Många elitlöpare har setts bära dem. Paula Radcliffe var först ut i början av 2000-talet då hon dök upp till London Marathon klädd i något som mest liknade ett par knälånga damstrumpor. Glåporden haglade, men tvivlarna tystades snabbt då tjejen rev av ett loppet på 2h och 15min. Helt plötsligt var långa strumpor – eller kompressionsstrumpor – ett måste inom eliten om man skulle kunna springa bra. Vi på marathon.se bestämde oss för att titta lite närmare på fenomenet.

Strumporna är knälånga och rejält åtsittande. Inom vården har de använts länge, framför allt vid svåra trötthetssymtom i benen, lätta svullnader, venösa bensår, lymfödem och åderbråck.

Så funkar de - i teorin
Kompressionen är gradvis och tightast runt ankeln med minskat tryck upp mot vaden. Syftet med att bära strumporna i löpsammanhang bygger på teorin att det venösa återflödet till hjärtat förbättras genom en effektivare vadmuskelpump, vilket i sin tur skulle leda till bättre uthållighet. Det spekuleras också i att trycket pressar samman muskulaturen vilket förbättrar balans och proprioception, vilket i sin tur skulle minimera muskeltrötthet.

Om det funkar? Inte helt och hållet, om man ska tro den senaste forskningen i alla fall. Enligt en studie som gjorts i Sydafrika vid universitetet i Stellenbosh, och som pressenterades vid American College of Sports Medicine:s årsmöte 2007 i New Orleans – kunde man inte påvisa några skillnader i maximal syreförbrukning, puls eller ventilation per minut (minute ventilation) mellan testlöpare som sprang med kompressionsstrumpor och de som sprang utan.

Däremot visade det sig att löparna som bar kompressionsstrumpor efter löptestet hade en ökad borttransport av slaggprodukter och blev av med mjölksyran snabbare än de andra testlöparna, vilket skulle innebära att kompressionsstrumpor är positivt för återhämtningen efter tuff träning eller tävling.

Så kontentan av det hela; använda kompressionstrumporna under tävling eller träning om det känns bra, men tveka inte att ta på dem efteråt!