Det här är sista reportaget i serien ”Livet och löpningen med:” där vi träffar stadsdelsambassadörerna för Ramboll Stockholm Halvmarathon 2022. Dagens huvudperson skrev i sin ansökan att ”jag ÄR er givna ambassadör för Södermalm” och det är svårt att säga emot henne. Sarah Skinner levde sina första 27 år i stadsdelen och har bott i lägenheter på Bondegatan, Kocksgatan, Lundagatan och Ölandsgatan. När vi skulle bestämma tid och plats för fotografering och intervju föreslog hon under Bajen-marschen som går från Medborgarplatsen till Tele 2 Arena i samband med herrarnas hemmapremiär i allsvenskan. När det dessvärre inte gick föreslog hon Kvarnen, klassiskt hak på Södermalm. Till slut sågs vi vid Götgatsbacken en solig kväll i april, tog foton runt om på det hon kallar för ”rätt sida” Södermalm, för att sedan vandra ner till Kvarnen och fortsätta samtalet. Vi hann knappt slå oss ned innan en av killarna från Bajen-podden, som spelas in på bordet bakom oss, trillar förbi för att prata med Sarah. Vid tidpunkten för intervjun leder Hammarby herrallsvenskan och stämningen bland supportrarna är mycket god. Så ja, ni hör ju. Hon ÄR Södermalm och det är som ”bajare” hon identifierar sig och så har det alltid varit! 

– Det har varit Bajen sedan jag gick på förskolan. Det var någon kompis pappa som fick med alla tjejer på matcher och samtidigt gick vi med i knattelaget. Så jag spelade en kort period, max ett år, i Hammarbys knattelag när det begav sig, säger hon och fortsätter. 

– Sedan började jag gå på matcher från och till under lågstadiet, men inte direkt regelbundet. Det var inte matcherna som var det viktiga utan det var Hammarby i sig som gällde. Jag hade halsduk och annan merch från start och kunde alla ramsor och sådär! Sen drogs jag med mer under högstadiet av några tjejkompisar och då började jag gå mer på riktigt när jag träffade en kille som också gick på matcherna. Inte samma kille som idag dock, lägger hon till med ett skratt

För kärleken till Hammarby är hon inte ensam om i familjen utan hon och hennes nuvarande man träffades i klacken 2005. 

– Vi hade spanat in varandra här (på Kvarnen) och sett varandra på något derby och till slut tog jag mod till mig och gick framtill honom. Sen är väl resten vad man brukar kalla historia. 

Framför allt är det sammanhanget och gemenskapen som supporterkulturen innebär som är det hon älskar och inte nödvändigtvis fotbollen i sig, även om resultaten såklart spelar roll. Intresset stannar heller inte vid fotbollen utan innefattar även andra idrotter såsom bandy och handboll. Hennes engagemang för klubben har även gjort henne till ett igenkänt ansikte bland supportrar. 

– Det är kanske svårt att förstå för utomstående men det är en så stor del av mitt liv. Jag jobbar främst med det som heter ”supportrarnas matchprogram” och står bland annat och säljer det innan matcherna. Det bidrar såklart till att vissa känner igen mig ibland. Men jag är ju inte direkt någon kändis! Sedan sticker jag väl ut lite också eftersom jag är tjej, vi är ju trots allt minoritet i sammanhanget, säger hon. 

Sarah har idag lämnat Södermalm för Nacka där hon bor tillsammans med sin man och två barn. Söder kommer dock aldrig växa ur henne. Det är dit hon åker om hon är ledig, vill shoppa, gå ut och äta middag eller bara kolla på folk. Samtidigt berättar hon också att det är en stadsdel som förändrats genom åren. 

– Det låter kanske lite mossigt men det hände ju grejer redan på 90-talet. Förr var söder en plats där man hejade på människor även om man inte kände varandra. Sen kom första hipster-vågen och där någonstans blev det lite annan stämning. Klubbar och hak som Pet Sounds och Hannas dök upp. Folk började åka hit från andra orter och det förändrade stämningen på stan. Från att bara vara de som bodde här så blev det fler som kom utifrån. Samtidigt är det ju kul! Det är mysigt här, så jag förstår att folk vill komma hit.

– Å andra sidan, städer utvecklas ju! Det är bara att hänga med och på något vis så har stämningen ändå bevarats. Både med shopping och restarunger. Åtminstone på den östra sidan, lägger hon till eftersom det är där hon spenderar sin tid. 

För att vara ambassadör och representant för Södermalm i samband med ett halvmaraton räcker det inte med att bara vara Södermalm ut i fingerspetsarna. Något slags intresse för löpning bör finnas och vi kommer in på varför hon sökte. Hon berättar att hon är en person som alltid hakar på saker, en ja-sägare helt enkelt. När chansen att söka ambassadörskap dök upp tyckte hon att det lät som en kul och given grej att göra. Hon hade trots allt genomfört halvmaran 2021 och haft en fantastisk upplevelse. Sarah erkänner dock att det satte lite press på henne när hon faktiskt blev vald bland alla ansökande. Planen var nämligen inte att springa halvmaran i år utan att istället satsa på Valencia Marathon senare i höst. Förhoppningen om Valencia finns kvar och Ramboll Stockholm Halvmarathon adderades till loppkalendern. 

Trots att hon siktar mot Valencia i höst berättar Sarah att hon är ganska färsk som löpare på längre distanser. Tidigare har hon sprungit Bellmanstafetten (numera Convinistafetten) tillsammans med sina kollegor. Även Winter Run på Skansen har varit ett givet inslag genom åren då hon jobbat med Skansens marknader de senaste åtta åren. 

