I reportageserien ”Livet och löpningen med:” får du möta ambassadörerna för Ramboll Stockholm Halvmarathon 2022. Först ut var Daniel Åkerlund som representerar Norrmalm och nu är det dags för nästa. Låt oss presentera Maria Bang, 18 år och ambassadör för Kungsholmen. Stora delar av hennes liv kretsar kring stadsdelen, där hon bor och går i skolan. 

Hon kommer från en riktig simmarfamilj där både hon, hennes pappa och tre yngre syskon är simmare. Idag är det bara syskonen som fortfarande är aktiva och tävlar på hög nationell nivå. Maria själv tog beslutet att avsluta simmarkarriären under 2021, en följd av coronapandemins negativa effekter på idrotten. 

– Simhallarna stängde igen när pandemin bröt ut och vi fick därför inte möjlighet att träna. Och eftersom det inte fanns några öppna simhallar blev såklart alla tävlingar också inställda. Kombinationen av osäkra träningstider och inställda tävlingar gjorde det svårt att hålla motivationen uppe och till slut valde jag att sluta. Jag var heller inte ensam om att sluta med min idrott under pandemin och framför allt kändes det som att ungdomsidrotten blev väldigt lidande. Många valde att sluta med sin idrott och därför känns det ännu viktigare att försöka inspirera andra unga som jag att röra på sig, säger hon och fortsätter. 

– Men det ska tilläggas att jag fortfarande gillar att simma. Förra sommaren simmade jag och min syster öppet vatten från vår sommarstuga in till stan. Det var cirka 15 kilometer och vi höll på i fyra och en halv timme. En riktigt rolig utmaning som vi gjorde ganska spontant! 

– Övriga familjen ville inte hänga på? 

– Jo, men de satt i följebåten. Bara jag och min syster simmade! Och när vi kom fram käkade vi pizza och åt godis, säger hon med ett skratt. 

Att utmana sig själv sig själv är något som verkligen kännetecknar Maria och driver henne framåt. Det spelar ingen roll om det är i skolan, på jobbet eller på löparbanan. I framtiden vill hon genomföra en svensk klassiker och ser även fram emot att någon gång få springa lopp utomlands i stora städer. 

I skolan beskriver hon sig som ambitiös, har höga mål och vill prestera. Trots det har hon en avslappnad inställning där drivkraften främst handlar om att ge sig själv valmöjligheter i framtiden. Skulle hon vilja gå läkarlinjen, plugga till jurist, bli ekonom eller något helt annat behöver betygen vara bra, svårare än så är det inte. Betygen i sig är däremot inget hon känner ska definiera henne som person. När jag efter en stund frågar henne vad hon faktiskt skulle vilja plugga framöver är hon hemlighetsfull. 

– Jag vet ju vad jag vill göra efter studenten, men eftersom jag ska söka nu vill jag inte jinxa något. Så jag håller det för mig själv. Vill inte att alla läser det här och bara ”haha, hon kom inte in”, säger hon skämtsamt.

Utöver skolan spenderar Maria mycket tid på jobben hon har vid sidan av. Hon jobbar extra både som skadereglerare på ett försäkringsbolag och på nattklubb under helgerna. Hon gillar att ha flera jobb och tycker det är utvecklande. Nattklubbsjobbet tycker hon är smidigt eftersom det är enkelt att kombinera med skolan. Däremot tar det upp mycket tid. Det är långa arbetspass och så värst mycket fritid blir det inte. När hon väl är ledig brukar hon därför föredra att bara vara hemma, ta det lugnt och vila upp sig. Mysig hemmakväll går före stökig utekväll eftersom hon får sin beskärda del av nattklubbsliv på jobbet. 

Vårt samtal flyter på och vi pratar mycket om drivkrafter. Maria säger sig inte ha några specifika drivkrafter utan att de kan variera. När vi pratar om löpning handlar det framför allt om upplevelsen snarare än prestationen i sig. Har hon möjligheten att göra något, varför inte ta chansen och passa på redan nu? 

