Abubaker Kaki, som vunnit guld på 800 m vid inne-VM 2010 och 2008, ingår i en grupp löpare från Sudan som flyttar runt mellan olika länder för att hela tiden ha bra träningsförhållanden. Under hösten tränar de i Oman, under vintern och våren normalt i Egypten och under sommaren i Sverige (Sollentuna).
Hemma i Khartoum är det för varmt. Där är det dessutom för mycket i vardagslivet som stör träningen.

Det var mycket tufft att träna med Kakis grupp, och det var intressant att se hur de lever. Det handlar inte om något lyxliv. Tvärt om bodde vi under enkla förhållanden i ett grått hotell intill träningsanläggningen Olympic Center som ligger i en del av Kairo som heter Meendi.
Vid de 28 träningspass jag avverkat där nere hade jag varmvatten i duschen vid två tillfällen. Två gånger fanns det över huvud taget inget vatten i duschen. Vid övriga tillfällen fick man nöja sig med kallt brunfärgat vatten som luktade klor.

Två tuffa parr per dag
Vi tränade två pass varje dag utom på fredagarna som är helgdag i den muslimska världen. Då nöjde vi oss med tufft morgonpass; 10x1000 m. Annars fanns det två typer av träningsdagar.

• Dag 1: 45 minuters distanslöpning i stegrande fart på morgonen och sedan rörlighet och löpskolning. På eftermiddagen är det först en kortare jogging?runda och sedan ett tufft styrkepass i gymet. Som avslutning 10x100 m på gräs.

• Dag 2: Morgonpasset inleds med jogg 30 minuter i långsamt tempo. Sedan 30 minuter tänjningar.
På eftermiddagen är det stentuff intervallträning. Ett exempel på denna träning: Vi kunde starta med 3x1 000 m med fem minuters vila mellan varje lopp, det var aldrig frågan att ta det lite lugnare på första intervallen.

Grabbarna tryckte i väg den första tusingen på 2.30. Sedan följde två 1 000 meterslopp som gick nästan lika fort. Därefter tio minuters vila före 400 m plus 200 m med fem minuters vila.
Kaki hade 48,0 på 400 m och 25,1 på 200 m. Sedan tio minuters vila och så 400 m plus 200 m igen. Den här gången hade Kaki 51,5 och 25,3.
Jag hängde inte riktigt med i det tempot på alla intervallerna, men jag slog honom faktiskt på sista tvåhundringen.
Vi körde den här typen av intervaller fyra dagar i veckan.

Skrämmande att träna på ringleden
Om intervallerna var veckans tuffaste pass så var morgonens distanslöpning det farligaste passet. Eftersom vi inte hittade någon park att träna i så fick vi springa mitt i den intensiva trafiken. Under cirka en kvart av träningsrundan var det uppe på ringleden där vi tvingades springa i ena bilfilen.

Det var skrämmande. Efter första passet hade jag alltid en klargul tröja på mig under distanspassen i förhoppning att bilisterna då lättare skulle se mig.
När chansen gavs försökte jag hålla mig på den smala sträng som skulle föreställa trottoar, och då så långt från bilarna som möjligt.

Ett inrutat dagsschema
Dagsschemat var inrutat. Samma hålltider varje dag. Väckning klockan 05.20. Sedan började träningen 05.30 och höll på till 06.45.
Efter morgonpasset är det dags för frukost som serveras klockan 07.15. Den bestod av vitt bröd, bönor, ägg, getost och någon konstig kornröra med mjölk som jag aldrig vågade smaka.

Efter frukost gick vi tillbaka till våra rum och sov till klockan 12.30.
Klockan 13.00 serveras lunch; ris eller pasta med grillad kyckling eller grillade lammbitar. Fisk och grönsaker. Till det vitt bröd och vatten.
Efter lunchen slöade man normalt på rummet eller gick och ut och handlade.

Dagens huvudpass startade sedan vid 15.30-tiden. När ett monsterpass med styrketräning eller intervaller var avverkat var klockan oftast närmare sex, och vi hade två timmar på oss innan det var dags för middag.
Den tiden spenderade jag ofta på caféet Bungalow intill vårt hotell. Där kunde man ta en dricka och surfa på internet.
Kaki och hans kompisar var antingen där eller på något lokalt hak nere på huvudgatan i Mandeei.

11-12 timmars sömn per dygn
Middag klockan åtta. Alltid samma meny som vid lunchen. Klockan 20.30 var vi oftast klara. Vid niotiden sov vi för att vara utvilade inför nästa dags träning.
Jag räknade att jag sov 11-12 timmar per dygn och tränade i snitt 4,5 timmar om dagen. Därutöver åt jag eller slöade.

Det var enormt hårt, och jag slet hund många gånger. Ibland var jag så trött att jag var gråtfärdig. Men jag hade målbilden klar framför mig, och det hjälpte mig att klara av det hela.
Många gånger kändes det som om man var i helvetet. Men efter att ha klarat av ett träningspass insåg man att det är rena himmelriket att få chansen att träna med en av tidernas bästa 800-meterslöpare.

Allt kring Kaki är upplagt för att man ska kunna träna så hårt och så effektivt som möjligt.
Kaki har nog tjänat några kronor de senaste åren, men trots det bor han på en anläggning som skulle få de flesta svenska juniorer att gnälla ihjäl sig om de tvingades sova där en enda natt.
Det är träningen som står i fokus. Allt annat är sekundärt.
ALBIN JOHANSSON

Fotnot: Löparna lämnade Egypten när de politiska oroligheterna bröt ut.