London Marathon spenderade drygt 1,5 milj pund (23 milj kr) på att locka två dussin av världens bästa långlöpare att satsa på söndagens tävling.
23 milj kr är mer pengar än vad någon annan maratonarrangör satsar på elitlöparna, det är också mer än vad någon arrangör av sommarens friidrottsgalor har att röra sig med trots att det där handlar om betydligt fler aktiva.
En annan jämförelse: Totala budgeten för Stockholm Marathon är c:a 10 milj kr. Här i London kostar elitklassen alltså mer än dubbelt så mycket.
I London Marathon har världens bästa chansen att kamma in prispengar och startersättning som nästan ligger i klass med de summor som golf- och tennisspelarna tävlar om varje helg.
Med tanke på den tunga investering som gjorts på elitklassen hade tävlingsledaren, och f.d världsrekordhållaren på 10.000 m, Dave Bedford all anledning att se nöjd ut när han spatserade på upploppet Buckingham Palace.
Paula Radcliffe, som vunnit VM i terränglöpning och VM i halv maraton, svarade för en sensationellt stark maratondebut när hon gick ifrån ett startfält av högsta klass redan vid 15 km och sedan sololöpte till seger på 2.18.56.
I London startar kvinnliga elitlöpare 45 minuter före männen och får alltså genomföra sin egen tävling, precis som i VM eller OS.
De flesta topptider på damsidan som noterats de senaste åren har gjorts av löpare som under hela loppet haft hjälp med farthållningen av en eller flera manliga löpare.
Därför är Radcliffes tid så imponerande, trots att den är nio sekunder från det världsrekord som Catherine Ndereba från Kenya satte i Chicago i höstas.
Med tanke på att Radcliffe gjorde sin tid helt på egen hand är hennes prestation bättre. 2.18.56 är för övrigt mer än två minuter snabbare än någon tidigare sprungit i ett lopp med enbart kvinnliga deltagare.
Faktum är att Radcliffe mycket väl kunnat underskrida Ndereba tid. Radcliffe visste inte att hon var på väg mot en så bra tid eftersom klockan på tätbilen var trasig.
- Jag hade inte gjort upp något schema med sikte på en viss sluttid utan sprang enbart för att vinna, berättar Paula Radcliffe.
- 800 meter från mål fick jag besked om att det fanns chans att ta världsrekordet, men då var det för sent.
Paula Radcliffe har tidigare främst gjort sig känt som en tuff, men lite för osnabb, 10 000-meterslöpare. Både vid OS 2000 och i fjolårets VM var det den tappra brittiskan som gjorde grovjobbet bara för att bli spurtbesegrad på slutvarvet. Vid båda tillfällena segrade Deratu Tulu från Etiopien. Nu fick Radcliff sin revansch eftersom Tulu fick nöja sig med nionde plats.
- Jag var överraskad att de andra släppte så tidigt eftersom jag inte tyckte att det gick speciellt fort, säger Radcliffe.
- Hela tiden försökte jag springa så avslappnat som möjligt. Jag hade inge egentliga problem under loppet.
- När det var en halvmil kvar fick jag besked om att försprånget var två och en halv minut. Då förstod jag att segern var min. Det var först då jag började fundera på sluttiden, men jag visste inte riktigt vilket tempo jag höll.
- Min tränare skrek först att jag höll 2.20-tempo, sedan att jag skulle göra under 2.20.
- Jag hade ett fantastiskt publikstöd under hela loppet. Jag kommer aldrig att glömma det.
Paula Radcliffe börjar nu uppladdningen för sommarens friidrottstävlingar. Hon planerar att springa 5 000 m Samväldesspelen som avgör i mitten av juli och sedan 10 000 m i EM.
Haile Gebrselassie från Etiopien, som är tidernas främste långlöpare, fick enligt obekräftade rykten drygt 3 milj kr för att göra sin maratondebut i London. Gebrselassie, som vunnit fyra VM-guld på 10.000 m och två OS-guld på samma distans, har demonstrerat sin styrka på halv maraton (21,1 km) genom att bl.a. vinna VM på den distansen.
Han var full av optimism inför London Marathon och bestämde sig för att satsa på världsrekord redan i sitt första lopp på denna mycket svåra distans sedan han som 15-åring genomförde en mara hemma i Etiopien.
Herrloppet blev dramatiskt. De tre toppnamnen Gebrselassie, världsrekordhållaren Khalid Khannouchi och femfaldige terrängvärldsmästaren Paul Tergat låg i täten vid 40 km. Då ökade Khannouchi tempot. Gebrselassie släppte och till sist fick också Tergat ge sig.
- Plötsligt fanns inga krafter kvar. Jag hade ingen möjlighet att öka tempot, berättar Haile Gebrselassie.
- Annars tycker jag att allt fungerade perfekt. Jag är nöjd med att ha gjort 2.06 i min maratondebut.
Khalid Khannouchi, som kommer från Marocko men som sedan två år är amerikansk medborgare, har tidigare satt två världsrekord i Chicago Marathon. Nu förbättrade han sin tid från segern i Chicago 1999 med fyra sekunder till 2.05.38.
- I vinter har träningen fungerat bra för första gången på två år. Jag visste att jag var i bra form inför det här loppet och satsade på att vinna, förklarade Khannouchi.
Fotnot: Vid London Marathon genomfördes blodtester för att kontrollera elitlöparnas EPO-värden före loppet. Det är första gången denna typ av dopingtest genomförts inom maratonlöpningen.