En karriär på Göteborgsvarvet låter som en lojal livslång anställning inom storindustrin med små befodringar och en guldklocka lagom till pensionen. Löparevenemanget Göteborgsvarvet påminner faktiskt en del om det! Fråga Göran Sander, uppväxt i Fiskebäck och Påvelund i västra Göteborg och med ungdomsår i Linnéstaden. Han genomförde sitt första Varv 1984 som en kul grej. Givetvis startade han längst bak. På lördag, 18 år senare, är han för första gången framme hos halvmarans grädda, elitfältet.
Göran hade aldrig sprungit längre än en mil inför första försöket.
- Det var faktiskt Göteborgsvarvet som fick mig att börja springa. Jag började väl träna en månad före loppet.
- Det var kul, folk överallt, framför, bakom och på sidan om. Det tog aldrig slut! Man var en del av en enorm publikmassa.
- Tänkte du då på att folk var i vägen?
- Nej, det spelade ingen större roll för jag hade ingen större fart framåt.
I tre år varvade Göran som glad motionär på tider runt 1.50. Sen släppte han loppet i flera år, men i mitten på 90-talet tog han ny sats. Han började även springa andra tävlingar, som Lidingöloppet, och nu började karriärklättringen genom startgrupperna.
- 1995 gjorde jag 1.32 från sista startgruppen och det var väl trögt. Jag fick springa i periferin och det kostar på.
- Det är som de flesta säger att det tar några år att jobba sig framåt. Jag förbättrade mig med fem minuter i två år och kom till grupp 1B och 1A.
- Vad kan du ge för råd till de som står i de bakre grupperna och är stressade inför lördagens start?
- I början kan det gå ganska snabbt, men sen kommer man ikapp gruppen framför, redan i Slottskogen.
Säldammsbacken kommer mycket tidigt i loppet och där går garanterat många i de sista leden.
- Det är lite körigt, men det är bara att ta. Det är några flaskhalsar på broarna och på Hisingen också, men det har blivit bättre sen de drog om banan.
Göran förespråkar hellre löpning vid sidan om huvudfåran än att zick-zacka sig genom fältet.
- Ta ut banan så långt det går. Jag sprang alltid på gräset när banan gick på cykelbanor på Hisingen.
Göran rekommenderar att ta det lugnt efter den snabba starten.
- Det är klokt att spara på resurserna. Det går att tjäna tid. Efter Älvsborgsbron kan man ösa på. På Hisingen är det också relativt platt, men man får hålla Övre Husargatan i bakhuvudet. Det är segt också efter Göta Älvsbron. Men på Avenyn får man en kick och jag tycker att det brukar hålla hälla vägen.
Kombinationen av nedförsbacke och kraftigt publikstöd på Avenyn kan dock betala sig för vissa, då avslutningen upp för Övre Husargatan och genom Slottskogen pekar segt mot himlen. Målet på Slottskogsvallen är paradiset.
När Göran kvalade in i 1A tyckte han inte längre att det fanns några hinder för att springa på. Ifjol sprang han sitt tionde Varv och lyckades för första gången att komma in under 1.20. När han fick årets nummerlapp väntade en överraskning.
- Jag såg att det stod "Elit"!, säger Göran, förvånad, men stolt.
Sedan sex år är han göteborgare i exil i huvudstaden, så Varvet blir också en kär hemkomst med tillfällen att träffa släkt och vänner.
- Hur många kommer det att stå längs med banan och heja just på dig?
- Det beror på vädret, skrattar Göran som bara har någon enstaka regndroppe i minnet av sina tio Varv.
Till sist utsätter vi lojaliteten för ett hårt prov:
- Vad är roligast Göran, Göteborgsvarvet eller Stockholm Marathon?
- Maran. Det är tyngre, mer seriöst...men Göteborgsvarvet är gemyttttligare! betonar han med en hård stänk av Göteborgsaccent. Annars hade han väl inte fått komma hem...

Läs också på Göteborgsvarvets hemsida