Här gör Joseph Riri sig redo för segerrycket
Aldrig har så många sprungit Stockholm Marathon och känt känslan av blytunga ben efter 40 kilometer. Men Joseph Riri var inte en av dem. När andra kämpade för att klara sträckan så kände den 31-årige kenyanen att han hade krafter kvar. Krafter som skulle räcka till seger på 2.16.12.
Kenyanen Joseph Riri fick ett tufft lopp som alla andra med ganska hård vind men också taktiklöpande marockaner som gjorde allt för att skaka av sig honom. Marockanerna ryckte och slet, men Riri stod pall och istället fick både My Tahar Echchadli och Mohammed Erraoui vika sig. Kvar tillsammans med Joseph Riri i täten var bara Mostapha Errebah och nu var det kenyanen som tog initiativet.
- Vid 39 kilometer så kände jag att jag fortfarande hade krafter kvar så jag ökade tempot, vid 40 kilometer gjorde jag ett till ryck och vid 41 kilometer ett nytt ryck och jag fick en lucka på 40 meter.¨
Upp på Sturegatan och in bakom Stadion fortsatte Joseph Riri sin hårdkörning och Stockholm Marathon 2004 var avgjort. I mål var avståndet 22 sekunder.
- Den här segern betyder mycket för mina affärer, förklarar Joseph Riri.
För löpning är Riris jobb. Det som för oss svenskar mest handlar om kondition och att må bra är för många kenyaner ett sätt att skaffa sig ett drägligt liv och en rejäl inkomst.
På det kenyanska höglandet kring staden Eldoret, där de flesta kenyanska löparna kommer ifrån, har det vuxit upp små camper där löpare tränar tillsammans. Naturligtvis är det mycket prestige mellan camperna och att ha vunnit Stockholm Marathon ökar statusen för Jimi Riris camp.
-Jag har tio lovande unga killar och fyra tjejer i min camp, berättar Joseph Riri. Åtminstone två av dem är maratonlöpare och skulle säkert göra bra ifrån sig här i Stockholm, säger affärsmannen Riri.
Den 31-årige kenyanen har under sin karriär vunnit maratonloppen i Belfast, Singapore, och Arusha - och på lördagen tog han sin kanske mest meriterande seger.
- Vilken härlig stad Stockholm är, och vilken underbar publik. Det här är någonting att berätta om för alla mina lovande talanger.
- Tänk om jag kunde ta med några av dem hit nästa år, funderar Joseph Riri.