Dåtid, nutid och framtid blev en vinnande mix i årets Kraftlopp.
– En taktisk triumf, sa coachen Jorma Järvinen från lag Amicus.
Löparna i IK Akele från Mjölby var segervissa vid sista växlingen i Sonstorp en mil utanför Finspång i Östergötland.
– Vi har ledningen med fyra och en halv minut och jag tror vi drygar ut på den här sträckan, sa Per Andersson från Akele.
Så blev det inte.

David Nilsson, som vann Grabbhalvan i Norrköping 2007, kom som skjuten ur en kanon och utklassade allt motstånd på sträcka nio.
– Jag tränar knappt någonting längre. Men efter dagens insats blir man sugen att börja igen, berättade 21-åringen som kommer från en riktig löparfamilj, där till exempel systern Ida sprang 3 000 meter hinder på EM i Göteborg 2006.
Helt plötsligt hade skrällaget nästan en minuts försprång.
Ett övertag som inte ens egna lagkamraterna trodde att Johan Swärdh skulle förvalta till sin fördel på den sista sträckan.
– Jag ville inte veta om han närmade sig. Jag gjorde mitt lopp, sa Swärdh efter att den värsta segeryran lagt sig.

För visst höll rutinerade Johan Swärdh, en gång i tiden svensk rekordhållare på 5 000 meter inomhus, distansen. Lag Amicus vann med totaltiden 4.19.24. 24 sekunder framför besvikna Akelelöpare.
Coachen Jorma Järvinen har en och annan räv bakom örat och hade den goda smaken att ställa över sig själv på sträcka åtta.
– Jag förstod att vi kunde vända på det här och kastade in Anton Danielson istället. Starkt av oss att vinna trots att vi var sex minuter och tre sekunder efter som mest, tyckte Jorma.

Lag Amicus bestod av dåtid i form av Jonas Jonsson, Peter Stenbäck, Magnus Härdin, David Pantzare, Johan Källmén, Johan Stunz och Johan Swärdh, kryddat med nutid som Oskar Danielson och David Nilsson, samt framtid med Anton Danielson.
– En härlig blandning av löpare, sa 48-årige Magnus Härdin som var SM-finalist 1985 på 800 meter och gjorde då 1.50.33.
Magnus åkte hela vägen från Skåne för att springa 3,5 kilometer.
– När Jorma kallar kommer man. Det är som Finnkampen, sa Magnus med ett skönt segerskratt.

Mikael Zetterberg vann första maratonloppet i Kraftloppet.
– Oerhört fin miljö att springa i, sa Micke efter sitt livs första mara.
2.45.55 imponerade. En stark tid i debuten över 4,2 mil.
– Jag siktade på 2.40 men det blev lite segt på slutet, sa 32-åringen från Norrköping.
Mikael Zetterbergs namn kanske känns igen från cykelkretsar där han i många år tävlat för Söderköpings Skidklubb.
Nu är det dock löpning som gäller.
– Det tar helt enkelt mindre tid i anspråk att träna löpning. Dessutom är det roligare.
Sista helgen i maj nästa år har han redan bokat in.
– Då blir det Stockholm Marathon. Det ser jag fram emot.

Ett 20-tal herrar och fem damer valde att springa hela sträckan själva när Kraftloppet tioårsjubilerade. 7,2 mil mot asfalten och gruset.
För tredje gången på tre försök vann Reima Hartikainen, IFK Skövde. Men den här gången var det inte spel mot ett mål.
– Nej, jag fick en konstig känsla i vänster vad vid 15 kilometer och tvingades slå av på takten.
En känsla som fick Reima att lägga om taktiken.
– Jag fick ta det lugnt i uppförsbackarna och öka farten när det var plant och nerförsbackar.
Trots problemen så blev det ändå som vanligt.
Reima vann med tiden 5.07.52. 21 minuter före tvåan Johan Gustavsson, IFK Mora.
Att säga att Reima Hartikainen springer med precision som ett schweiziskt urverk av bästa märke är inte att ta i. De övriga segertiderna har lydit på 5.07.12 (2005) och 5.07.53 (2006).
Ultralöpare Reimas stora mål är VM i 24-timmarslöpning i Seoul i oktober.
– Målet är att springa 250 kilometer, sa Reima som aldrig springer mindre än tre mil på träning.