Inför den första grenen i årets friidrotts-VM hoppades Isabellah på en placering bland de tio bästa. Nu blev det alltså sjunde plats vilket är den bästa insatsen någonsin av en svensk kvinnlig medel- medel eller långdistanslöpare i ett VM.
Den tidigare främsta insatsen är Sara Wedlunds nionde plats på 5 000 m i Göteborg 1995. Lena Gavelin kom på 16:e plats i maraton vid VM i Paris 2003.

Isabellah valde samma taktik som vid fjolårets EM. Det betyder att hon placerade sig långt bak i tätgruppen för att undvika trängsel längre fram. Nu sprang hon under stora delar av loppet tillsammans med blivande vinnaren Edna Kiplagat från Kenya.
– Vad gör hon så här långt bak? Hon är ju favorit. Jag lägger mig nära henne och ser vad som händer, tänkte jag.

REJÄL TEMPOHÖJNING PÅ ANDRA HALVAN
I mästerskap är det vanligt att löpare har s.k. negativa splits, d.v.s. springer loppets andra halva snabbare än den första. Här i Daegu var tempohöjningen anmärkningsvärt stor. Trots att det blev varmare under loppets avslutning var Edna Kiplagat nära fem minuter snabbare på loppets andra halva. Hon hade 1.16.42 vid 21,1 km och sedan 1.12.01 på den andra halvan. Isabellah hade 1.16.42 respektive 1.13.31.

Den fyrfaldiga svenska mästarinnan vill hellre ha lopp som går i jämnt tempo. Så genomförde hon Dubai Marathon i vintras då hon satte svenskt rekord med 2.23.43.
– Jag är van att springa jämna lopp, förklarar Isabellah.
– Nu kändes det tidigt att tempot var för lågt, men jag vågade inte gå upp och dra själv.
– När vi sprungit halva sträckan var nästan alla löparna med i täten. Det var inte någon som ville dra.
– Jag insåg att det skulle gå fort på slutet och jag förstod att det skulle bli tufft.
– Jag hörde att en av de kenyanska tränarna skrek att hans löpare skulle hålla ihop och hjälpas åt.

KUNDE INTE HÄNGA MED
Trots att Isabellah var förberedd på att det skulle komma en fartökning kunde hon inte hänga med när den kenyanska trion Kiplagat, Jeptoo och Cherop tog täten en mil från mål.
– Jag kände tidigt att det gick för fort på mig. Jag kollade på klockan och såg att en kilometer gick på tre minuter. Jag klarar inte av det tempot, och det var en mil kvar att springa.
– Jag saknar snabbhet. Vi måste jobba lite mer med det.

– Det var bra att de inte gick med där. Då hade du bra fått mjölksyra i benen och tappat placeringar, säger Lars Andersson som är Isabellahs man och tränare.
– En etiopisk tjej som försökte hänga med täten kroknade rejält.

HUR MYCKET TAPPADE ISABELLAH I VÅRAS?
Lars och Isabellah vill absolut inte komma med några bortförklaringar, men de konstaterar att Isabellah i våras missade två månaders träning p.g.a. den knäskada som i ledde till operation och sedan lång rehabträning.
– Vi har tappat för mycket träning, konstaterar Lars, som dock inte alls är besviken.

Både han och Isabellah är medvetna om att säsongen kunde ha utvecklats på helt annat sätt efter knäskadan. Efter en lyckad operation av Leif Svärd i slutet av mars väntade några veckors vila och sedan rehabträning. Här demonstrerade Lars sin kompetens som tränare genom att skynda lagom fort så att inte skadan skulle slås upp igen.
För åtta veckor sedan var Isabellah uppe i normal träning och hon har kunnat genomföra den normala hårdträningen de två sista månaderna före ett maratonlopp.

HAR STADIGT BLIVIT BÄTTRE
Isabellah har bara satsat på maratonlöpning i drygt tre år. Hittills har hon visat ökad kapacitet för varje maratonlopp hon sprungit, fram till Dubai i vintras. Skadan i våras kan ha bidragit till att hon nu inte lyckades lyfta sig ett steg till i VM:
– Jag är helt nöjd med dagens lopp, men jag tycker att jag sprang bättre i Dubai, säger Isabellah.
Lars fyller i:
– Många löpare som haft den skada som Isabellah hade skulle nog fortfarande ha hållit på med rehabträning fem månader efter operationen. Isabellah var 1 minut och 30 sekunder från VM-guldet i dag.

Vi ska komma ihåg att det endast är fem år sedan Isabellah började träna löpning, och att det är tre år och tre månader sedan hon gjorde sitt första seriösa maratonlopp genom att vinna Stockholm Marathon för första gången.

MOT OS I LONDON – OCH I RIO
Lars och Isabellah stannar i Daegu till på måndag.
Den närmaste tiden väntar flera tävlingar för Isabellah; Finnkampen den 9–10 september, DN Stockholm Halvmarathon (SM i halvmarathon) den 17 september och så Lidingöloppets Tjejmil den 25 september.
I början av november springer Isabellah New York Marathon för första gången. I januari är det dags för en ny start i Dubai.

OS i London är givetvis det stora målet nästa år. Lars och Isabellah tänker dock längre än så har redan börjat fundera på OS i Rio de Janeiro 2016.
Anders Olsson