I den olidliga hettan och med tanke på banans svårighet startade maratonlöperskorna koservativt. Radcliffe borrade hela tiden längst fram, men första milen gick inte fortare än 34.25. Ändå var det inte mer än ett dussin tjejer som kunde hänga med. Dessutom väntade fortfarande de värsta, sega stigningarna. Tätklungan hade decimerats med tre tjejer när halvvägsmarkeringen passerades på 1:14.

Ett par, tre kilometer senare satte VM-tvåan Mizuki Noguchi in sin stöt och det var bara Elfenesh Alemu som kunde följa med. Skulle etiopiskan kopiera sin mans bedrift? Hon är nämligen gift med regerande olympiska mästaren i maraton, Berhane Adere. Nej, japanskan kom loss och ledde med 23 sekunder efter tre mil med Radcliffe ytterligare åtta sekunder efter. Nu började världsmästarinnan Catherine Ndereba röra på sig. Hon hann ikapp Alemu och Radcliffe och stack omgående. Radcliffe försökte svara, men det gick inte. Hon slet vidare ett tag, men vid 36-kilometers-skylten gav Paula upp. Hon satte sig ner och brast ut i gråt.

Under tiden hade Noguchis ledning till Ndereba växt till över en halv minut. Men kenyanskan började närma sig. Efter fyra mil skilde det bara tolv sekunder. Skulle kenyanskan passera och OS sluta som fjolårets VM? Nej, japanskan lyckades hålla undan och kom in först på Panathinaikos-stadion, samma arena som Spiridon Louis vann den första OS-maran på, för 108 år sen.

Ett bevis på de olidliga förhållandena var att endast fem tjejer underskred 2:30 trots att 48 av de startande gjort det förut. Noguchis segertid 2.26.20 var tre minuter snabbare än vad någon sprungit Aten Marathon förut.
Stine Larsen slutade på 24:e plats, på 2.39.55 efter att ha passerat halvvägs på 1.16.18. Annemette Jensen hade det riktigt tungt. Andra halvan tog nästan en och en halv timme. Danskan kom in som 49:a på 2.50.01.