaget, hur blickar ni fram mot kommande säsong?
– Vi har pratat kring lite olika upplägg. Först hade vi en tanke på att göra en satsning mot en vårmara. Men nu har vi bestämt att jag istället ska lägga fokus på att jobba upp tempot lite genom springa några tävlingar på både milen och halvmaratonsträckan. Sedan är tanken att jag gör en rejäl satsning mot ASICS Stockholm Marathon, som jag ju missade ifjol. Så det ser ut att bli målet för första halvan av 2016.

Kommer du med det har resultaten du uppnått i år både på mästerskap och gällande tider göra någon förändring i din satsning med jobb eller annat?
– Nej, jag kommer fortsätta på det upplägg jag har haft. Jag har bra förståelse från min arbetsgivare där jag kan förlägga vissa pass till dagsljus på dagtid. Kanske blir det att jag unnar mig något läger, men annars tycker jag jobb och träning funkar bra ihop. Jag tycker det kan vara bra att ägna tankarna åt andra saker än bara träningen, så jag tycker jag har en bra balans. Perioder kan jag givetvis dra nytta av att vara helt fokuserad på löpningen, som jag till exempel gjorde inför VM, men jag tror inte det skulle passa mig att köra så året runt utan de andra delarna i livet med jobb och familj ger en bra balans.

Marathon.se tackar för intervjun, och ser fram mot att se Annelie i ASCIS Stockholm Marathon 2016!

• Annelie 16:e bästa svenskan genom tiderna
• Annelies träningstips i ny bok
• Annelie bästa svenska i VM 2015