Rune, som var en av världens bästa ultralöpare på 80-talet, har levt för löpningen i fyrtio år. Sedan den 1 januari 1973 har Rune bokfört hur långt han sprungit. Det har blivit 23 564 mil.
Trots att 58-årige Rune inte längre tävlar så fortsätter han träna. Under första halvåret 2014 har han hunnit med 170 mils löpning och 60 mil kajakpaddling.

– Jag älskar att träna. Det har jag alltid gjort. Jag kunde träna hur mycket som helst, konstaterade Rune som idag är en eftertraktad föredragshållare.
– Jag arbetade minst heltid under den period när jag tränade som hårdast. Om jag fått lön för att kunna springa på heltid hade jag kanske tränat ihjäl mig.

– Det finns inte en klockren väg till att bli en bra ultralöpare. Jag har aldrig följt ett program, men jag har alltid följt träningsprinciper.
– Om jag tränat som andra hade jag inte varit löpare idag. Om andra tränat som jag gjorde hade dom inte varit löpare idag.
– Träna efter din personlighet. En del är aggressiva och brakar på direkt. Andra är mer timida och tar det försiktigt.

– Jag tvivlar inte på att löpglädje är en viktig parameter när det gäller träningen.
Rune tog ett exempel på hur det känns när löpglädjen är borta:
– Vid ett tillfälle sprang jag sju mil per dag i tre dagar. Den fjärde dagen kändes det inte bra så jag avbröt träningen efter bara två hundra meter.
– Då insåg jag att jag inte sprungit tillräckligt kort de senaste dagarna för att ha kvar löpglädjen.

– Vissa gillar att plåga sig när de tränar. Jag har aldrig gillat det och jag har aldrig pressat mig på träningen.
– Men jag längtade efter kampen under de tre sista milen på ett 100 km-lopp.
– En ultralöpare måste ha en bra relation till kampen. Under träningarna ska man längta till kampen på nästa tävling.
– Man ska finna sin förmåga att älska kampen.

Rune rekommenderar tävlingar på kortare distanser som ett led i träningen inför ett ultralopp:
– Missa inte chansen att tävla på 10 km eller på halv maraton. Tävla allt du kan. Håll full fart och ge allt på distanser upp till halv maraton. Det ger en tempohårdhet som jag tror är mycket viktig för en ultralöpare.

Under alla år som Rune Larsson tränat löpning har han bara haft en allvarlig skada.
Han hade planerat att hänga med på träningspassen under den gångna ultrahelgen, men avbröt träningen redan under lördagens första intervall:
– Jag fick känning av kramp i låret, berättade Rune.
– En skada kommer sällan utan förvarning. Därför reagerar jag direkt när jag får en känning.
– Jag vill kunna springa nästa vecka också. Om jag inte klivit av idag hade jag kanske inte kunnat göra det. Nu springer jag som ett spjut på onsdag.

För Rune är en skada något som dödar löpglädjen, och han älskar fortfarande att springa.

• Rune Larssons hemsida
• Hemsidan för Stockholm Ultra Marathon
• Hemsidan för TSM