– Jag har sprungit lite på banan, och jag gillar den.
– En varvbana är nog en fördel för ovana ultralöpare. Man lär sig banan och var vätskekontrollerna finns. Dessutom är det bra för publiken med en varvbana.

Kajsa har i stora drag klar med sin planering av den kommande tävlingssäsongen. Hon räknar med att springa Kiel Marathon den 23 februari.
Sedan väntar Comrades Marathon (89 km) i Sydafrika den 2 juni. Detta är världens största (18 000 anmälda), mest ansedda och bästa ultralopp.
Den 4 augusti springer Kajsa 100 km i Stockholm.

Sedan väntar VM på 100 km. Problemet är att det planerade VM-loppet i Sydkorea den 17 oktober är inställt, och än så länge finns inte någon ny arrangör. Kajsa hoppas givetvis att det blir ett VM-lopp i höst.
Det kan också bli aktuellt med EM på 100 km som avgörs i Belves i Frankrike den 27 april.
– Jag har inte gjort någon jätteplanering, men jag har tänkt satsa mest på VM, kommenterar hon.

FÖRSTA ULTRALOPPET GAV MERSMAK
Kajsa Berg är relativt ny som ultralöpare. Hon tävlade tidigare främst på maraton och var nära att kvalificera sig för EM 2010. Året efter ville hon prova på något nytt och anmälde sig därför till Swiss Alpine Marathon (78 km).
– Jag kom på tredje plats och blev lite förvånad. Det gick bättre än vad jag trott.
– Efter det loppet ringde landslagsledningen och undrade om jag ville försöka kvala in till VM på 100 km 2012.

I slutet av november 2011 åkte Kajsa därför till Oslo för att springa Bisletts 24-timmarslopp som avgörs på en 546 m lång bana under läktaren på Bisletts friidrottsstadion.
Kajsa nöjde sig med att springa 100 km, eller drygt 183 varv.
På 184 varv (100 454 m) klockades hon för 8.02.23 vilket var en timme under kvalgränsen till VM.
– Eftersom de andra sprang 24-timmars var det många som inte höll så högt tempo. En del gick. Jag varvade många, och det fick mig att känna mig stark.

OSÄKER PÅ TEMPOT I VM-LOPPET
Den 22 april i fjol gjorde Kajsa Berg VM-debut i Seregno i Italien. Loppet utvecklade sig på ett sätt som hon inte alls hade räknat med. Plötsligt var Kajsa i täten och hade svårt att bestämma sig för vad hon skulle göra.
– Inför VM var det jätteläskigt att inte veta vilket tempo jag skulle hålla. Jag sprang Påsksmällen några veckor innan VM som ett test. Men hur ska man jämföra tempot i ett 10 km-lopp med tempot i ett lopp på 100 km?
– Till sist bestämde jag mig för att springa VM i den farten jag brukar hålla på mina långpass. Det är ett tempo som jag känner mig bekväm med.

– VM-loppet började bra. Den första maran bara försvann.
– Jag hade inte riktigt räkna med att placera mig, men när en tjej som låg före mig bröt så ledde jag plötsligt.

PLÖTSLIGT VAR KAJSA I TÄTEN
Efter 60 kilometer var Kajsa i täten. Ett tag ledde hon med fyra minuter. Kajsa var inte alls förberedd på den situationen:
– Jag visste inte hur jag skulle springa. Hålla mitt tempo, sänka farten eller öka? Jag bestämde mig för att dra ned på tempot så att de som låg bakom skulle komma ikapp.
– Sedan får vi se vad jag ska göra, tänkte jag.
– När en tjej kom ikapp och sedan sprang om mig kände jag mig osäker. Jag funderade på om jag skulle köra, men jag bestämde mig för att släppa henne. Jag ville inte riskera att gå för fort och tvingas bryta.

Det var på det femte och sista 20 km-varvet som Kajsa tappade ledningen till Amy Sproston från USA som vann loppet på 7.34,08. I mål var Kajsa distanserad med 1.15 – ingen stor marginal efter 100 kilometers löpning.
– Jag ångrar mig inte. Jag tog ett beslut under loppet att inte gå med, och jag står fast vid det.
– Nästa gång ska jag försöka hålla jämnt tempo hela loppet.
Kajsa Bergs tid 7.35.23 innebar nytt svenskt rekord med 20 minuter.

MER DISTANS MINDRE FART
Efter VM-loppet var Kajsa sjuk i två månader, men nu är hon igång med full träning igen. Det innebär 12 – 17 mils löpning i veckan:
– Jämfört med maratonträning innebär ultraträning mer distans och mindre fart.
– Jag gillar långpass och tröskelpass. Den träningen är roligast.
– Jag försöker få in något eller några riktigt långa pass varje vecka. Som mest har det blivit 54 km.
– Var annan vecka kör jag ett intervallpass.

Kajsa har inte haft några problem med att ställa om från maraton (42 km) till 100 km:
– När jag satsade på maraton tänkte jag, att längre distans än det här går inte tävla på.
– Jag har aldrig haft problem efter ett 100 km-lopp. Man blir inte trött på samma vis som i ett maratonlopp.
– Man blir distansblind.

Fotnot: Ultra maraton är en tävling på en längre distans än maratonsträckan 42 195 meter.

• Hemsidan för Stockholm Ultra Marathon