Våren 2014 blev Emma bästa svenska i GöteborgsVarvet men det dröjde till hösten 2014 innan hon gick med i en friidrottsklubb. Enhörna IF blev klubbvalet och Emma sprang för klubben när hon gjorde 1.58 på 3 milen på Lidingöloppet hösten 2014.
I år sprang Emma på snabba 1.16.26 på Göteborgsvarvet och det indikerade att hon skulle kunna ta ett stort steg på maraton från sin debut. I New York tog hon det steget och visade hon att hon verkligen kan springa maraton.
Marathon.se fick en pratsund med Emma en vecka efter loppet i New York, när Emma åter var på svenska mark efter att ha semestrat i storstaden dagarna efter loppet.

Grattis Emma, kan du berätta om ditt snabba lopp i New York Marathon?
– Tack, det var en jätterolig upplevelse men en tuffare bana än vad jag tänkt mig. Supporten och stämningen längs banan var fantastisk så det var verkligen kul att springa.

Hade du förväntat dig att komma i mål på en så snabb tid som 2.43?
– Nej, mitt mål var att försöka slå min tid från Stockholm Marathon för två år sedan. Det var mitt grundmål. Men det var jättebra yttre förhållanden så det gick ännu snabbare än vad jag trott innan.

Jag tittade lite på dina mellantider och du öppnade första milen på ”låga” 38 minuter, vilket till och med ger en sluttid under 2.40. Hade du någon plan för vilken fart du skulle hålla?
– Jag springer på känsla, utan klocka, men jag håller lite koll på tidtagningen längs vägen. Känslan är dock viktigast för mig. Det kändes bra inledningsvis i den farten och det höll bra hela loppet.
– Jobbigast var det på bron över till Manhattan vid 25 km, där det var tomt på publik och kanske inte den vackraste sträckan på banan.

Hur tänkte du då mentalt för att tackla tröttheten där?
– Som tur var satt jag bredvid en tidigare damvinnare av New York Marathon, (reds anmärkning Italienska Franca Fiacconi som vann 1998 och nu som 50-åring sprang på 3.16) på bussen ut till starten och hon pratade just om den här bron. Att man skulle ha sparade krafter till den kom och att man skulle ha med sig att första avenyn som kommer direkt efter bron har fantastisk publik och lättare bansträckning. Så det var bra att hon hade förvarnat mig lite, så jag visste vad som väntade.

Sedan flöt det på bra, hur var känslan att komma i mål i Central Park?
– Det var jätteroligt, dels att det var en fantastisk stämning vid målgången dels att jag var så nöjd över min känsla där jag inte hade ont någonstans och tiden var så mycket bättre än jag vågat förvänta mig.

Du slog igenom som klubblös löpare i Stockholm Marathon 2013, men sen har det inte blivit andra maraton innan ditt New York lopp nu. Vad har du gjort mellan loppen löpmässigt och med din satsning?
– Jag har min löpning mest som en hobby och jag har inte gjort någon uttalad satsning. Men jag valde ändå gå med i en klubb, Enhörna, för att ha möjlighet att delta i lite fler lopp och kunna ställa upp i tävlingsklassen i loppen. Men det har inte blivit så många fler lopp, mer än Göteborgsvarvet och Lidingöloppets 3 mil som jag ville prova på ifjol.

Om vi går tillbaks till innan ditt 2.50 lopp i Stockholm för lite drygt två år sedan, hur såg din träningsgrund ut då?
– Jag alltid varit aktiv på fritiden, både sprungit men även spelat fotboll och kört längdskidåkning. Men sen med studier och jobb, har det mest blivit löpning. Det flexibla i löpningen, där man kan få in det när det passar, har varit bra. – Så jag har sprungit på egen hand för att jag gillar springa och det passar mig.

Även om du är ”hobbylöpare” så gick du med i Enhörna, ändrade det något i din träning och din löpning?
– Det har inte påverkat så mycket eftersom jag inte bor där klubben är, så jag tränar fortfarande på egen hand. Men det positiva är att jag kan bolla erfarenheter med mer rutinerade löpare och ledare i klubben.

Springer du efter någon träningsplanering eller kör du helt spontant?
– Generellt ser veckorna ganska lika ut. Jag tränar ungefär 6 dagar i veckan. Upplägget med vilket pass och när jag kör kan skifta utifrån hur det ser ut med jobbet. Jag föredrar att springa på morgonen och en standard vecka blir det 15 km på måndag, tisdag och onsdag. Sen blir det styrka på 1-1,5 timmar på torsdagen. Oftast tar jag vila på fredagen följt av ett längre lördagspass på runt 2 mil och sedan 15 km igen på söndagen.

Dina 15 km pass, är det i en jämn fart eller är det uppdelat i intervaller eller annat?
– Ofta springer jag på löpband och då blir det jämn fart hela vägen, men springer jag ute är det oftast en kuperad runda runt Årstaviken där jag naturligt får backintervaller och fartskiftningar under rundan.

Lite nyfiken på vilken fart du håller på dina 15 km pass i jämn fart?
– På bandet blir det oftast 15-15,5 km/h (reds anm. 4.00 min/km eller något snabbare) men kör jag runt Årstaviken blir det naturligt något långsammare.

Styrkan du kör, är det egen styrka eller kör du gruppstyrka?
– Förut gick jag ofta på Bodypump, men nu kör jag själv. Jag har fått lite tips kring vilka övningar som är bra för mig. Så jag kör runt 1-1,5 timmar med blandade övningar för ben, bål och överkropp.

Nu med New York maratonresultat i bagaget, hur går tankarna kring din framtid löpning. Blir du inte sugen på att gå från hobbylöpare till att mer uttalat satsa på löpning?
– Jag har inte hunnit fundera så mycket. Det är klart att det är kul när man lyckas göra bra tider och att känna att det kanske finna potential till ännu snabbare tider. Jag har inte tänkt tanken tidigare att jag skulle ha chans att komma med i landslaget eller så. Visst lockar det lite spontant nu såhär, men jag vet ju inte riktigt vad det skulle innebära att göra en mer uttalad satsning. Så vi får se, men fler lopp blir det säkert.

Marathon.se:s Anders Szalkai tackar Emma för intervjun

Tjejernas tio-i-topp i maraton 2015
Här är årets tio snabbaste svenska tjejer på maraton:
2:34.14 Isabellah Andersson, Hässelby, Stockholm
2:40.05 Annelie Johansson, Hälle, Rom
2:40.43 Louise Wiker, Hässelby, Sevilla
2:43.29 Emma Nordling, Enhörna, New York
2:43.40 Josefin Gerdevåg, Örebro, Frankfurt
2:44.17 Lena Eliasson, Hässelby, Stockholm
2:45.13 Charlotte Karlsson, Hässelby, Stockholm
2:46.25 Mikaela Kemppi, Örebro AIK, Frankfurt
2:49.11 Mikaela Larsson, Spårvägen, New York
2:49.58 Kajsa Berg, Huddinge, Stockholm (mellantid i Stockholm Ultra 50 km)