Alfred Shemweta vann Stockholm Marathon både 1999 och 2000 och representerade Sverige i Sevilla-VM förstnämnda år. I samband med 2002 års Stockholm Marathon drabbades han av en bristning i höger vad vilket gjorde att han missade EM i München samma år. Skadan ville inte läka och det var först i mars 2003 som han fick en riktig diagnos – det hade bildats ärrvävnad i vadmuskeln.
Alfred fick rådet att vila helt för att läka ut skadan och i augusti 2003 återupptog han träningen så smått. I juni 2004 blev han bäste svensk i Stockholm Marathon men fick på nytt ont i vaden i S:t Eriksloppet på hösten och tvingades bryta. Den 12 november förra året opererades vaden och därefter har Alfred successivt kunnat öka träningsdosen.

Var du nära att ge upp någon gång under de här åren?
– Nej, jag har hela tiden känt att jag har mer att ge som löpare. Jag kände att jag verkligen ville prova alla metoder för att bli bra innan jag kunde acceptera att det var färdigsprunget. Operation var sista utvägen och det lyckades.

Hur har detta påverkat dig?
– Idag lyssnar jag mer på kroppen och vågar ändra träningen om jag känner mig sliten. Jag kan ta en extra vilodag om det behövs. Jag kör också mer allmänstyrka för framför allt vadorna.

Hur kändes det efter den mindre goda insatsen i Stockholm Marathon i juni? (17:e på 2.29.32.)
– Jag visste att jag inte riktigt var ikapp träningsmässigt. Efter tre mil blev jag väldigt trött och tänkte bryta. Men det var lättare att ta sig till målet längs banan vilket jag gjorde även om jag stannade fyra gånger på sista milen.

Men så lossnade det i samband med halvmaraton-SM i slutet på juli! (SM-seger.)
– Ja, det var vändpunkten! Jag gick ner i mängd efter Stockholm Marathon och lade in mer kvalité i träningen. Det loppet gav mig många positiva känslor och motiverade mig i maratonsatsningen. Efter det började jag träna inför Amsterdam.

Hur nöjd är du med Amsterdam Marathon?
– Väldigt nöjd! Även om jag väl hoppats på att också klara den individuella EM-kvalgränsen 2.18. Målet var att hålla 3.16 per kilometer och det fungerade väldigt bra till 20 km. Då var jag den siste i min klunga som fick vätska och tappade kontakten. Helhetsmässigt så är jag nöjd med året eftersom detta var min första hela säsong sedan 2001

Hur ser din träning ut idag?
– Jag springer 14–15 mil i veckan fördelat på elva pass. Av dessa är två kvalitetspass och ett långpass. Jag springer nästan aldrig på bana utan de snabba passen består av tidsintervaller på väg eller snabbdistans. Det kan vara 10x3 minuter med en minuts joggvila eller 15–20x70 sekunder med 50 sekunders joggvila. Eller 15–20x60 sekunder med 30 sekunders joggvila. Snabbdistanspassen är mellan 25 och 40 minuter långa och går i 3.20–3.30-fart. Jag kör också tre pass allmänstyrka varje vecka för att förebygga skador. Det är allt från tåhävningar till ryggövningar

Hur ser långpasset ut?
– Då springer jag i 2.30–2.40 timmar. Jag börjar i 4.45-fart men springer merparten av passet i 4-minutersfart. På slutet blir det tre kilometer i 3.30-tempo med en lugn slutkilometer.

Vad skiljer din träning idag jämfört med dina bästa år 1998–99?
– Då var halvmaraton min huvuddistans, 10 000 m andraprioritet medan maraton kom på tredje plats. Jag sprang ungefär lika mycket som nu, 14 mil i veckan. Kvalitén bestod av något färre, men snabbare, intervaller. Till exempel 10–15x70 sekunder med 50 sekunders joggvila.

Tränade du något på bana då?
– Nästan ingenting. Före en tävling kunde jag prova lite så att jag inte skulle trampa på sargen. Mina 28.38 på 10 000 m gjorde jag i stort sett helt utan banträning.

Hur förbereder du dig de sista två veckorna före ett maratonlopp?
– Jag försöker sova så bra som möjligt. Sista långpasset (2.30) kör jag 10–11 dagar innan, efter det drar jag ner på träningsvolymen. Sista kvalitetspasset, vanligtvis 15x60 sekunder med 30 sekunders joggvila, genomför jag 7–8 dagar före loppet. Sista veckan springer jag inga pass längre än 12–13 km. Om loppet går på lördagen så kör jag jogging, stretching och några 100 m-ruscher onsdag eller torsdag.

Du kör alltså ingen specifik toppningsträning?
– Inte annat än att jag vilar mig i form genom att dra ner på träningen. Jag vilar aldrig helt för då blir jag stel. Jag vill inte ändra för mycket på mina normala rutiner. Två dagar före börjar jag dricka mer vatten och ser till att urinen hela tiden är genomskinlig.

