Om vi utgår från den manliga statistiken var det i år 457 löpare som gjorde 3.00.00 eller bättre. För att hitta ett större antal måste man gå tillbaks till 1995 års lopp då det var 503 herrar som klarade ”drömgränsen”. Under 2000 talets Stockholm Marathonlopp har ”manliga sub tre löpare” varierat mellan 375 som mest ifjol till så få som 121 löpare 2007 då det var 29 grader och sol.
Om vi tittar på vad som krävdes för en 100:e plats i loppet bland herrarna var den tiden i år 2.46.22 och även där får man gå tillbaks till mitten av 90 talet för att hitta en så bra tid för att komma topp 100.
Kanske är det så att den fina toppbredden i årets lopp återspeglar att många löpare utvecklats och satsar på maran, eller var det helt enkelt så att 10-11 grader och regn skapade förutsättningar för fler att springa snabbt?
Om man tittar vidare i statistiken för de snabbaste löparna kan man konstatera att det är just värmeloppen som verkligen påverkat topptiderna negativt. Nämnda 2007 hade 100:e manliga löpare 2.58.15, alltså runt 12 minuter långsammare än i år och även klart långsammare än 2012 då många upplevde marans väder som det värsta man sprungit en mara i.

Vid vilken temperatur det är bäst att springa i är givetvis individuellt, men sett till genomsnittet verkar just 10-11 grader och regn vara bra även om man kommer i mål med en känsla av att vara riktigt kall. Mindre vätskeförlust genom svettning än när det är varmt påverkar säkert prestationen positivt, och även om det känns kallt behöver kroppen troligen inte lägga speciellt mycket av sin energi på att hålla värmen.
Förhoppningsvis var det dock inte bara gynnsamma förhållanden som gjorde tiderna för toppbredden i år, utan förhoppningsvis kan även de fina tiderna tillskrivas att fler löpare än på dom senaste 20 åren är beredda att lägga ner den träning som krävs för att springa fort.

• Resultaten i ASICS Stockholm Marathon 2015