Ibland har man sanslös tur! Fick för några dagar sedan veta att man denna söndag arrangerar en löpning kallad The Great Ethiopian Run här i Addis.

Fick lite info om den i fredags kväll, men enligt uppgift var det för sent att anmäla sig. Jag tog ändå en chans i morse och joggade ner till Olympia-stadion mitt i stan. Där pågick förberedelser för loppet och jag började ana att det var något stort på G. Tält och grejor. Jag frågade mig fram om att få vara med och blev, som bruket är här, hänvisad till "CHEFEN", tävlingsgeneralen. Det var en britt som trots att han pratade i två radiotelefoner samtidigt sa att ha skulle fixa in mig.

Jag gick och drack kaffe men inget hände på 45 minuter. Tog ett nytt initiativ. När jag åter gick mot tribunen där generalen höll till, hade man dekorerat vägen dit med 100 kamouflage-klädda soldater utrustade med AK47or. De såg till att folk höll sig undan från sambandscentralen. Vad göra?
Tog fram ett gammalt "forengi-trick": se vit och viktig ut och gå målinriktat och snabbt så är det ingen som stoppar dig. Funkade! Igen. Kom fram till generalen utan problem. När han såg mig blev han lite störd för jag skulle ju inte vara där! Han var dock inte sämre gentleman än att han ur bakfickan (!) drog fram en påse med den för loppet obligatoriska t-shirten etc och sa "Here you are". Därefter tog han mig under armen och följde mig till trappan ut med ett "Good luck". Betalning kunde jag göra per donation till organisationen The Great etc.

Väl nere sprang jag snabbt ihop med ett svensk-gäng med nationalflaggan både på pinne och målad i ansiktet. Folkhavet växte och torget fylldes av coaching och cheer-leading bland grupper av löpare. Rätt som det var dök Haile Gebreselassie upp på podiet och då steg jublet från vad som nu visade sig vara 32 000 löpare. 32 000! Och högst 500 av dem var forengis.
Vilken osannolik löparfest!
När vad som måste vara världens största masstart sen gick var det trångt. Efter 2 km kom en backe och då kunde man se en syn som var än mäktigare än NY Maraton - 10000-tals människor alla i rödgula tröjor- både framåt och bakåt. Helt berusande! Och loppet kryddades i år av att många löpgrupper skanderade protestramsor till stöd för en populär sångare som arresterats här för några dagar sedan av vad som sägs vara politiska skäl. Smart protest – vilken polischef vill bryta upp en folkfest kring Etiopiens nationalsport numero uno?

Gående och löpande blandades, vilket gjorde fallrisken rätt stor för oss som ville springa. Att gatorna dessutom med regelbundenhet innehåller 1,5 m otäck(t)a djupa avloppsbrunnar som oväntat dök upp då och då, gjorde att man fick ta det lite piano. Insåg dock att Addis läge på 2 300 m över havet var skäl nog till det - andfådd blir man ganska lätt här. Efter en 5 km var jag i alla fall mest bland löpare och då fick jag upp både flås och tempo i en uppförsbacke innan målet.
Och sen var det nerförsbacke sista biten mot landets stora paradgata där genom åren hundratals missiler och tanks visats upp för världen. Särskilt under Sovjet-tiden. Nu var det en rödgul folkfest som tagit över torget.

Och sen: 100 m från mål upptäcker jag plötsligt att Carolina Klüft står och visar löpare in i målfållan! Va?? Var förstås tvungen att göra high five med henne. Lätt överraskning, måste man säga.*
Men värre skulle det bli - strax efter mål hör jag någon ropa "Birger". Det är min franske släkting Antony som gått i mål strax innan mig. Min gamle Vasalopps- och Lidingöloppskompis från 2007! Helt sjukt - ingen av oss visste att den andre var i Etiopien. Och vi gick i mål nästan samtidigt efter 55 min och fann därmed varandra. Hur galet kan det bli?

Så - sikta på nästa års Great Ethiopian Run - ett lopp fullt av överraskningar!
Hoppas er söndag också innehållit någon härlig löpupplevelse!