Professor Gunnar Akner forskar om läran om åldrandets sjukdomar och har försökt ta reda på vikten av motion långt upp i åldrandet.
Själv springer han gärna ett varv i motionsspåret.
– Det ger mig en känsla av välmående, berättar Gunnar Akner, 55 år.

Du forskar bland annat om möjligheten till fysisk aktivitet långt upp i åldrarna?
– Vår forskning har bland annat fokuserat på frågan om fysisk träning/aktivitet hos bräckliga, multisjuka äldre personer kan förbättra gång, balans och muskelstyrka. Vi och andra har visat att träning av muskelstyrka ökar muskelstyrkan även hos äldre, multisjuka personer. Vi har dock ej kunnat visa att fysisk träning förbättrar balans och kondition hos dessa svårt sjuka patienter. Komplettering av fysisk träning med kostråd av olika slag har inte kunnat visas förbättra effekten av fysisk träning hos dessa patienter.

Att vi alla blir äldre är ingen hemlighet, men kan man ”bromsa” åldrandet med hjälp av mer fysisk aktivitet?
– Orsaken till åldrandet är okänd och det finns en mängd olika teorier. Ärftligheten spelar en stor roll och det verkar vara så att alla djurarter har en för arten så kallad ”specifik ålder”, det vill säga en för arten maximal ålder. Världsrekordet i ålder innehas av en fransyska, madame Jeanne Calment, som blev drygt 122 år gammal – trots att hon rökte under en stor del av livet! Det är oklart om regelbunden fysisk träning/aktivitet kan ”bromsa åldrandet” i betydelsen förlänga den ”specifika åldern”, men det är klarlagt att fysisk träning/aktivitet kan minska flera olika riskfaktorer för till exempel hjärtkärl-sjukdom, till exempel minska kroppsvikten, minska bukomfånget, minska blodtrycket och förbättra vissa blodfetter. Dessutom förbättras ofta olika symtom som till exempel sömnproblem, förstoppning och smärta.

När börjar vi åldras så att kroppen så att säga blir sämre?
– Ålder är den i särklass starkaste riskfaktorn för sjukdomar och/eller skador. Detta blir särskilt märkbart från 75 års ålder. Äldre personer har ofta en rad olika hälsoproblem, såväl diverse olika symtom som diagnoser. Multisjuklighet är således vanligt hos äldre. Det är viktigt att framhålla att man kan ha många olika symtom och diagnoser, med ändå god fysisk funktionsförmåga. Motsatsen kan också förekomma, det vill säga man kan ha ett dominerande hälsoproblem och ändå ha kraftigt nedsatt fysisk funktion, till exempel vid stroke. Det finns alltså inget enkelt samband mellan multisjuklighet och fysisk funktionsförmåga.

Är allt motionerande av godo?
– Fysisk aktivitet/träning är i princip alltid till fördel om den är anpassad efter individens förutsättningar och hälsotillstånd. Ju mer hälsoproblem man har och ju mer den fysiska funktionsförmågan är nedsatt, desto viktigare är det att ett fysiskt aktivitet/träningsprogram
a) integreras med individens övriga behandlingsmetoder, till exempel läkemedel, nutrition, hjälpmedel etc., b) läggs upp som ett löpande samarbete mellan läkare och sjukgymnast och c) utvärderas regelbundet i nära samarbete med personen själv.

Om vi går in specifikt på löpning och långlöpning upp till ett maraton, finns det mer risker eller fördelar med löpning jämfört med andra motionsformer?
– Om man anpassar löpsträckan till sina förutsättningar, värmer upp noga och lyssnar till kroppens signaler är motionslöpning en mycket allsidig och lämplig motionsform. Jag tror att det till stor del är en smaksak om man väljer simning, cykling, bollsport eller löpning. Ju mer sällan man tränar och ju mer ryckig och intervallartad träningen är, desto mer ökar troligen skaderisken.

Nyligen avgjordes för första gången i Sverige ett långlopp, där det gäller att springa så långt som möjligt på sex dygn. Deltagarna äter dåligt och den som vann sov minimalt. Vad säger du om detta upplägg? Är det sunt?
– Detta är ett exempel på extrem tävlingsform som troligen innebär betydande risker och tar lång tid att återhämta sig från. Deltagande är ju frivilligt och en del människor tycker sig må bra av att ta ut sig totalt (maratonlöpning, triathlon, bergsbestigning etc.).

