- Jag brydde mig inte om någonting annat än att vinna idag, säger Marie Söderström Lundberg som heller aldrig gav sina medtävlare någon möjlighet att sticka upp.
Ryskorna som utmanade hette Tatiana Maslova, Larisa Malkova, Elvira Kolpakova och Svetlana Ponomorenko. Alla goda för 2.35 och med tunga meritlistor.
Men när den 38-åriga tvåbarnsmamman från Linköping gick på knock fick aldrig någon utmanare häng.
Marie hade helt enkelt bestämt att utgångsfarten skulle vara hög. Fram till 30 kilometer höll hon ett tempo som till och med hotade Evy Palms tio år gamla svenska rekord på 2.31.05.
De senaste årens svenska mästarinnor Annika Nyberger (1997) och Jennie Åkerberg (1998) bröt redan på första varvet. Ryskorna sladdade.
Marie Söderström Lundbergs lopp var helt enkelt ett skolexempel på hur man vinner ett maratonlopp.
Nu kunde hon springa avslappnat hela vägen, och visst blev hon trött, men aldrig hotad. Inte som förra året då hon sprang in i väggen på Norr Mälarstrand.
Det är svårt att springa maraton och vinna. Men Marie Söderström Lundberg kan konsten. På lördagen i Stockholm Marathon, för några månader sedan i Sevilla.
Visserligen missade hon VM-kvalgränsen - men med mindre än en minuts marginal.
Men visst ska man skicka en vinnare till VM!

Maries segermarginal blev hela 3.41 till Tatiana Maslova. På sjunde plats nästa svenska, överraskningen Susanne Johansson som vässade sitt personliga rekord med tio minuter ner till 2.44.48. För första gången slog nu också Susanne träningskompisen Ingmarie Eriksson. Ingmarie har haft några tunga säsonger, gick nu in i väggen, fullföljde ändå på 2.46.00.
- Jag bara skulle i mål i dag, förklarade 1995 års segrarinna.
Ingmarie fick nu också lön för mödan, bronspeng i SM och seger i lagtävlingen för Hässelby tillsammans med Marie och Susanne.