1744 så hittade sovrerskan Anna Larsdotter från Björnänge, koppar på Fröå. Detta ledde till att Gruvbolaget 1744 startade brytning i Fröå. Namnet på Bolaget ändrades till Gustafs- och Carlsbergs kopparverk, och så småningom fick gruvbolaget namn efter prinsarna som blev kungarna Gustav III och Carl XIII.

Gruvarbetarna bodde i de torp som bolaget ägde och som gick i arv. 3-4 tunnland jord, någon ko och get bidrog till uppehället. Femdagarsvecka infördes för att gruvarbetarna skulle hinna bruka jorden.

Gruvdriften omfattade fyra perioder. Mellan dessa bodde folk kvar i torpen i förhoppning att få arbete igen. Ett visst ansvar för Fröå fanns bland dem, anläggningarna fick tillsyn, men samtidigt tog man virke från övergivna byggnader och använde för eget bruk, förbättrade hus, byggde till osv.

1748-1808 En slitsam period med primitiva hjälpmedel för brytning, uppforsling och frakt. När gruvan blev djupare uppstod problem med vatten och ventilation. Produkterna fraktades t ex. till Huså och Slagsån.

1836-1881 En utvecklingstid för gruvdriften.

1893-1895 S.k. försvarsbrytning för att gruvan inte skulle förstöras.

1910-1919 Amerikaepoken med ett aktiekapital på en miljon dollar. Väg till Björnänge, telefon, kraftverk i både Fröå och Slagsån, leveranser på järnväg från Björnänge. 1919 Konkurs. . .

1971 Flyttade de sista byinvånarna, från Fröå gruvfolk sedan flera generationer

tillbaka

--------------------------------------------------------------------------------

Historia - Vattenkraft vid Fröå gruva 1752 - 1916

Åreskutan vilar i ett tråg av kopparmalm. Tunna stråk av sulfidmalmer ligger inbäddade i en hård bergart. Här och var, vid foten av Skutan, kommer malmstråken upp i dagen. Malmsovrerskan Anna Larsdotter och tre arbetskamrater från Björnänge färdades en sommardag år 1744 till arbetet i Huså. Vid fäbodvallen i Fröå tog de rast.

Anna valde då ut några stuffer av god malm. Dessa tog hon med sig till Huså. Där visade hon stenarna för inspektorn Anders Floor, som genast tog med sig arbetsfolk och gick till Fröå för att börja bryta malm. Det dröjde ytterligare något år innan man färdigställt en första anordning för att nyttiggöra det rinnande vattnets energi för arbetet i gruvan.

Konster, spel och bokstampar
I huvudsak förekom två typer av vattendrivna maskinerier vid gruvorna på Åreskutan: konster och spel. Först under senare delen av 1800-talet byggdes i Fröå ett mekaniskt krossverk, en bokstamp.

En vattenkonst är en anordning för att pumpa vatten ur gruvan. Pumparna drivs av ett vattenhjul och drivkraften överförs från hjulet till pumparna av en stånggång.
Spel eller vindar används för att uppfordra den brutna stenen ur gruvan med hjälp av linor som kopplas till hinkar eller vagnar på räls.

--------------------------------------------------------------------------------

1700-talet
Till en början hade gruvfolket endast hjälp av hästvindar. Behovet av effektiv länspumpning ökade snart. Man kände väl till tekniken att med vattenkonster använda rinnande vatten för att driva pumpar, men något vattendrag fanns inte nära gruvan.

Fröån ligger närmare 1 kilometer bort. Ändå byggdes redan 1752 en provisorisk vattenkonst. Tillgången på vatten var och förblev otillräcklig. Även små, oansenliga bäckar avleddes mot gruvan och en damm byggdes i Fröåtjärn för att möjliggöra magasinering av vatten. 1700-talets konsthjul var mer än 10 meter i diameter och den äldsta stånggången var ca 950 meter lång.

Under senare delen av 1700-talet uppfördes ett spelhjul , som via stållinor uppfordrade malm ur gruvan. Det hopsamlade vattnets energi utnyttjade på så sätt två gånger.

Gropen där konsthjulet var monterat är idag mossbelupen och delvis hopfallen men fullt identifierbar. Den vattenfyllda spelhusgropen och delar av jorddammarna vid Fröån kan ses vid gamla gruvvägen.

--------------------------------------------------------------------------------

1800-talet
År 1855 fick Gustafs och Carlsbergs kopparverk ny ledning och en omfattande modernisering av driften påbörjades. Från Fröån leddes vatten i en ny, grävd kanal fram till gruvområdet. Vattnet från kanalen leddes i en trätub till konsthuset, som inrymde ett konsthjul och ett spelhjul.

Det vatten som använts för att driva dessa leddes vidare till ett vattendrivet bok- och vaskverk . I Pivån, som byggdes 1859, omböjdes linorna från spelhjulet mot schakten.

--------------------------------------------------------------------------------

Amerikaepoken 1910 -1919
När driften i Fröå skulle återupptas av det nybildade svensk-amerikanska gruvbolaget reparerades och förbättrades de gamla systemen för vattenreglering. Konsten renoverades och användes för länspumpning av gruvan ända till 1916. Då stod en elektrisk kraftstation färdig och elektriska maskiner övertog den gamla vattenkonstens arbete.

--------------------------------------------------------------------------------

1990-talet
I Fröå har vattenkonsten rekonstruerats. Ett vattenhjul med diametern 9,5 meter står i den ursprungliga hjulgropen från 1859. Hjulet driver en 200 meter lång stånggång, som i sin tur håller två pumpar i gång i Drottninggruvans schakt.
Gruvkanalen, som färdigställdes 1859, har rensats. Akvedukten, som leder Fröåns vatten till Fröåtjärn för att magasineras, har återuppförts.

--------------------------------------------------------------------------------

Vattenförsörjningen
Bristen på vatten var ett ständigt bekymmer från 1752 till 1916. Ingen möda tycks ha varit för stor för att förbättra vattenförsörjningen. Byxbäcken kommer från en tjärn belägen vid trädgränsen, nära 700 m.ö.h. Tjärnen är uppdämd av en mer än meterhög kallmur och får extra påfyllning från en damm i Lillån.
Lillån har sitt naturliga utlopp till Kallsjön. Genom att spränga en kort kanal genom den låga bergrygg, som utgör dammens ena sida, kunde en del av Lillåns vatten ledas mot Byxtjärn. Uppströms Lillån finner man 1000 m.ö.h. en fördämning som ändrat Storåns lopp så att dess vatten leds mot Lillådammen. Den som vill se Döda fallet på Åreskutan kan därifrån följa den gamla Storåns fåra ned mot Kallsjön.

--------------------------------------------------------------------------------

Kanalvandring
Man kan naturligtvis på egen hand utforska lämningarna av de gamla kanalsystemen. I receptionen finns utmärkta kartor.
Ibland utgår guidade turer från Fröå gruva. Vandringen utmed gruvkanalen blir ca 6 km och går genom mygg- och knottrik terräng, delvis över vattensjuka myrar. Vid tjänlig väderlek är det lämpligt att medföra matsäck att förtäras på kallmuren vid Fröåtjärn.

Lämpligt är att följa kanalen från Fröå gruva till Fröåtjärn och göra en avstickare till akvedukten. Från Fröåtjärn följer man gamla gruvvägen tillbaka till gruvan. Vid gamla spelhusgropen kan man göra en avstickare till platsen för det gamla konsthjulet från 1700-talet. Turen tar 2-3 timmar.