Överbelastningsskador däremot uppstår gradvis och man kan oftast inte peka på något specifikt trauma som utlösande faktor. Överbelastningsskador beror på för mycket belastning under för lång tid, utan tillräcklig återhämtning och chans för återuppbyggande. Detta är den vanligaste typen av skada inom löpning.
Hård, långvarig och ensidig träning kan lätt leda till att kroppen överbelastas. Andra orsaker kan vara en alltför snabb ökning av träningsdosen, ny utrustning, ändrat underlag, tidigare skador, muskulära obalanser eller svagheter, benlängdskillnader eller andra ”felställningar”.
Ofta samverkar flera av dessa faktorer.
Till de vanligaste överbelastningsskadorna hos löpare hör smärta på framsida eller utsida knä, hälsenebesvär, stressfrakturer, benhinneinflammationer och plantar fasciit ( förändrinar i senplattan under foten).

Monoton belastning
Senor anpassar sig långsamt till träning och är den vävnad som oftast drabbas av överbelastningsskador. Hos löpare är det vanligt att knäskålssenan, senan på utsida knä, hälsenan och senan under foten drabbas. Vid långvarig monoton belastning utan tillräcklig återhämtning hinner senorna inte reparera sig ordentligt och små, små skador kan uppstår. Senans struktur förändras och mängden celler likaså, den försvagas helt enkelt. Ibland kan en del av senans vävnad dö och förkalkas. Besvären kommer smygande.

Ett typiskt tidigt tecken är morgonstelhet och smärta i början av en aktivitet som sedan försvinner då man blivit varm. Smärtan kan sedan återkomma efter en stunds aktivitet. Ibland är man också öm över senan och det kan smärta då man stretchar. Smärtan har en diffus karaktär och det är svårt att säga exakt var den sitter.
Om man inte tar tag i problemet och vilar så förlänger man bara problemet och rehabiliteringstiden kan bli lång.

Senor kan också skadas akut. Det är dock mindre vanligt och drabbar oftast äldre idrottare med, på grund av ålder, försvagade senor. En försvagad sena brister lättare vid belastning och det är inte helt ovanligt att äldre som plötsligt börjar träna drabbas av plötsliga bristningar. Överbelastningsrelaterade besvär som beror på för mycket träning för ofta drabbar däremot alla, såväl yngre som gamla.

Stressfrakturer
Precis som andra vävnader i kroppen anpassar sig skelettet efter vad det utsätts för.
Om skelettet inte får den näring och den avlastning efter belastning det behöver bryts det successivt ner. Därmed inte sagt att skelettet blir starkare av att ligga på soffan . Om skelettet aldrig belastas blir det också svagare. Lagom är bäst.
Har skelettet försvagats kommer ofta en smärta efter en stund då man sprungit(belastat) ett tag. Om man fortsätter kommer smärtan att komma tidigare och tidigare under träning. Till slut så fort man belastar. Smärtan kommer oftast plötslig och ganska kraftig och inte alls lika diffus som vid senskador. Stressfrakturer räknas trots att smärtan kommer plötsligt som en överbelastningsskada eftersom nedbrytningen av skelettet pågått en längre tid.
På en vanlig röntgen syns oftast inte stressfrakturer förrän det gått väldigt långt. Med Magnetkamera däremot kan man se små förändringar i skelettets hållfasthet.
Vanligast drabbade kroppsdelar är vadbenet, mellanfotsbenen och hälbenet.

Förebygg överbelastningsskador