Maria Akraka är en av Sveriges genom tiderna bästa kvinnliga medeldistanslöpare, med meriter från såväl OS, VM och EM. Maria tog under sin karriär 18 SM-guld, två svenska rekord och var rankad femma i världen på 800 m och 1500 meter inomhus

Du susar förbi i TV reklamen, och verkar vara i riktigt bra löpform?
– Jag motionerar fortfarande, och försöker hålla igång med 2–3 pass löpning i veckan.
Men jag är inte så vältränad att jag skulle kunna springa lopp som till exempel Malin Ewerlöf, som ju springer maraton på bra nivå.

Vad är det för nytt jobb du har fått?
– Jag är projektledare inom sport och hälsa på Intersport. I projektet är tanken att jag dels ska vara Intersports ansikte utåt mot Intersports kunder både genom reklamkampanjer men även genom intersports hemsida, dels kommer jag jobba internt med Intersports anställda på deras internutbildningar med frågor rörande just hälsa och sport.

Hur känns starten på det nya jobbet?
– Vi påbörjade samarbetet under februari och jag startade jobbet som anställd från 1 mars. Det känns bra, men mycket är nytt.

Vad var din senaste roll, innan Intersport?
– Jag jobbade med ett företag som heter Sportscore där vi förmedlar ut elitidrottare och före detta elitidrottares tjänster och kunskaper inom hälsa, föreläsningar och events till företag och näringslivet.
– Jag kommer fortsätta jobba med Sportscore parallellt med Intersport jobbet, så jag släpper inte det helt.

Om vi går tillbaks till ditt motionerande, vad kör du för typ av löppass för att hålla igång?
– Jag är fortfarande en sån där löpare som inte tycker det är jättekul att bara springa distanslöpning. Jag gillar att variera, och brukar växla med att köra ren backlöpning, ibland skippingintervall i backe och sen traditionella intervaller. Sen förutom löpningen håller jag ju på jättemycket med hästar, och där får jag en bra och naturlig styrketräning.

Du har tidigare ”stängt dörren” till att du skulle kunna springa på en högre nivå igen, får du inget sug efter det när du tex ser hur Malin Ewerlöf finns kvar i svenska långlöpareliten på ”efterkarriären träning”?
– Nej, jag har ingen motivation och framförallt ingen vilja att träna för lopp och så. Jag lovade mig själv när jag slutade att jag aldrig skulle springa lopp mer. Men däremot är det ju ändå så att jag fortfarande tycker om löpning väldigt mycket. Löpning är utan tvekan det mest effektiva och lättillgängliga motionsformen. Så jag kommer alltid tror jag springa, men inte för att springa lopp och jaga tider. För mig skulle det hela tiden bli en jämförelse med mig själv på elittiden, och då skulle jag hela tiden bli besviken.

Hur är det med tränarrollen, skulle du kunna tänka dig ta upp den och förmedla dina kunskaper som löpare?
– Jag hade faktiskt en 800 meterstjej som jag hjälpte förra året. Men hon hade tyvärr redan innan vårt samarbete stora problem med skador, och vi hade svårt att ta oss ur det. Det gick bra resultatmässigt med personbästa på 400m, men vi kunde inte riktigt träna på enligt en planering. Så vi bestämde att det vore bäst för henne att ta en liten paus från löpträning för att läka ihop.

Känns det som du kommer att engagera dig mer som tränare framöver?
– Även om det var kul och inspirerande, känns det tyvärr inte som tiden nu skulle räcka till. Om jag skulle gå in i tränarrollen vill jag ha den tiden som jag vet krävs, för att göra ett seriöst upplägg. Just nu i mitt liv, är det dubbla jobb, hästar och familj, vilket innebär att jag inte skulle kunna ge allt som tränare.

Om vi hoppar över till andra åtagande, så var du ett tag invald i Friidrottsförbundets styrelse, men hoppade av efter ett år. Vad gjorde att du slutade?
– Det var tidsaspekten även där. När jag tackade ja till tjänsten hade jag fått uppgifter ungefär hur mycket tidsåtgången skulle vara, men det blev klart mer och framförallt blev det många hela veckoslut, där jag då tappade mycket viktig och rolig tid med familjen.

Över till träning igen, har du något favoritpass du kan delge Marathon.se:s läsare?
– Ja då får det nog faktiskt bli backlöpning. Det sprang jag mycket även som elitaktiv. Jag gillade backlöpningen även om den bitvis var riktigt tuffa pass. Nu på motionärsnivå kör jag inte lika tufft, med syrabackar och så. Det skulle inte gå, men jag gillar backe just för att man enkelt kan variera effekten genom att välja olika längd och lutning. Allt från korta 60m backar för styrka, snabbhet och explosvitet till riktigt långa backar över tex 400m där man mer jobbar med uthållighet och klara hålla steget under längre tid.

Vilken backtyp föredrar du idag som motionär?
– Oftast blir det 200 metersbackar, där jag springer relativt fort uppför, och sen vilar jag nerför genom att gå första halvan och sen jogga ner resten. Ibland får jag för mig att köra lite kortare snabbhetsbackar även idag, även om jag inte har något resultatmål, utan mer för att jag gillar variationen och få lite mer träning för baksidorna.

Marathon.se tackar för tipsen och vet nu att för att ha bra baksidor i TV är det kort backe som gäller!