– Det skulle vara väldigt bra. Jag älskar Stockholm Marathon. Även om det gick att springa mycket fortare i Dubai, där banan var extremt flack, så är det så mycket mer publik i Stockholm.
Loppet i Dubai sprang Isabellah i januari och sänkte då det svenska rekordet med fyra minuter, till 2.26.

Vintern har hon annars tillbringat på ännu sydligare breddgrader, i Kenya.
– Jag springer nästan alla snabba pass med killar, för att få sparring, berättar Isabellah, som har kommit upp i rejält höga träningsdoser, uppemot 20 mil i veckan. Men till våren har hon kommit tillbaks till Sverige och lilla Vishult i Blekinge.
– Även om det är skönt att komma ifrån den svenska vintern, så längtar jag hem (till Blekinge). Det är där som jag trivs bäst.
Rekordloppet i Dubai ledde till att Isabellah blev uttagen till EM, som arrangeras i Barcelona mot slutet av juli. Medan andra EM-klara löpare har valt att avstå från Stockholm Marathon ser Isabellah inga problem med att de två marorna går med bara sex-sju veckors mellanrum.
– Jag tar det här loppet först och så får jag tänka på EM efteråt. Jag pratade med Kjell Erik Ståhl för några veckor sen och han kunde springa många lopp väldigt tätt. Jag tror att jag kan göra det också.

Medan Isabellah siktar på att vinna loppet får de bästa svenska killarna inrikta sig på att strida om SM-medaljerna, som också delas ut i samband med Stockholm Marathon.
– Ja, om han är i 2.08-form blir det svårt att hänga med, menar Erik Peterson och blickar mot den kenyanske huvudfavoriten Daniel Yego, som sprungit flera lopp på sådana tider.
– Min ambition är helt klart att ta SM-medalj och det är inte oskäligt att tro på tider under 2.20, säger Erik som sprungit så fort som på 64 minuter på halva distansen under våren, men som i sin debut ifjol var för het och sprang in i den klassiska maratonväggen – en nyttig erfarenhet.

– Ifjol sa jag att jag skulle göra mitt eget lopp och det löftet bröt jag väl redan vid Gärdet. Jag lärde mig i varje fall att 16 kilometer är väldigt långt till mål. Jag hade tänkt bryta redan på Djurgården, men min flickvän stod och väntade med sportdryck på Västerbron och jag ville inte att hon skulle få vänta till döddagar.
– Var står hon i år?
– På Stadion! skrattar Erik, som därmed skaffat sig ett bra skäl att hålla farten hela vägen.
– Jag tror inte att jag hänger med Erik under första varvet, spår Kristoffer Österlund, SM-tvåa såväl 2007 som 2008.

– Jag hoppas springa jämnt och plocka folk mot slutet, fyller Kristoffer i.
Han var sex sekunder från sitt personliga mål att gå under 2.20 när han sprang London Marathon tidigare under våren.
– Det är klart att det är retsamt att missa det med så liten marginal, men jag kanske inte hade varit här om jag hade klarat det. Jag startade inte i elitledet, utan fick springa på en refug den första kilometern, för att komma ikapp den som jag hade tänkt springa med.
– Men ett maratonlopp är så pass långt att man kan ta såna saker och ändå komma igen, menar den heltidsarbetande industrielektrikern som började satsa på långlöpningen först när han hade fyllt 30.
– Innan var jag nattuggla och det fungerade inte riktigt när man jobbar skift. Nu kan jag springa till jobbet halvfem på morgonen och springa tillbaka halvtre. Då hinner jag umgås med min sambo. Men då får jag gå å lägga mig klockan nio.

I morgon får Kristoffer sovmorgon. Loppet börjar inte förrän klockan två på eftermiddagen och han får stå längst fram bland de andra elitlöparna.
– Vi får se vad det blir utav det. Jag är en spontan och positiv människa, så jag kanske utvecklar loppet på ett helt annat sätt än vad jag säger nu.