Ökar skaderisken rent fysiologiskt i takt med ökad ålder?
– Jag har inte sett några studier som undersökt detta. Om man anpassar träningstyp och träningsmängd till sina aktuella förutsättningar i form av eget träningstillstånd och hälsotillstånd tror jag skaderisken är mycket liten.

Ett sätt att kompensera att kroppen blir äldre är att öka träningsmängden? Är det alltid bra, när kroppen med stigande ålder blir skörare?
– Om äldre, sköra personer är motiverade, tränar under kontroll av läkare och sjukgymnast och den fysiska träningen är integrerad med eventuella övriga behandlingsmetoder (se ovan), så är det nog värt att försöka förbättra den fysiska funktionsförmågan genom försiktig ökning av träningsmängden.

Finns det någon övre ålder, när man kan säga att det är farligt att till exempel springa?
– Nej.

Finns det några vetenskapliga belägg för att de som rör på sig rör sig oerhört mycket och de som inte gör det överhuvudtaget inte rör på sig mer än vad de måste?
– Det verkar bli en tydligare uppdelning i befolkningen, där hälsomedvetna personer utvecklar levnadsvanor (inklusive fysisk träning/aktivitet) som minskar risken för olika hälsoproblem medan andra har levnadsvanor (inklusive fysisk inaktivitet) som ökar risken för hälsoproblem. Denna uppdelning är troligen även kopplad till socioekonomiska faktorer som arbete, inkomst, bostad, socialgrupp etc. Här finns stora uppgifter för folkbildning, hälsoupplysning, och förebyggande verksamhet.

Hur är förhållandet i Sverige jämfört med till exempel USA vad gäller folkhälsoproblemet fetma?
– Det pågår tyvärr en omfattande ökning av förekomsten av övervikt och fetma i många länder jorden runt, såväl i i-länder som u-länder. I Sverige visar uppgifter från Statistiska Centralbyrån att hälften av männen och 40 procent av kvinnorna har övervikt, det vill säga ett kroppsmasseindex (BMI) mellan 25-30. För 10 procent av alla män och kvinnor föreligger fetma (obesitas), det vill säga BMI är över 30. I USA är situationen ännu mer beklämmande. I en färsk studie har forskarna räknat ut att om dagens snabba utveckling av övervikt och fetma fortsätter som nu kommer hälften av alla amerikaner att vara feta (BMI > 30) år 2030.

Vilka sträckor skulle du rekommendera vid olika åldrar, träning, tävling?
– Det går inte att ge generella rekommendationer; sådana måste individualiseras beroende på till exempel motivation, träningstillstånd, träningshistoria, aktuell hälsosituation etc.

Hur mycket springer du själv?
– Några gånger i veckan. Vi brukar spela tennis, bordtennis och ibland springer hela familjen. Ett trevligt sätt att hålla igång. Inte minst för att hålla vikten i schack. Tyvärr blir det sämre motionerande på vinterhalvåret.

På vilket sätt känner du att löpningen ger dig en bättre hälsa? Vilka känslor får du efter ett joggingpass?
– Det är hela upplevelsen. Det känns helst enkelt bra efteråt.

Har du själv känt några förändringar i ditt motionerande i takt med att du själv har blivit äldre?
– Nej, det kan jag inte säga. Jag försöker träna så mycket tiden medger och hoppas kunna både spela mer tennis och motionslöpa mer i fortsättningen.

Fakta/Gunnar Akner

Bor:
Örebro och Stockholm.

Yrke:
Professor i geriatrik (läran om åldrandets sjukdomar) vid Örebro Universitet, överläkare vid Geriatriska kliniken, Örebro Universitetssjukhus.

Egen idrottskarriär:
Spelat tennis och bordtennis sedan många år. Har vunnit ett antal distriktsmästerskap i tennis för pojkar och juniorer på Gotland på 60-talet. Spelar numera tennis på motionsnivå och mår mycket bra av regelbunden motionslöpning.