57-årige Vesa Murtokangas sprang sitt tredje Stockholm Marathon på 4.32.20.
- En halvtimme har jag nog tappat, säger Vesa. Men jag klarade maran och har fått den här fina tröjan. Den tröjan som bara fullföljande av Stockholm Marathon får. Den förra som jag fick efter förra årets lopp, den som var så snygg, den försvann i flodvågen. Synd - jag var verkligen stolt över den.

Ett halvår efter katastrofen i Thailand börjar livet återgå till det normala. Jobb på stålverket, träning med kompisarna i Borlänge Löparklubb och planer på nya resor.
- Vi hade turen att klara oss alla tre, min fru, hennes väninna och jag, konstaterar Vesa innan han börjar berätta om förmiddagen 26 december på stranden i Khao Lak.
- Vi promenerade ett 30-tal meter från stranden när vågen kom. Jag hann uppfatta en patrullbåt som lyftes upp ur vattnet innan vågen skjöljde in över stranden. Först försökte jag ta skydd bakom ett tegelhus, men det kollapsade, och sedan slets jag med av vågen. Jag kom ihåg att allt gick runt, runt som i en tvättmaskin.
Vesa har tittat på flygbilder av Khao Lak efteråt och av dem förstått att han spolats iväg 400 meter av vågorna innan han fick fast mark under fötterna.
Vesa var nära att drunkna i vågen. Han drog ner mycket vatten i lungorna och när han äntligen fick fast mark under fötterna hade han knappt ork att stå upprätt. En norsk kvinna hjälpte honom upp på ett berg och så småningom togs Vesa om hand och fördes till ett sjukhus.

- Det var fullt av skadade och jag låg utanför på gräsmattan och hostade blod när en läkare kom förbi och såg mitt tillstånd. Han gav mig syrgas och det räddade kanske livet på mig, säger Vesa.
Efter 30 timmar fick han också akutkirurgi. Några elaka skärsår syddes ihop. Antibiotikan mot infektioner och lunginflammation verkade snabbt och den 2 januari var Vesa en av de svenskar som kunde flygas hem till Sverige med ambulansflyg.
I ytterligare fyra dagar vårdades Vesa på Falu lasarett innan han blev utskriven. Två månader efteråt tillstötte nya infektioner och Vesa har under våren tvingats till nya kurer med antibiotika.
- Jag kunde gå några hundra meter i januari och i februari började jag kunna gå riktiga långpromenader. Inte förrän i april fick jag tillåtelse av läkarna att börja träna, berättar Vesa. Det var lite kort föreberedelse för ett maraton men i maj kunde jag springa mellan sju och tio mil i veckan.
I Stockholm Marathon orkade Vesa springa i 35 kilometer. Han var ändå bara fem minuter ifrån 2004 års tid.
- Mitt mål är att springa neråt 3.50. Jag började springa maraton som 51-åring så jag har mycket kvar att ge.
Vesa har redan platsen i 2006 års Stockholm Marathon klar. Och veckan efter årets lopp fick han glädjebeskedet att det inte längre fanns några skadliga bakterier kvar i lungorna. Träningen för nästa års lopp har redan börjat.
Och i vinter planerar han och frun att åka tillbaka till Thailand igen.
- Även om vi inte miste några anhöriga där nere så känns det viktigt att åka tillbaka. Men vi kommer se till att vi får ett hotell långt ifrån stranden.