Marathon-vagabonden Toby Tanser
Han är en riktig marathon-vagabond. Han har bott i Stockholm, på Island, i Kenya och i New Mexico. Förra året fick han en skallfraktur och var nära att förblöda på Zanzibar efter ett brutalt överfall.
Toby Tanser har mycket att berätta om sitt löparliv. En del finns i hans bok "Train Hard Win Easy: the Kenyan Way" som nyligen getts ut i andra upplagan.
Toby Tanser bodde för några år sedan i Sverige och sprang för Spårvägen i Stockholm. Toby, som är brittisk medborgare, är en allroundlöpare med personbästa på 13:58:59 över 5000m och 2:16:07 på maratonsträckan. Numera bor Toby i New York, och har nyligen gett ut andra upplagan av sin bok (Träna hårt, vinn lätt: det Kenyanska sättet)
Hur kan det komma sig att du bor i New York, och vad gör du nuförtiden?
- När jag flyttade till USA bodde jag först i Albuquerque. Staden är en löparstad, efter klockan 21 stänger allting. Det blev i längden lite trist och jag började längta efter lite "nattliv". New York är en extremt kul stad att bo i, det finns så mycket att göra hela tiden. Efter en månad i staden var jag fast, det gick fort att lära känna folk, staden är "snäll". Jag jobbar faktiskt lite som tränare här i New York, det trodde du inte......
Du råkade ut för ett rånöverfall i Zanzibar förra året där du dels fick skallfraktur dels blev du skuren i handleden, berätta lite om vad som hände?
-Track & Field News frågade mig om jag ville åka tillbaks till Afrika och
skriva lite mer om löpningen där. Jag hade med mig en tjej som inte var så jätte glad i löpning, därför tog vi lite Millenium semester från löpningen. Jag hade egentligen hellre gått upp till Kilimanjaro, men hennes kondis hade nog inte räckt till det, så vi åkte in till Zanzibar för att koppla av istället.
Tyvärr blev det inte så avkopplande, jag blev attackerad av två män med machete och en stor klubba på Zanzibar beach. Jag hade tur att jag var löpare då, eftersom attacken skedde 6km från där jag hade min motorcykel. Det fanns ingen som kunde hjälpa mig, så ända utvägen var att springa. Jag tvekade att springa eftersom jag kände hur blodet pumpade ut. Jag ville helst sätta mig ner på stranden, men mitt förnuft sa mig ändå att jag måste komma iväg annars skulle jag förlora allt mitt blod. Hur som helst lyckades jag på något vis komma till sjukhuset och sedan vidare transport till London.
Vad handlar din bok "Train Hard, Win Easy" om?
-Jag har läst sa mycket skräp om kenyanska löpare, tex. att dom springer
30km varje dag på 1:30.
Så när jag var där och tränade tänkte jag, varför inte skriva om vad jag såg dom göra och om deras filosofi. Boken kom därefter, och den handlar om det kenyanska livet kring löpningen. Jag tror att den viktigaste i den Kenyanska löpar succén kan hänföras till deras brist på distraktion från andra saker. De flesta löparna bor på landsbygden uppe i bergen, och dom kan vara 30-40 löpare tillsammans. Det ända som är av intresse där upp för löparna är träningspassen. Så fort ett pass är klart, väntar du på nästa.
Jag var mycket "stolt" när Bruce Tulloh, tränare till Nerurkar, författare och med EM guld på 5000m, skrev till mig och sa att TRAIN HARD var den bästa bok han läst om löpning.
Hur mycket tränar du nu, och om du får säga det själv, vilket är ditt bästa lopp i karriären?
-Jag tränar inte sa hårt och seriöst nu. Det blir endel träning ensam i Central Park, men eftersom jag är tränare springer jag också med min grupp. Jag tävlar dock ganska ofta, det är kul att träffa folk inom löpningen.
Bästa lopp måste bli min första tävling i Reykjavik. Jag hade ingen aning att jag kunde springa, men jag vann loppet. Det var en 'fun run.'
Jag vet att du träffat många världslöpare, vilket är det hårdaste träningspasset du hört talas om av en nu aktiv löpare?
-Jag tror det måste bli Khalid Skah. Jag tränat med Skah, Khannouchi och
en Marockan som heter Kairouhi (han var bättre an Khannouchi). Nar vi började träningen ville inte Skah säga vad vi skulle köra, så det var bara att hänga med. Vi sprang 5x800m med 200m joggvila och vi hade 2:01 på 800m. I Kenya sprang jag med Tergat, 1000m intervaller, jag kunde inte hänga med men han hade 2:29 på dålig gräsunderlag. Ingen kunde hänga med honom när han körde för fullt. Maratonlöparen (Stockholm Marathons banrekordinnehavare) Hugh Jones hade också ett riktigt svart pass, 5km på 15 minuter sen "jogg" 5km på 16 minuter och sen en omgång till utan vila.
Mitt bästa pass har jag gjort på löpband. När jag bodde i Sverige, körde jag ganska mycket på Spårvägens band. Ofta dagen efter att jag tävlat på 1500m. Man vet ju aldrig om bandet stämmer, men när jag var som bäst på bana, gjorde jag följande löpbandspass: 3000m (8:05), vila 5min, 2000m (5:30), ca 3 min vila och tillsist 1000m på 2:40. Tyvärr gick bandet inte att ha på motlut, så det var slätlöpning.
För dom som vill köpa Tobys bok i ny upplaga, går det att beställa den på
genom Tobys hemsida: http://trak.to/Toby