Ymers Annelie Johannson startade sin löparkarriär för ungefär sex år sedan och vid årets Stockholm Marathon tog hon SM silver på sitt EM-kvalificerande personbästa 2.46.01. Marathon.se fick en kort pratstund mellan passen och aktiviteterna på landslagets ”EM-precamp” ute i Täby.

Du är alltså på landslagets ”EM-Precamp”, hur är det där?
– Ja, vi är runt 20-talet aktiva så det är inte hela truppen som är här, men två andra maratonlöpare är här i alla fall. Både David Nilsson och Lena Eliasson är här. Det har varit en liten blandning av egen träning, en pressträff och eventuellt blir det ett simpass också.

Är simning något som normalt sätt ingår i din träning?
– Ja, jag brukar köra ett eller två pass alternativ träning per vecka och det är antingen på cykel eller så kör jag simning. Jag fick ju lite bakslag under våren, med en stressfraktur och då vill jag inte riskera något med att springa varje dag.

Vad var det för stressfraktur du hade?
– Det var i foten. När jag gick in i grundträningsperioden inför det här året blev det lite för mycket mil för snabbt och dessutom på asfalt. Så jag tror stressfrakturen kom av det, men sen vet man aldrig exakt orsak.

Den här volymstegringen du gjorde kom den av att det skulle bli ett Europacuplag på EM?
– Nej, det var något vi hade planerat oavsett EM eller inte. Om jag tittar tillbaks ett år sprang jag mellan 5-7 mil per vecka och nu är jag uppe på runt 10 mil i veckan. – Men steget upp till 10 mil gick lite för fort. Den här volymstegringen är ett led i att försöka bli så bra maratonlöpare jag kan bli.

När du säger vi gällande planeringen av tränaren, innebär det att du har en tränare som hjälper dig med träningsupplägget?
– Ja, jag har en tränare som heter Bob Kaill i Ymer. Han hjälper mig med upplägg med träningsprogram både långsiktigt över åren och sen även detaljerat veckoschema.
– Så Bob håller koll på att det blir en bra mix av kvantitet och kvalitet.

Har han ändrat något i din träning sedan du började med löpning?
– Ja, jag har ju gått från att ha varit en vanlig motionär med distanslöpning och ibland lite snabbare löpning mellan varannan lyktstople till att nu träna mer varierat och målinriktat. Jag började träna med Bod och Ymer för runt tre år sedan och det har gett en bra struktur på träningen. Dessutom får jag hjälp på kvalitetspassen som vi oftast kör tillsammans. Nu inför EM har det blivit en del långa intervaller och flera långa tröskelpass i maratonfart.

Alla läsare vet ju inte din bakgrund som löpare, kan du berätta om vägen från motionär till EM löpare?
– Jag läste intervjun med Hanna Lindholm som du gjort, och hennes bakgrund stämde in lite på mig. Jag började träna mer strukturerat för runt 6 år sedan, och min bakgrund inom idrotten var dels lite landsvägscykel dels fotboll i ungdomsåren. Jag fick barn 2008, och då blev det naturligt att jag sökte mig till den träningsform som är enklast att genomföra direkt hemifrån och som är tidseffektiv. På den vägen är det, och precis som Hanna började jag springa lite små lopp i trakten runt där jag bor. Loppen gick ganska bra och det sporrade mig att fortsätta och då kom jag i kontakt med Ymer och Bob.
– Jag har ställt mig frågan om jag inte är för gammal för det här (reds anm, så är Annelie 36 år), samtidigt om jag fortsätter utvecklas och dessutom tycker det är roligt, varför ska man då begränsa sig? Om man fått leva om livet hade det klart varit kul och sett hur det gått om man valt att satsa på löpning och friiddrott tidigare. Samtidigt så finns det många motiverande exempel på löpare som utvecklats sent upp i åren, och det ger inspiration.

