En dröm har gått i uppfyllelse för Rune
Söndagen 4 augusti är en stor dag för Rune Larsson. Ultralöpningens stora profil är en ivrig påhejare av sortsatsningen på Stockholm Ultra.
– För mig är Stockholm Ultra en dröm som nu går i uppfyllelse. Tyvärr kommer loppet efter min karriär, säger Rune Larsson som är på plats som expertkommentator i webb-tv-sändningen på söndag.
Rune var en av världens bästa ultralöpare på 1980-talet.
Hans bästa tid på 100 km är 6.43,36 från Rodenbach i Tyskland 1987. Den tiden stod sig som svenskt rekord i 22 år. Rune har fortfarande kvar det svenska och nordiska rekordet i 24-timmarslöpning med 262 640 m från Hönefoss i Norge 1986. Det året var han bäst i världen i 24-timmarslöpning.
Idag är Rune Larsson en eftertraktad föredragshållare. 2007 blev han utsedd till "Årets Talare" av Talarforum.
– Jag pratar sällan om enbart löpning. Det handlar mer om motivation, attityder och konsten att orka, berättade Rune, som dock inte lämnat löpningen:
– Jag har hållit på med löpning hela mitt liv. När jag var åtta år gammal såg jag TV-sändningen från maratonloppet vid OS i Tokyo 1964 där Abebe Bikila vann överlägset. Då sa jag till min pappa att jag skulle bli maratonlöpare, eller allra helst tävla på ännu längre distanser.
TRÖGSTARTAD MEN SVÅRSTOPPAD
Rune var 16 år gammal när han noterade 3.04.24 i sitt livs första maratonlopp. 1981 satte Larsson, som 25-åring, personligt rekord med 2.18.38 i klassiska Boston Marathon.
Sedan blev det längre distanser för Rune, som efter studier i USA arbetade som lärare i Trolhättan:
– Jag är trögstartad men svårstoppad, konstaterade han skämtsamt.
När Rune var på topp som ultralöpare var sporten liten i Sverige. De som tävlade på så långa distanser under 80-talet var inte fler än att alla kände alla.
Knappt en åskådare fanns på plats när Rune debuterade på 100 km vid Lejonbragden i Lund 1984 och direkt förbättrade det svenska rekordet till 7.03.04.
UPPMÄRKSAMMAD FÖREDRAGSHÅLLARE
Under 2000-talet, när Rune slutat tävla på elitnivå, har han blivit uppmärksammad som äventyrare.
År 2001 tilldelades Rune Larsson Svenska Roddförbundets pris "Årets roddare" för hans och Niclas Mårdfelts rodd från Teneriffa till Barbados, en sträcka som tog 95 dagar att genomföra.
År 2004 fick Rune tidningen Outsides pris som "Årets Äventyrare" för sin löptur på 497 mil tvärs över Amerika på 77 dagar vilket innebär 6,4 mil löpning i snitt per dag.
2011 sprang Rune tillsammans med Susanne Johansson drygt 400 mil från Monte Gordo i sydligaste Portugal hem till Trollhättan.
Rune springer fortfarande regelbundet för att hålla sig i form och för att må bra. Han är dessutom tränare för Petra Skiöld från Ryssberget och Anna Enders från Malung som båda ska springa 100 km i Stockholm Ultra Marathon.
Rune kommer att vara på plats i Stockholm den 4 augusti för att coacha dem. Han har provsprungit banan, så han vet vad som väntar:
– Det är en fantastiskt fin bana, tyckte han. En stor del av banan som är vindskyddad och skyddad mot starkt solljus.
– Banan är vacker. Löparna kommer att uppskatta den fina naturen.
VIKTIGT FÖR UTVECKLINGEN AV ULTRALÖPNING
Ett lopp som Stockholm Ultra Marathon har Rune drömt om i åratal:
– Jag har länge varit med och arbetat för att ultralöpning i ska bli mer uppmärksammad och få högre status i Sverige.
– Vi måste få bort det här snacket om att man utsätter sig för ett helvete om man springer ultra. Vi ska istället förklara att många kan klara att springa så här långt. Vi ska bryta ner barriärerna. Folk måste få klart för sig att det här handlar om upplevelselöpning.
– Vi behöver en tävling som Stockholm Ultra Marathon med en arrangör som verkligen satsar professionellt. Loppet kommer att betyda väldigt mycket för utvecklingen av ultralöpning i Sverige.
– Kul att många är med redan första året, och jag är säker på att intresset kommer att öka. Flera som springer 50 km i år kommer att gå upp på 100 km nästa år, och sedan kommer nya löpare på 50 km.
– Det enda tråkiga är att loppet kommer efter min karriär.
När Rune ser tillbaka på sin karriär så märker han att mycket förändrats:
– Jag vill gratulera er att ni blivit löpare i en tid när allt är mycket, mycket bättre än förr.
– Inte en enda grej var bättre förr. På den tiden kunde vi glömma att ha service med sig under ett lopp. Det betraktades nästan som osportsligt att ha med sig någon bekant som gav langade dryck och mat.
– Det enda som var bättre förr var jag själv, konstaterade Rune vid lördagens föreläsning.
-– Jag sprang 23 300 mil på träning. På det fick jag in totalt 18 000 kr i prispengar. Man kunde fetglömma att få ett par skor av en tillverkare
– Jag arbetade heltid som lärare och bytte dessutom sopsäckar för ett kommunalt bolag på lördagar och söndagar för att få ihop pengar så att jag hade råd att åka på olika tävlingar.
RUNES TIPS INFÖR STOCKHOLM ULTRA
Till löparna i Stockholm Ultra Marathon gav Rune Larsson några enkla tips:
• En elementär grundtaktik i ultralöpning är att börja långsammare än vad du vill springa och sedan avsluta snabbare än vad du vill springa.
Håll igen, håll igen, håll igen i början av loppet. Sedan kommer tröttheten och smyger sig på.
De som springer riktigt bra har liten skillnad mellan tiden på första och andra halvan.
• Var sociala. Slå dig ihop med andra löpare. Prata med dem och försök att tillsammans skapa psykisk energi under loppet.
• Prova under träningen vad du ska äta under loppet. Våga testa radikala grejor. För mig passade lätt rostat vitt formbröd med mycket smör och sedan honung eller ost bäst. Vid ett 100 km-lopp åt jag 13 sådana smörgåsar och gick upp ett kilo i vikt, men jag fick en bra tid.
• Det som är skräpmat i din vardag kan vara bra bränsle under ett ultralopp, t.ex. wienerbröd. Du får i dig både fett och kolhydrater, och det smakar bra.
• Jag tvivlar på att kolhydratladdning behövs vid ett lopp på 100 km. Det är bättre att tillföra näring under loppet.
• Det är svårt att äta under tävling, så du måste träna på det före Stockholm Ultra. I början kan det vara tufft att springa med mat i magen.
Jag kallar detta för Statoil-träning. Det finns alltid bensinmackar där man tränar. Köp något och proppa i dig det när du springer förbi en mack, och sedan något annat vid nästa mack.
• När det gäller dryck så gillar jag vatten och cola bäst. För mig var det viktigt att få i mig extra salt. Jag brukar blanda i rejält med salt i en vattenflaska. Det smakar inte bra, men det ger effekt direkt.
• Mitt motto vid tävlingarna var: greppa, stick och drick. Det är ingen mening att stå och hänga en stund vid kontrollen. Tag det du ska äta och dricka och fortsätt sedan att gå eller springa.
Det är en konst att kunna springa en kilometer på fyra minuter och samtidigt äta en dubbelmacka och dricka cola.