Senast vi pratade var efter Amsterdam Marathon hösten 2012 då du precis som nu i helgen sprang maran på personbästa. Då kom resultatet oväntat, var det mer väntat denna gång?
– Det var mycket mer väntat från min egen sida denna gång. Jag hade innan loppet fått in några riktigt bra träningsläger i Spanien och Portugal. Under hela februari fram till loppet låg jag på läger och även om träningen inte är så tuff de sista veckorna kunde jag verkligen fokusera mot loppet. Så jag hade känslan av att jag var riktigt bra tränad och mentalt laddad när jag stod på startlinjen.

Precis som i ditt Amsterdam 2012 sprang du med ”negativ split” (snabbare andra halva), hade du innan bestämt dig för att sikta på det upplägg du hade på loppet?
– Ja, det var planen. Som sagt visste jag att jag var i bra form. Även om det var länge sedan jag tävlade hade jag känslan av att jag skulle kunna klara ett upplägg med en stark andra halva.

Sedan din fina tid 2012 har du inte synts så mycket på tävlingsarenan, varför?
– Den senaste seriösa tävlingen var för över 8 månader sedan när jag sprang ASICS Stockholm Marathon 2013.
– Visserligen var jag med på Lidingöloppets 15 km, men det loppet räknar jag inte. Det gick ganska dåligt för från mitten av säsongen, så jag har haft en lång väg tillbaka för att hitta den rätta känslan

Vad var det som hände att du kom in i en svacka och tappade känslan?
– Jag gick in i 2013 års säsong med en riktigt bra säsong i ryggen. Både Amsterdamloppet men även landslagsdebut på 10000 meter i Finnkampen och under 30 minuter på milen gav en kick till träningen och en stor förväntning på kommande säsong.
– Inledningen av 2013 fungerade bra, men utan den riktiga löpkänslan jag brukar ha. Det kändes aldrig riktigt lätt i träningen utan fick jobba på alla pass. Det i kombination med att jag tog på mig väldigt mycket civilt jobb och annat gjorde att jag kom in i en ond cirkel med för lite sömn och för mycket stress. Den kombinationen blev inte bra för min löpning och jag nådde ”botten” i förbindelse med Göteborgsvarvet och ASICS Stockholm Marathon som var två av mina mest dåliga resultat genom karriären.

Vad gjorde du för att komma ur svacka och hitta känslan igen?
– Efter Stockholm bestämde jag mig för att lägga ner säsongen och istället fokusera på att jag skulle gifta mig på sommaren. Så jag tog en off-period från löpning och försökte få till en skön och avslappnad sommar utan så mycket löpning och utan fokus. Jag tyckte jag lyckades med det och på bröllopsresan började glädjen och känslan i de pass jag gjorde finnas där igen.

Hur såg en ”off-löpnings sommar” ut träningsmässigt?
– Ja som sagt att gifta sig innebär en del att styra och ställa med så jag kan säga att jag hade en månad i alla fall där jag inte sprang mer än 1-2 mil i veckan.

När du startade upp igen, hur gick du tillväga?
– Det var en intressant period att starta upp igen, speciellt som jag hade den tunga perioden i åtanke från våren. Det var ju en ganska otäck upplevelse under den tunga perioden där jag fick mjölksyra när jag skulle gå upp för minsta lilla tappa och kroppen allmänt inte funkade.
– Men det blev en positiv start och jag kom igång så pass bra, eftersom kroppen svarade på den spontana träning jag körde, att jag redan efter några veckors träning siktade in mig på att springa SM på bana. Men sen kom ett litet bakslag med en förkylning, så det blev inget där utan jag fick ändra om och började redan då sätta fokus mot 2014 och en satsning mot EM på maraton.