– Det är på senare år jag märkt att jag kan springa ganska långt utan att bli trött och jag får samtidigt mycket pepp från mina kompisar som också springer. Det är ett gäng i min närhet som gillar att springa. Vissa har tränat friidrott på hög nivå och verkligen varit bra löpare. Jag är nära vän med Per Synnerman’s (tränare till elitlöparen Hanna Lindholm) syrra, så henne har jag fått mycket tips från. Både för att förebygga skador och för att bli en bättre löpare, berättar hon och fortsätter. 

– För mig är löpningen framför allt tid för mig själv. Att kunna koppla av och lyssna på musik. Jag springer nästan alltid till spellistor med ett visst BPM för att få rätt rytm. Who are you med the The Who är lång och har exakt rätt takt, bra löplåt, tipsar hon om. 

Hon beskriver även hur hon uppskattar enkelheten som löpningen erbjuder. Det är låga trösklar, du kan börja springa där du är och det är bara att snöra på sig skorna och dra ut. Har du 20 minuter så springer du 20 minuter och det kan vara bra så. Är man nybörjare kan man springa långsamt och är du bättre tränad kan man springa fort och mer intervaller.

Vi hamnar ofta på diverse sidospår under vårt samtal och pratar om allt från musiksmak, perfekta BPM:et för löpning, hennes tidigare år som sångerska i ett band, om att leva och bo med en turnerande hårdrocksmusiker till bostadspriser på Södermalm. Allt mellan himmel och jord. Men en av samtalets konstanter är löpningen, såklart. Sarah berättar om en före detta kollega vars mål var att nå sitt livs form när han var 40 år och då springa ett maraton. Något hon tyckte lät både kul, inspirerande och lite galet. I samma veva började även flera kompisar i hennes närhet att springa diverse maraton utomlands och de blev ett gäng som brukade hänga med som hejarklack. Under ett av alla utlandsäventyr häver Sarah ur sig att hon själv ska springa ett maraton när hon fyller 40 och lämna hejarklacken för att äntra banan. Gänget bestämde att maratondebuten skulle ske på Tokyo Marathon. Dessvärre grusades planerna på Tokyo och istället fick Sarah en stor Europakarta där hon fick sätta en nål på vart hon ville springa. Nålen landande på Valencia. Så till hösten hoppas hon vara i sitt livs form för att ta sig an utmaningen. 

Bästa löparminnet då? För även om hon är förhållandevis färsk på längre distanser har hon sprungit en del lopp och träningskilometrarna har löpts. 

– Jag måste ju säga Ramboll Stockholm Halvmarathon 2021 som vi varit inne på, även om det låter lite smörigt. Mina kompisar från maratongänget hade skapat något slags event av det hela och delat upp sig runt om banan. Eftersom vi sprang på en varvbana förra året stod de och hejade på flera olika ställen. Jag hade minst en hejare på varje kilometer hela runt hela banan! Det var värsta boosten och det var faktiskt andra löpare som kommenterade att jag hade en väldigt stor hejarklack. Att banan dessutom gick runt söder var så klart något extra, säger hon och skrattar till.  

Sarahs träningsveckor följer sällan samma mönster utan träningen får anpassas efter jobb och familj. Hon brukar bland annat springa hem från jobbet ibland och klämma in träningen där det passar. Träningsprogrammet som ska följas ser hon därför fram emot. 

– Det är himla smart och enkelt. Jag tror att det kommer funka bra för mig. För min del kommer det handla mycket om att få kroppen att vänja sig vid att vara ute och röra på sig länge och mer regelbundet. Jag hoppas att fokus kommer vara mer på att räkna timmar än faktiska distanser. Men det kommer såklart variera. Sen är det bra för att man får en boost och känner att man vill fullfölja. Det blir svårare att undvika träningen.

Och målet den 17 september är tydligt – dels slå förra årets tid på 2.07, som dessutom innefattade ett stopp på en bajamaja, dels att gå under 2.00. 

– Vi säger 1.59, det låter roligare och borde absolut inte vara orimligt. Framför allt inte om jag får till träningen och följer programmet som planerat. 

Vi önskar Sarah lycka till med träningen som ska ta henne till sina mål. Det har gått två månader sedan vi satt ner och samtalade den där kvällen på Kvarnen och ambassadörerna är, precis som många av er andra, i full gång med träningen inför Ramboll Stockholm Halvmarathon. För några dagar sedan putsade Sarah sitt personliga rekord på 10 kilometer under STHLM 10, så träningen verkar gå åt rätt håll! Är du nyfiken på att följa ambassadörerna på närmre håll gör du det enklast via Ramboll Stockholm Halvmarathons sociala medier. Vi ses på startlinjen den 17 september!

Sarah tipsar om ett favoritpass: 

Något som ger mig väldigt mycket och som får mig att känna mig stark är tusenmetersintervaller. Först 10 minuter uppvärmning och sedan springer du 6 x 1000 meter i din drömhastighet på milen (vad det nu är). För min del skulle väl det vara runt 5.20. Mellan intervallerna kör du gå-vila till dess att pulsen kommer ner till ”normal” och det kan ju ta olika långt tid för olika personer. Sen hoppar du på nästa intervall och fortsätter så. Sedan avslutar du med 5 minuters nedjogg. Jag tycker det är ett bra pass för mig där jag får in både fart under intervallen och mängd med gå-vilan mellan intervallerna.

Text av: Sebastian Wallin