Ekvall berättar själv om succéloppet
Bästa svenska maratontiden på 25 år. På söndagen tändes en ny maratonstjärna och med tiden 2.12.07 i Frankfurt Marathon har Mikael Ekvall nu hopp att få springa OS på distansen.
Läs hela den första långa intervjun med Mikael Ekvall efter söndagens succélopp.
Först stort grattis. Kan du berätta om ditt oerhört imponerande seriösa debutlopp på maratonsträckan?
– Tjena, tack så mycket jag är riktigt nöjd. Det var ”gött”. Första 5 km var rätt så lugnt, jag tror vi hade 15.50 där men efter det ökade farten successivt. Trots den låga farten kände jag mig ganska seg, men jag visste att den risken fanns då jag lättat upp träningen mot maran och då kan kroppen reagera med en lite seg känsla. Så jag var aldrig orolig, och efter första 5 km började det kännas riktigt lätt. Den lätta känslan höll i sig ända fram till 25 km. Jag låg i en bra klunga och det var perfekt öppning med 1.06 på första halvan.
– Planen innan loppet var att gå med längst bak i den klungan som hade harar som skulle öppna på 1.05.30. Nu höll hararna inledningsvis inte riktigt den farten och det gjorde att det blev riktigt bra för mig. Sen gick det dock klart fortare mellan 20-30 km, men det gick bra ändå.
– Målbilden var 2.11-2.12 så öppningen kändes perfekt. Vid 25 km stack en polack iväg från vår klunga men jag låg bakom och hade hjälp av några andra killar. Vid 29 km ville dom att jag skulle hjälpa till med farten så jag gick upp och fick direkt en lucka och fick sen springa själv.
– Jag kom ifatt polacken vid 35 km, och då började jag känna, helvete vad trött jag är. Den känslan av trötthet började komma redan vid 30 km men ännu starkare vid 35 km passeringen.
Hur gjorde du för att övervinna den tröttheten?
– Jag var mentalt inställd på att den skulle komma, så jag var helt enkelt förberedd på att det skulle göra ont. Jag tog lite hjälp av polacken en bit när jag kom ifatt honom och vilade mentalt genom att ligga bakom runt 500 meter. Men sen kände jag att jag inte kunde ligga där bakom om det skulle bli 2.12 i mål. Så då tänkte jag att jag skulle klocka kilometrarna och ta en split mellan 35-38 km. Men jag kunde inte hålla mig för att kolla redan efter 1 km, och då var jag lite överraskad att den gick på 3.06 trots att jag var så trött. Då tänkte jag att det var rätt lugnt, men sen blev kilometrarna jävligt långa.
Sista biten går inne i stan och det är en del kurvor och så, så det gjorde tillsammans med tröttheten det svårt att hålla farten.
– Vid 40 km, så jag att chansen på under 2.12 fanns kvar, men det gick inte riktigt.
Hur var känslan när du kom i mål?
– Jag kämpade ju på så hårt jag kunde sista två, så första känslan var ändå en liten besvikelse att jag inte gick under 2.12, men sen ganska snabbt var jag riktigt nöjd. Det kändes som en bra debut.
Var det något speciellt med att gå under just 2.12, något besked kring OS kvaltid 2016 eller?
– Jag har inte fått något klartecken på vad OS kvaltiden är. Men förbundskapten Karin Torneklint pratade om att nomineringsgränsen skulle sättas till 2.11, men sedan är det ju SOK som helt bestämmer. Så jag hade väl inga tankar på att det skulle vara en OS-kvaltid, men målbilden var ju 2.11-2.12 och då hade det varit gött att komma under 2.12. Men med lite distans till det är jag jätte nöjd med tiden och det är klart jag hoppas att den kan räcka för en OS-nominering.
Har du redan någon plan kring framtida upplägg?
– Nej inte direkt, men jag har ingen plan i dagsläget för en vårmara, utan det absolut bästa skulle vara om jag kan bli kvalad på mitt lopp här i Frankfurt för då kan jag köra ett liknande upplägg med fokus på fart och banlopp en tid och sen sista 10 veckorna innan oss kan jag köra mer marainriktad träning. Det funkade bra nu inför Frankfurt och det skulle vara att bra upplägg för mig inför ett eventuellt OS. Men det är som sagt inte upp till mig nu, utan upp till SOK.
Kan du berätta lite om ditt maratoninriktade träning de sista 10 veckorna in mot loppet?
– Efter sommarens SM på bana tog jag fem dagars ”vila” med 30 minuters lugn jogg om dan. Sen började jag en upptrappning av träningen med lugna tröskelpass och långpass. - Jag brukar springa tre kvalitativa pass i veckan men nu gick jag ner till två kvalitativa pass i veckan och i början av upptrappningen var fartpassen ganska lugna. Långpasset startade jag upp direkt med 2 timmars löpning.
Sen fortsatte jag utveckla längden på långpassen och de kvalitativa passen blev något tuffare men med ganska mycket volym. På långpasset ökade jag upp till 2 timmar och 30 minuter som längst vilket gav runt 37 km. Det blev mitt längsta pass innan Frankfurt.
Sen med två veckor kvar till maran började jag dra ner på träningen lite. Tisdagen veckan innan maratonveckan körde jag mitt sista riktigt tuffa pass, med 10 km i 4.00-fart och sen direkt 15 km på det i maratonfart. Veckan gav totalt 14 mil och den avslutades med 10x1 minut i tävlingsfart på lördagen följt av 90 minuter i lugn distansfart med en vecka kvar till loppet.
Sista veckan bestod nästan bara av lugna joggpass i 4.30-5.00 fart förutom att jag på tisdagen körde tävlingsfart eller lite snabbare på bana där jag sprang 5x800 meter följt av 5x400 meter. Men jag höll verkligen igen på passen.
Det verkar onekligen som en bra framgångsformel för maran. Vad händer nu framöver, åker du som förra vintern iväg till Australien för din vinterträning?
– Ja biljetten är redan bokad, så Australien blir det och sen hoppas jag även träna i USA på våren. Sen beror upplägget givetvis lite på vad jag får för besked kring OS. Nu först blir det 14 dagar med lugn jogg på 20-30 minuter om dan. Sen drar jag igång igen.
Marathon.se imponeras av ”tävlingsdebuten på maran ” och önskar Micke stort lycka till framöver.