Det svåra vägvalet från Fröå
Hit eller dit? Vilken väg ska vi ta?
Vägvalet är en av svårigheterna i Fjällräven Extreme Marathon. Alla klasser startade från Fröå gruva på fredagen, alla hade samma första kontroll. Och alla kom i vägvalsbryderier ganska snart.
Startplatsen för Fjällräven Extreme Marathon är hemlig fram till tävlingsdagen. På fredagen bussas alla lag upp till den gemensamma starten vid Fröå gruva.
Fröå gruva ligger på Åreskutans östra sluttning. Fröå är ett litet gruvsamhälle med anor sedan mitten av 1700-talet. En tid då koppar var Sveriges ädlaste metall och Sverige hade kopparmyntfot. Malmen togs upp i gruvan och sedan slogs det mynt i olika valörer.
De sex schakten är nära 100 meter djupa och då som nu samlas vatten i hålen. Vatten som måste pumpas upp. Vattendrivna pumpar i ett sinnrik konstruktion klarade jobbet på 1700-talet. För att få vatten till det stora vattenhjulet leddes vatten i kanaler, bäckar dämdes upp och dammar byggdes.
Det mesta finns kvar och det var alltså från det gamla gruvsamhället som FEM-löparna startade på fredagen. Upp genom björkskogen var vägvalet enkelt men sedan var valet att fortsätta genom björkskog och rakt på första kontrollen.
- Vi väljer att fortsätta på leden, sade Conny Andersson i F.E.M. 50 när några lag vek av.
- Vi stannar länge på leden, sade Robert Alnebring i F.E.M. 70.
Men de snabbaste lagen valde att gå rakt på igenom skogen.
- Det verkar jobbigt men grå nog snabbat, säger Bo Lundgren som har vuxit upp i trakten och som verkar ha tillbringat halva sitt liv här på östra sidan av Åreskutan.
Våga aldrig kalla den för baksidan av Åreskutan!
- Här är grönt och fint och inte alls så slitet som på sidan ner mot Åre, förklarar Bo Lundgren över en kopp kaffe vid Lillåtjärn.
F.E.M.-löparna rusar förbi i full fart. På väg mot första kontrollen och sedan upp på Gråvalen.
- På myrarna nedanför finns fina hjortronmarker, berättar Bo Lundgren. Förr plockade vi ofta där men det var tungt att gå hem med fulla spann över myrarna så vi tog leden som vi kallade för autostradan.
En knixig ibland lerig och vattensjuk stig, säger vi. Men allt är relativt.
Och jobbigt i vilket fall som helst. Och knappast avgörande för tävlingen. Det kommer senare, det kommer fler vägval.