Lasse Johansson berättar om lyftet i Sevilla
I söndags tog Enhörnalöparen Lars Johansson ett stort steg i sin maratonkarriär, genom att sätta ett personbästa med 2.17.33 i Sevilla Marathon.
Marathon.se fick en pratstund med Lasse efter loppet.
Grattis till ditt personbästa och bästa svenska tiden på nästan 2 år. Blev det sen fest efter loppet, eftersom du svarade på mitt sms om interju kl 04 i morse?
– Tack så mycket, men nej det var tyvärr ingen fest direkt. Däremot tog resan hem från Sevilla lång tid. Kom hem mitt tidigt i morse.
Åkte du ner själv till Sevilla eller hade du med dig några coacher?
– Jag åkte ner själv, och det funkade ju bra. Hade lämnat in min vätska till arrangörerna och det flöt på bra.
Du hade negativ split (snabbare andra halva) med halvorna på 1.08.51 resp 1.08.42. Kan du berätta lite om loppet?
– Det var ganska kallt i starten, bara 3 plusgrader så musklerna hade nog inte riktigt samma verkningsgrad som vanligt i inledningen. Jag tyckte det kändes ganska fort i början, men efter 10-12km började det kännas bättre. Jag hade sällskap med några brittiska löpare som siktade på 2.16. Vi hade sällskap upp till halvvägs passeringen. Där la en av britterna in klart tuffare fart, med någon kilometer på 3.05. Så där fick jag släppa och sen fick jag göra mitt eget lopp. Min snabbaste ”10:a” kom mellan 20-30km trots att jag släppte.
Hur kändes det när du gick i mål i jämförelse med tidigare maratonlopp?
– Det kändes som jag hade lite mer outtaget jämfört med mina tidigare maror.
Min snabbaste kilometer var min sista. Det är alltid skönt att kunna avsluta med en tempohöjning. Jag hade en etiopier framför mig som jag bara var tvungen att ta….
Hur känns det idag, två dygn efter loppet?
– Ja, som vanligt är man lite ”sönderbankad” muskulärt. Men det brukar släppa efter några dag. Jag kommer ändå ta det riktigt lugn denna veckan, så man kan ta lite stelhet efter 2.17.
Jag hörde du hade laddat upp i Kenya?
– Ja det var skönt att ha 3 veckor i varmare klimat och jag tränade på riktigt bra. Sista två veckorna innan Sevilla var jag dock hemma i snön. Så jag fick ladda lite med snö löpning också.
Tränade du själv i Kenya, eller med någon grupp?
– Jag hade åkt ner själv, men det fanns många löpare där nere att träna med, både från Sverige och andra länder.
Hur ser planen ut nu, har du kvalat in till Europamästerskapen i sommar?
– Kvalgränsen är ju på 2.18.00, så jag hoppas och tror att mitt lopp i Sevilla räcker.
Träningen kommer vara inriktad mot EM, och i den planen kommer jag jobba på att få ner min halvmaratid någon minut. Första loppet blir en mindre halvmara i slutet av mars. Men helt klart är det maran som gäller.
Blir det ingen banlöpning, utan fler landsvägslopp?
– Jag har aldrig riktigt gillat att springa på bana. Det passar inte mig som löpare, varken fysiskt eller mentalt. Om jag får välja kör jag hellre runda på gata än varv efter varv på 400m-bana.
Du slog ju igenom med 2.20 i just Sevilla för några år sedan, varför tror du nästa steg i maratonutvecklingen har tagit dessa år?
– Jag tror det har en hel del med träningen att göra. Jag tränade lite för tufft tidigare på kvalitén. Varje kvalitetspass var nästan som en tävling, jag maxade nästan alltid.
Nu har jag växlat ner en växel på min kvalité och kör lite lugnare, vilket gör att jag kan springa bättre på tävlingen.
Är du fortfarande ”din egen coach”?
– Jag har faktisk börjat ta lite hjälp av Kent Claesson (tränare i Spårvägen). Han ger mig feedback på träningen och förslag på upplägg och pass. Skönt att stämma av med någon att man är på rätt väg.
Vilket är ditt nyckelpass för maran?
– För mig är den långa snabbdistansen i maratonfart viktigast. Jag kör upp till en halvmara, ibland något kortare. Brukar bli ett sådant pass i veckan. Känns det riktigt bra brukar jag gå ner mot 3.10 per km.
Hur kör det passet nu när det är vinter?
– Ofast blir det på löpband. Jag tycker det funkar bra på bandet också.
Mängdmässigt vad ligger du på per veckan?
– Normalt sätt mellan 170-200km per vecka.
Vad gör du civilt vid sidan om dina upp till 200km i veckan?
– Jag pluggar till fysiker.
Då räknar du på krafterna på löpbandet?
– Ja, jag har faktiskt räknat lite på hur man ska ställa in bandet för att kompensera det uteblivna luftmotståndet. Runt 1% blir bra för min kroppsvikt. Så jag kör med svagt motlut på bandpassen.
Marathon.se tackar för intervjun, och önskar Lars lycka till med en sista fråga.
Vad har du som mål med löpningen?
– Främst är det EM på maran i år, sen hoppas jag kvalificera mig för VM nästa år.
Sen får vi se.