– Med löpningen är det mer att ”vill jag springa ett maraton, ja varför inte bara göra det när man är 18?”. Varför vänta till senare? Man vet ju aldrig om man skadar sig eller att det händer något annat. Jag ångrar ju hellre något jag gjort än något jag inte gjort. 

Det sistnämnda sätter verkligen fingret på Maria som person. Orädd slänger hon sig ut för att anta nya utmaningar. Något som också bidrog till att hon valde att ansöka om att bli ambassadör för Kungsholmen. 

– Jag fick det här mejlet ni skickade ut eftersom jag sprungit tidigare år, läste det och sen tänkte jag återigen - varför inte? Det är väl lika bra att skicka in en ansökan! Det värsta som kan hända är ju att ni väljer någon annan. 

Trots att hon kommer från en familj med en gedigen idrottsbakgrund tror hon dock inte att de är speciellt avundsjuka på att hon blivit utvald att representera Kungsholmen under Ramboll Stockholm Halvmarathon. 

– Inte på löpningen i sig. Utan de är väl mer avundsjuka på själva utmaningen i så fall, att jag får göra något som är coolt, svårt eller så. Men de har samtidigt simningen så jag tror att de har tillräckligt med utmaningar på egen hand. 

Marias relation till löpningen är prestigelös. Faktum är att hon inte ens ser sig själv som en löpare, trots att hon under 2021 sprang flera större och längre lopp. När hon tänker på löpare ser hon ”materialnördarna” som älskar löpning framför sig. De som är ute och springer varje dag, har pulsklockor och massa annan utrustning. Där är inte Maria. Hon kom i kontakt med löpningen först som en liten del av simträningen och sedan genom att hon började springa lopp i ung ålder. Hon älskar loppen, men träningen i sig är inte det som driver henne. 

– Jag känner mig inte så motiverad av att spinga ensam, typ att dra ut själv och springa en runda. Men att springa lopp, den känslan älskar jag. Folk hejar och det är en stor grej. Hela stan har stannat upp för oss som springer. Alla människor, vätskestationer där man får ett glas vatten och sedan få ta sig i mål. Det är det som driver mig! Visst, löpning är bra för att du får bra kondition och för kroppen, men för mig är det främst loppen. Inte att springa snabbt utan att bara vara på plats, ta mig i mål och känna mig nöjd efteråt.

För det här med att förbereda sig i god tid och träna inför loppen har kanske inte varit högsta prioritet, utan oftast har besluten om att springa tagits med ganska kort varsel. Vilket också återspeglar sig i svaret på vad som är hennes bästa löparminne. 

– Det måste ändå vara att ta mig i mål på ett maraton. Jag satt kvällen innan och googlade hur man springer ett maraton, vad finns det för tips osv. Jag hade inte tränat så mycket som man borde och sprungit halvmaran några veckor tidigare. Där fick jag massa skavsår så jag var lite nervös inför maran att det inte skulle hålla. Jag fick tejpa kompress på varje tå, men det gick ju bra till slut, säger hon med ett leende och fortsätter. 

– Jag sprang inte så snabbt utan hamnade med sjuttioåringarna lite längre bak. De peppade mig och vi sprang mycket tillsammans. De frågade om det var första gången jag sprang och sådär. Jag träffade en kvinna som sprungit typ alla Stockholm Marathon sedan det drog i gång. Det var väldigt inspirerande och kul att få prata med dem! Riktigt häftigt!

Inför Ramboll Stockholm Halvmarathon i september hoppas Maria få lite mer regelbundenhet i sin träning. Det är inte helt enkelt att få in träningen i livspusslet med skola, jobb och vänner erkänner hon. Träningen blir lätt bortprioriterad. Därför ser hon fram emot att få ett skräddarsytt träningsprogram att följa. Inte bara för att få kontinuitet utan även för inspirationen. Det blir lätt att träningspassen idag bara handlar om att ge sig ut och springa så långt hon orkar och hon känner sig inte helt hemma i hur ett träningsupplägg för löpning ska se ut. 

– Jag har inte erfarenhet nog känner jag. Och kanske är det därför jag inte tränar så mycket? För att jag har dålig koll och ingen direkt struktur. Jag har inte varit så motiverad just för att jag inte vet vad jag ska göra. Man går ju sällan till gymmet utan att veta vad man ska göra till exempel.