Hur många maror har du sprungit?
– Debuten var i Stockholm Marathon 1994. Sedan dröjde det fyra år till nästa. Det året sprang jag två. Sedan blev det två maror 1999, tre 2000, tre 2001, en 2002, ingen 2003, en 2004 och två i år. Totalt 15. Jag har brutit en, London 2004.

Berätta om debutloppet!
– Det var speciellt! Jag väntade på den berömda väggen och den var väl på väg men kom inte riktigt …
Jag var riktigt trött på Odengatan efter 39 km men tog mig i mål. (Och blev 23:a på 2.22.14/red. anm.)

Hur kom det sig att det blev fyra år mellan första och andra maran?
– Jag satsade på 10 000 m och halvmaraton under de åren.

Vilka lopp är du mest nöjd med hittills i karriären?
– De två segrarna i Stockholm Marathon 1999 och 2000. VM-maran i Sevilla 1999 var också ett roligt lopp. Mitt allra första långlopp – GöteborgsVarvet 1990 – var också speciellt! Dels för att det var det året jag kom till Sverige för första gången, dels för att jag aldrig hade sprungit längre än 12 km och så var världens då största halvmaratonlopp! Det var den 12 maj. Jag gick ut hårt de första fem kilometerna. Efter 18 var jag väldigt trött och den 19:e km-skylten ville aldrig dyka upp. Och så kom den 20:e och då fick jag nya krafter! Tiden blev 1.24. Efteråt frågade mina svenska värdar om jag ville följa med på en Tina Turner-konsert men jag tackade nej. Jag var för trött …

Du kommer från Tanzania. Hur hamnade du i Sverige?
– Jag är född i Lushoto men uppväxt i huvudstaden Dar es Salam som ligger 30 mil därifrån. Min mamma har arbetat på svenska ambassaden i Dar es Salam i 32 år. Det var genom hennes svenska arbetskamrater som jag blev inbjuden till Sverige. Perioderna i Sverige blev längre och längre och 1994 tillbringade jag största delen av året i Sverige. Sedan 1995 bor jag här permanent. Men jag har fortfarande inte fått svenskt medborgarskap men kan ändå tävla för Sverige i EM och VM.

Berätta om din idrottsbakgrund!
– I Tanzania spelade jag mest fotboll och basket. 1988 sprang jag ett 5 km-lopp på 16 minuter. Sedan jag kom till Sverige blev det mer löpning. 1991 sprang jag GöteborgsVarvet på 1.13, fortfarande klubblös. Årets efter flyttade jag till Stockholm och började tävla för Flemingsbergs SK.

Men du tränar i Tanzania med jämna mellanrum?
– Jag försöker komma dit åtminstone en gång om året. Det är ett behagligt klimat att träna i. I synnerhet på vintern då det är så väldigt kallt här i Sverige! Det har varit flera svenska löpare och tränat med mig i Tanzania. Jag tycker det är väldigt kul att få visa dem landet jag kommer ifrån.

Vad jobbar du med?
– Jag är idrottskonsulent och arbetar också med friskvård i det egna företaget. Kunder är företag, idrottsföreningar och organisationer. Jag samarbetar med bland annat SISU och Friskis&Svettis.

Vad har du för intressen vid sidan av löpningen?
– Jag gillar att skriva noveller och har också skrivit artiklar om idrott och utbildning. Huvudsakligen på swahili och engelska. Jag håller också på med musik och i Tanzania är jag nog mer känd som artist än löpare! Jag sjunger fram för allt men spelar också keyboard och skriver texter.

Jag har läst att du har sjungit in en en låt som spelats i tanzanisk radio flera gånger!
– Det stämmer. Mtoto wa Africa (som betyder Det afrikanska barnet) och den spelades i Tanzanias nationella radio under fram för allt 1997.

Hur ser dina framtidsmål ut?
– Om jag får vara frisk och kroppen håller kan jag tänka mig att fortsätta elitsatsningen fem år till. Min nästa mara blir förmodligen Stockholm Marathon i juni nästa år och sedan är EM i Göteborg det stora målet. Det skulle också vara härligt att få springa OS-maran i Peking 2008!

Marathon.se tackar Alfred för intervjun och önskar lycka till!

Fakta Alfred Shemweta
Född: 19 februari 1970 i Lushoto, Tanzania
Längd/vikt: 170 cm/53 kg
Förening: Hässelby SK
Tränare: Sin egen
Familj: Fru Madelene och 5-åriga dotter Vendela
Meriter: Vinnare av Stockholm Marathon 1999 och 2000. 35:a i halvmaraton-VM 2002 och 42:a 1998. 13 SM-guld fördelade på 10 000 m (3), halvmaraton (5), maraton (4) och 12 km terräng (1).

Personliga rekord
5000 m: 14.00,7 (98)
10 000 m: 28.38,29 (98)
Halvmaraton: 1.02.43 (98)
Maraton: 2.14.52 (99)
Lidingöloppet 30 km: 1.38.52 (96)