När du väl satte fokus mot 2014 med tuff träning igen, var du inte rädd att hamna i samma situation igen?
– Nej, jag insåg att jag inte kunde träna på samma vis om jag hade samma livssituation som på våren och tog beslutet att försöka satsa så gott det gick fullt ut på löpningen inför 2014. Så jag sa helt enkelt upp mig från mitt jobb, och från första september 2013 är jag så långt plånboken räcker till heltidssatsande på löpningen.

Var det sen en spikrak träningsperiod fram till Sevilla?
– Nej, inte riktigt även om det var mycket mer harmoni i min löpning och allt runt i kring mig nu. Den första planen var att jag skulle springa redan i Dubai Marathon i januari, men efter att jag jobbat mig upp till en riktigt bra nivå fick jag en överbelastning i framsidan av ena underbenet vilket gjorde att jag fick släppa löpningen igen.

Hur länge fick du vila den här gången?
– Det blev vila från löpning under i princip hela december månad, men jag ska säga att det inte var lite träningen ändå för jag tränade på riktigt bra alternativt. Jag hade ett läger i Spanien inplanerat med några andra löpare just i december och trots skadan åkta jag dit eftersom jag visste att när dom stack ut på sin löpning skulle jag lätt kunna få fram motivationen för mina alternativa pass.

Vad körde du för alternativträning?
– Det blev en blandning av vattenlöpning och cykel och jag fick till och med riktigt långa pass. Jag hade bland annat ett cykelpass på 18 mil. Så även om det var tungt när skadan kom var jag hoppfull eftersom träningsförhållandena för mig som alternativlöpare var riktigt bra.

När du sen två månader efter uppehållet från löpningen stod på startlinjen i Sevilla hade du förhoppning om ett nytt personbästa?
– Ja när jag kom igång igen gick träningen åter riktigt bra och känslan innan Sevilla var verkligen att det skulle kunna gå snabbare än någonsin.

Hur gestältade sig loppet i Sevilla?
– Det var väldigt bra förhållanden totalt sätt även om det var lite vind att jobba mot på vissa delar av banan. Runt 6-7 grader och soligt vid starten. Sedan hade jag Fredrik Uhrbom från Spårvägen med mig för att hjälpa mig hitta rätt fart första halvan. Min plan var att springa med negativa splits, eftersom det funkade så bra vid mitt förra personbästalopp. Så jag sa till Fredrik att jag inte skulle ha under 70 minuter på första halvan. Vi passerade på 1.10.38 havvägs. Lite långsamt kanske med facit i hand, men det kändes bra.

När Uhrbom lämnade dig, hade du fortsatt någon att springa med?
– Nej då blev det sololöpning. Så sista 17 km körde jag helt själv, men det var en skön känsla att kunna plocka folk som hade öppnat klart snabbare.

Det var verkligen starkt att kunna avsluta så. Hur ser planen ut nu efter loppet?
– Som sagt hela året stora mål är EM. Även om jag givetvis inte kan ta något för givet att jag med det här loppet tar en plats till EM så är all min fokus mot EM. Upplägget är dock lite oklart nu, för det beror lite på vad för besked som ges om gällande att visa form i andra lopp. Men jag hoppas kunna sätta en grovplan mot just EM, och sen får jag invänta och se hur de andra svenskarna springer här framöver. Skulle det bli så att jag måste göra en bättre maratontid, får jag ändra om och då kan det givetvis bli ASICS Stockholm Marathon. Men helst vill jag ha fokus mot EM och spara krutet dit och jobba med fart via kortare lopp fram till dess.

Hur klarar du att få ihop vardagen som heltidslöpare, kan du leva på en tolfte plats i Sevilla?
– Jag fick 100 Euro så det blir svårt. Men det går faktiskt väldigt bra. Jag har en fantastik fru som var den som uppmuntrade mig att verkligen försöka satsa fullt ut ett år. Hon stöttar och förstår min satsning. Det är nu jag har chansen och det känns oerhört inspirerande att verkligen ge löpningen och maran en chans.

• Emil Lerdahls egen blogg
• Läget i jakten på EM-platser i maraton