I slutet av våren blev Kajsa Bårman och Sandra Nordenhager utvalda bland över hundra andra personer att bli podcasten Maratonlabbets två adepter fram mot Ramboll Stockholm Halvmarathon. Sedan följde sexton veckors målinriktad träning som man hela tiden har kunnat följa i Maratonlabbet, på Instagram och här på www.marathon.se. Förra helgen var det äntligen dags för det stora målet som blev en varm historia, nästan 25 grader och sol vid starten. Härligt såklart men inga optimala förutsättningar för snabb löpning.

– Värmen var väldigt jobbig, jag mådde typ illa mellan fem och tolv kilometer men sedan fick jag tag på is som jag kunde stoppa in under kepsen. Då gick det mycket bättre, säger Kajsa Bårman.

För Kajsa har träningen fram till loppet varit lite speciell, en känning i ena vristen har gjort att hon inte har kunnat springa riktigt så mycket som planerat. Hon har dock kunnat träna alternativ konditionsträning och ändå hållit i löpningen tillräckligt bra för att hålla fast vid sitt mål att springa halvmaran under 90 minuter.

– Jag ville prova att gå för målet och inledningsvis kändes det som att jag hade kontroll. Men det blev jobbigt framförallt i mitten av loppet där jag fick håll och blev illamående. Men jag kunde komma tillbaka och jag är otroligt nöjd med sluttiden 1.31:51 efter omständigheterna, jag hade inte kunnat göra en sekund bättre den här dagen, säger Kajsa.

Efter en behärskad inledning blev det tyngre på andra ”femman” av loppet och på Guldbron vid Slussen var illamåendet stort. Is under kepsen, och ett otroligt starkt psyke, räddade dock dagen för Kajsa som faktiskt kunde vända den nedåtgående trenden och spurta in i mål på nytt personligt rekord efter en avslutande kilometer väl under fyra minuter. Och målet sub90 är hon fast besluten att klara senare i höst.

– Den största vinsten är såklart att jag gick i mål oskadad och att jag inte kände av vristen alls under loppet. Nu är jag jättetaggad på att se om jag kan bli ännu bättre och första målet blir såklart att springa sub90 på någon annan halvmara, säger Kajsa Bårman.

För Sandra Nordenhager har sommarens träning gått närmast prickfritt, men loppet blev inte den ”examensfest” hon hade hoppats på. En illa tajmad förkylning hade stört förberedelserna den sista veckan och tidigt i loppet kände hon att kroppen inte var helt återställd. Efter några kilometer i 5.00-fart var ansträngningen alldeles för hög och hon mådde inte bra, därför valde hon att bryta loppet.

– Det kändes riktigt tråkigt att behöva bryta och det var jobbigt att ta in mentalt efteråt. Jag har ju haft en jättebra träningsperiod utan skador eller förkylningar så det är trist att jag skulle bli sjuk precis inför loppet, och så här i efterhand kan jag konstatera att jag nog inte var helt frisk vid starten heller, säger Sandra Nordenhager.

Sandras ursprungliga mål när hon började träningen i våras var att springa under 1.50. Men efter en bra träningsperiod hade hon spetsat målet till 1.45. Men kanske blev det för hårt denna varma dag?

– Det hårda målet triggade mig så jag valde att inte justera det inför loppet. Men jag tror inte att jag hade klarat 1.50 i dag heller så det var inte ambitionen som förstörde dagen, det var förkylningen, säger Sandra.

Men efter brytningen är nu revanschlusten stor hos Sandra som kommer att fortsätta springa och hon har redan anmält sig till lopp flera lopp i höst för att se vad hon kan göra med en frisk kropp.

– Jag är jättetaggad och det här har varit jättebra för mig, jag har utvecklats enormt mycket som löpare. Mitt mål nu är att fortsätta springa minst fem mil i veckan och jag kommer springa både Lidingöloppet och Uppsala halvmarathon. Där hoppas jag på revansch, avslutar Sandra Nordenhager.