Sverige har fått en ny världslöpare! Men vägen dit har inte varit helt lätt för Andreas, talangen och träningsviljan har alltid funnits där, men skadorna har avlöst varandra. I Spring Snyggt - med Jesus och Manne berättar Andreas om hur han fått allt att stämma.Kontrollen är nyckeln!

Äntligen kastas lite strålkastarljus på svensk löpning, din prestation i Bryssel är verkligen väl värd att hyllas. Hur har tiden efter loppet varit? 
– Jag blev faktiskt förvånad själv. Någon artikel kanske man trodde att man skulle få. Men i och med att det var Gärderuds rekord och att det stått sig så länge blev det nog symboliskt lite större. Anders har varit en god stöttepelare och jag har haft bra kontakt med honom sedan hans tid på SVT som expertkommentator. Han verkade väldigt glad för min skull.

Hur var tiden innan loppet? Det har ryktats om några väldigt bra pass. 
– Direkt efter EM så började jag tröskla. Att spetsa inför ett mästerskap innebär lite mera spets där man försöker få upp farten men inför Bryssel visste vi att vi skulle behöva styrkan för att klara den höga farten som loppet skulle ha.

Tio dagar innan körde jag kanske det sista riktigt hårda passet - 3x2000m. Tanken var att det skulle vara väldigt hårt men känslan var extremt god. Jag sprang alla på 5:15 med ganska så bra laktatvärden. Det passet gjorde mycket för självförtroendet. Sex dagar innan skulle vi köra ett sista test, då var det inte ens klart att jag skulle få springa loppet, min manager förhandlade i detta skede. Testet var i alla fall 3400 m i en fart som skulle ge 13:07 på 5000 m. Det kändes jobbigt men klart görbart, då visste jag att det kunde bli något bra om jag bara fick tävla. Självförtroendet var på topp.

Det är fruktansvärda farter du springer i, du har också haft en del skadeproblematik, har det varit nojjigt att springa så här fort? 
– Nej, det tycker jag inte. Jag är ju från början en 800 m-löpare, och då har farterna varit distinkt högre. Även fast farterna så klart är höga även nu så hamnar jag inte i samma vinklar. Belastningen på ett hård tempo över 3400 m blir inte densamma som supersnabba sprinter över 200 m.

Du är nu på en nivå där ingen annan svensk någonsin har varit. Att springa under 13 förstår vi är det självklara målet framåt. Men hur anpassar ni träningen till detta? Vet ni hur hårt ni ska gå och när ni ska backa? 
– Det där är intressant för tidigare kanske man enbart hade gått på tider och vad andra som sprungit liknande resultat gör. Men i och med att vi har börjat använda oss så otroligt mycket av laktatmätningen så blir det ju det som styr överordnat fart. De mmol-värden som den visar är ju de samma oavsett vart man befinner sig, vi vet hur jag svarar på fyra mmol, åtta mmol och så vidare. Kontrollen är nyckeln. Så länge vi inte blir giriga och vill springa fortare bara för att det känns bra, utan hela tiden kan titta på mätningen för guidning, så kommer vi hitta rätt.

Har detta varit annorlunda mot hur du tränade förr? 
– Absolut, jag har alltid kunnat träna hårt. Jag tål väldigt höga värden. Då kan det lätt vara så att man "pushar" det mer än vad man egentligen skulle mot slutet av ett intervallpass. Inför SM så körde vi flera 400 m intervaller, mot slutet såg vi att laktatet började sticka iväg. Då valde vi att bryta. Jag hade självklart klarat passet, men kanske med en annan rörelse, högre laktat. Jag hade blivit mer sliten än vad jag borde bli så det hade inte varit värt det. Denna kontroll tror jag har räddat min karriär.

Berätta om loppet i Bryssel
– Jag känner haren som skulle dra fältet. Jag fick höra att 2.34 rakt igenom skulle vara upplägget så med det så förstod jag att jag inte skulle behöva ligga långt upp i fältet. Planen var att hela tiden ha en rygg. Vid 2000m hade jag 5:11, vilket alltså var fyra sekunder snabbare än min budgeterade plan. I det läget så är det bättre att satsa än att försöka göra någon taktisk analys. Vid 3000 m som jag passerade precis under 7:50 så upplevde jag inte att jag var så himla mycket mer påverkad än vad jag hade varit 1000 meter tidigare. Vid 4000 m som passerade precis under 10:30 så kände jag mig säker på att dels klara det svenska rekordet, men också VM-gränsen på 13:07. Sista två varven fanns det hela tiden personer att plocka vilket gjorde att jag kunde ta ut mig till fullo. Jag avslutade precis under 59 sekunder på sista varvet och såg klockan ticka över till 13.02 när jag passerade mållinjen. Känslan av att få ut det var fantastisk.

Du har nu etablerat dig i världstoppen. Finns det något i din resa som du skulle vilja förmedla till vanliga dödliga? 
– Det är kontinuitet och träning över tid. Där finns nyckeln. I mitt fall så har detta inneburit att jag har behövt ha marginal upp, det är här tröskel och laktatmätning kommit in i bilden. Jag tror att väldigt många skulle må bra av att inte köra för hårda pass. Jag rekommenderar 10x3 minuter med en minuts vila. Traditionellt kanske man skulle köra dessa i 10 k-fart, testa att istället springa 5-10 s långsammare än tävlingsfart. Se hur kroppen svarar på detta. Hellre samla många mil ganska fort än få mil jättefort.

Hör hela intervjun med Andreas i avsnitt 144 av podcasten Spring Snyggt - med Jesus och Manne