Hon har redan hunnit springa två halvmaraton trots sin ringa ålder och i år blir det hennes tredje lopp på distansen. Innan dess ska hon och övriga tre ambassadörer genomföra adidas Premiärhalvan den 23/4. Förmodligen blir det därför hennes fjärde när det väl är dags att ställa sig på startlinjen. Men vad är det då som är så lockande med just halvmaratondistansen? På den frågan har hon ett tydligt svar.

– Halvmaraton är en rätt skön distans. Om man jämför med till exempel Tjejmilen så är det nästan så du inte hinner komma in i loppet innan det är över. En mil och sen slut. Ett maraton är ju mer av en heladagsgrej. Det är ju typ som ett arbetspass. Men halvmaran hinner man liksom springa, känna att det är tufft och sen kan du ta dig i mål. Du behöver ju aldrig tänka på ifall du någonsin kommer komma hem igen som under ett maraton, skrattar hon högt. 

En annan faktor till att hon tycker det är så roligt att springa lopp är att hon kan göra det utan press. Under simmarkarriären satte hon mycket press på sig själv och prestationen var alltid i fokus, något som gjorde henne nervös. När hon springer lopp har hon hittat ett annat lugn och som nämnts tidigare är det upplevelsen som är det viktiga. Hon framhäver också vikten av att det inte spelar någon roll hur fort hon springer utan tävlar bara mot sig själv och känner ingen press att hon måste prestera på någon särskild nivå. Sedan tycker hon inte att det är tråkigt om hon skulle slå personligt rekord under ett lopp. Det är dock inget hon lägger speciellt mycket vikt vid. 

Något som hon däremot drivs desto mer av är att inspirera andra unga att våga springa lopp. Mot slutet av vårt samtal diskuterar vi den aspekten mycket och så här löd en av Marias motiveringar till varför hon ville bli ambassadör.  

”När jag ser på anmälningslistorna inför loppen är det få unga jag ser, och det är inte ovanligt att de unga jag stöter på är någon form av idrottare med löparbakgrund i bagaget. Jag vill visa folk att man är starkare än man tror och att begränsningarna bara sitter i huvudet. Man behöver alltså inte vara en löparmänniska för att ta del av de fantastiska 21,1 kilometrarna runt huvudstaden.” 

Därför känns det självklart att avslutningsvis fråga henne vad hon skulle vilja säga till andra tjejer och killar i hennes ålder som kanske drar sig för att springa lopp. Vad är hennes bästa tips och hur ska de tänka? 

– Våga! Du vet inte förrän du testat! Och anmäl dig! Det värsta som kan hända är ju att du bryter loppet och det är ju inte så farligt. Även om du bryter får du ju ta del av stämningen! Försök också att dra med dig kompisar, det underlättar ju att springa med någon. 

– Men du har sprungit dina själv? 

– Ja det är ju ingen som vill följa med. Men jag har haft väldigt kul ändå, säger hon och fortsätter. 

– Visst, maraton är långt och ett halvmaraton är också ett långt lopp men man får ut så mycket av det. Det är klart att det gör ont dagen efter men du lär dig också mycket om dig själv och att man klarar mer än man tror. Jag önskar bara att fler insåg att det är så och att löpning inte bara är för de som tränar friidrott eller som springer varje dag. Det är så mycket olika typer av människor som springer. Olika åldrar och förutsättningar. Ingen kollar snett på någon annan utan alla där för att ha kul och göra sin grej. Ingen tycker du är konstig för att du springer långsamt. Så våga anmäl dig och kör, du måste inte ha en fyrtioårskris för att springa ett maraton. Utan du kan göra det för upplevelsen, avslutar hon. 

Fina avslutande ord från Maria, som vi hoppas ska inspirera fler unga att våga ställa sig på startlinjen till något lopp i framtiden. Följ Maria och övriga ambassadörer i deras träning mot Ramboll Stockholm Halvmarathon 2022 via evenemangets Instagram. 

Text av: Sebastian Wallin