Du sa att du har en långsiktig plan, hur ser den ut?
– Ja, vi har lagt upp en plan på fem år där jag ska försöka komma ner i runt 2.30 till 2.35 på maraton och förhoppningsvis lyckas i något lite större internationellt maratonlopp.

Kul med långsiktighet tycker jag, men nu är det på kort sikt EM som gäller, hur har din sommar varit och hur ser du på EM-loppet?
– Jag känner mig mycket mer väl förberedd än inför ASICS Stockholm Marathon. Jag hann egentligen bara träna en månad löpning innan loppet där efter min stressfraktur. Nu har jag kunnat träna på och jag har kört en del tävlingar i sommar som gått bra. Träningsmässigt har vi lagt lite extra fokus på backar med tanke på EM-banans backe som ska klaras av fyra gånger.
– Vi avstod SM på bana, eftersom vi valt att inte köra så mycket bana i år. Så det känns faktiskt riktigt bra, både fysiskt och mentalt.

Hur har du sett på de tävlingslopp du gjort i sommar?
– Ja, jag har sprungit några lopp som har gått bra. Loppen har varit som en del i träningen så vi har inte lättat upp och toppat formen till därför känns det bra att loppen gått så bra ändå. Två dagar innan ett lopp jag körde i Lysekil körde jag till exempel ett tufft 23 km pass i maratonfart, så allt har varit en helhet.

Låter som tuffa kombinationer, men sett till din träning har du något favoritpass?
– Jag gillar att springa långt och länge, så distanspassen är det som är roligast. Kör jag ett vanligt lugnt långpass som ”återhämtning” ligger jag på runt 4.45-5.00 min per kilometer och passen där ligger på mellan 25-30 km. Kör jag mer kvalitetsbetonade långpass i maratontempo brukar jag springa mellan 15-20 km, med undantag på för just det 23 km pass jag berättade om. Tempot på de snabbare ”korta” tröskellångpassen ligger på runt 3.50 min/km.

Kör du dina tröskellångpass själv eller har du fart-hjälp?
– Jag brukar ha hjälp av några killar som håller mitt tempo, men ibland får jag köra själv. Oftast är Bob med och ger tider under passet och peppar. Så på just de tuffa passen är det skönt att få lite hjälp.

Den här satsningen som du nu gör på löpningen, hur funkar den med ditt liv i övrigt?
– Ja, det är ju fortfarande lite trixande, men jag försöker lägga min träning så mycket som det går tidigt på morgonen. Det funkar ju bra med distanslöpningen, men det kvalitativa blir bätte om man kör det senare på dagen. Jag försöker avsätta tid så att jag kan köra intervallpass och tuffare pass på eftermiddag-kvällstid, då det lättare går att hitta träningssällskap. Sen har jag givetvis hjälp av min sambo och föräldrar, svärföräldrar som barnvakt. Utan dom hade de varit svårare. Även om min son nu är sex år och kan vara med mer och mer.
- Sen är det jobbet, jag är controller på Gina Tricot på huvudkontoret i Borås, där jag fortfarande jobbar heltid. Så där kanske jag i en framtid kan gå ner lite i tid för att få till lite mer återhämtning mellan passen.

Nu är EM loppet inte långt borta, vad är din målsättning och har ni något upplägg klart?
– Ja, min målsättning är att göra personbästa på EM trots den tuffa backen. Jag känner ju mig som sagt i bättre form än tidigare så jag tycker att det inte ska vara helt omöjligt såvida det inte blir extremt varmt. Så jag kommer försöka gå ut i mitt eget tempo och inte stressat av andra löpare. Förmodligen blir det en lugnare start för mig än många andra, men banan kommer ta ut sin rätt. Så det gäller att inte dras med till för snabba farter vilket kan vara lätt om det är mycket publik längs banan. Så taktiken är att snitta 3.50 tempo.

Spännande med ett tufft tidsmål, men baserat på vad vi fått höra verkar det helt klart vara ett realistiskt mål. Marathon.se önskar stort lycka till.