Vem är du?
– Jag heter Annelie Wester och är 51 år. Jag bor med man och två döttrar, Alice 17 och Lily 13 i Lysekil. Jag har mina rötter i Eldsberga utanför Halmstad och har mitt hjärta i Estepona, i södra Spanien, där jag bodde som ung vuxen. Jag är marknadschef på ett mellanstort företag som tillverkar högfrekvenssvetsmaskiner. Mitt jobb innebär att jag besöker många nya städer runt om i världen på mässor och det första jag packar ner i resväskan är alltid löparskor så att jag kan utforska mitt resmål på det bästa sättet jag vet.

Hur länge har du löptränat?
­– Jag har löptränat i lite över 11 år. Jag började springa och träna mer strukturerat när jag märkte att jag hade lite talang för löpning på ett lokalt 5-km lopp där jag kom 7:a till min stora förvåning och glädje. Jag har aldrig tidigare varit bra på någon sport överhuvudtaget, så den känslan var härlig och inspirerande! Sedan började jag springa milen samma år och några år senare vågade jag mig på att springa Göteborgsvarvet.

Jag tänkte länge att halvmaraton var för långt för mig och jag trodde att jag för dålig och ingen riktig löpare. Så knäppt egentligen, alla som springer är ju löpare och varför skulle inte just jag kunna springa en halvmara? Sedan dröjde det till 2017 innan jag sprang mitt allra första maraton i San Francisco – ett fantastiskt ställe att göra maratonpremiär på!

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– All löpning vid havet gör mig lycklig, både på Bohusläns klippor, Hallands sandstränder och på strandpromenader i en stad, det spelar liksom ingen roll, bara jag är nära vatten… Havet får mig att känna mig fri. Helst springer jag tillsammans med andra löparvänner i nya miljöer, gärna långt och länge i ett skönt tempo där vi orkar prata om livets alla viktigheter. Allra lyckligast är jag alltså när jag springer en lugn långrunda vid havet med glada vänner och gärna avslutar med ett härligt dopp i havet.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
–  Jag skulle gärna bli snabbare på 5 km och 10 km och våga pressa mig lite mer än jag gör idag på kortare distanser. Jag skulle också vilja bli starkare och att lära mig att stå och gå på händer, det vill jag verkligen – det hade känts oerhört kul och coolt att kunna gå på händer. Jag testade på militär hinderbana några gånger 2020 och det var riktigt kul, men så svårt mycket pga att jag inte är tillräckligt stark, men eftersom jag gillar utmaningar är det ju något jag vill fortsätta med även i år.

Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?
– Det finns många som inspirerar mig både i min omgivning och på sociala medier, och det är just kvinnor som inspirerar mig mest, kanske för att det är lättare att relatera till dem. Den löpare som inspirerar mig mest av alla är Josefine Swärm. Hon är positiv, har fötterna på jorden, är en väldigt trevlig och inspirerande tjej och en väldigt duktig löpare, som är kunnig och inte tar sig själv på för stort allvar.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Jag tycker om när min löparkompis kan anpassa farten efter mig och övriga i gruppen, kan visa mig nya fina miljöer att springa i (själv har jag lite dåligt lokalsinne), sällan tackar nej när jag är löpsugen och vill ut på långpass, kan peppa mig när jag är trött, inte har bråttom och vågar visa känslor och prata om allt mellan himmel och jord. Att kunna prata om allt med sina löparkompisar är riktigt fint. Om min träningskompis dessutom kan tänka sig att ta ett dopp i havet efter löpturen så är det ännu bättre.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Min Garmin-klocka som hjälper mig att hålla nere farten när mina ben vill springa för fort och som håller koll på hur många kilometer jag springer per år och hur fort. Statistik är kul och jag vill gärna kunna jämföra hur långt jag springer från år till år, och även jämföra tider på vissa distanser – trots att jag gillar att springa långt och lugnt, vill jag även vara snabb ibland, och då vill jag hålla koll på tempo och km-tider.

Sedan är väl inte min mobiltelefon en löparpryl, men jag springer sällan utan den. Springer jag själv så lyssnar jag på musik, en bra podd eller bok – allt beroende på vilken typ av pass det är. Dessutom tar jag många foton på alla fina ställen jag springer förbi, både när jag springer ensam och med vänner.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Jag äter helst havregrynsgröt med ett ägg i och jordnötssmör på, två mackor med ost, dricker apelsinjuice och (mycket) kaffe. Ska jag springa riktigt länge, så brukar jag äta lite extra mat under några dagar innan och tänka på att salta ordentligt. Jag skulle aldrig springa ett pass över 15 km eller längre en 1 ½ timma utan att äta ordentligt innan, då skulle jag inte alls kunna njuta av löpningen utan bara känna mig låg på energi.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– STYRKA! Det finns egentligen många ord som beskriver vad jag känner för löpning, men styrka är nog det som beskriver det bäst. Löpningen får mig att känna mig väldigt stark i kroppen och jag vet att mina ben klarar av många mil i sträck utan att tröttna eller få ont, och det är en underbar känsla. Löpningen får mig även att känna mig stark mentalt, vilket inte alltid har varit en självklarhet, men löpningen är som den bästa terapi jag kan tänka mig. Springer jag själv så hjälper löpningen mig att sortera tankar efter en lång arbetsdag och springer jag med kompisar så ventilerar jag det mesta med dem. Löpningen får mig att känna mig skitstark!

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Jag brukar hela tiden tänka att nu har jag sprungit 1/10 av loppet, 1/5… för att känna att jag hela tiden kommer framåt och skulle det kännas alldeles för jobbigt brukar jag tänka att ”Du kan det här Annelie, du är stark och du har tränat för det här, kom igen nu”.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Allra bästa effekten är alla fina kontakter som jag har fått genom löpningen, både i verkliga livet och genom sociala medier. Min självkänsla har ökat markant tack vare all den positiva energi som jag har fått genom löpningen och de personer som jag har kommit i kontakt med både genom sociala medier och de vänner jag springer med.

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Mitt senaste lopp var New York Marathon 2019 och det känns ju ändå rätt coolt att det faktiskt var mitt senaste riktiga lopp. Jag kvalade in till loppet genom att springa maraton i Valencia året innan och jag blev så himla stolt att jag lyckades få en plats helt på egen hand.

Loppet började egentligen många timmar innan start när jag tog färjan över till Staten Island förbi Frihetsgudinnan tillsammans med jättemånga andra peppade, glada och nervösa löpare. Sedan var det bussresa och lång promenad fram till min startby, där vi väntade flera timmar innan det äntligen var dags. När starten gick reste sig alla hår på mina armar och jag for iväg lite väl snabbt över bron i ett glädjerus… Stämningen bland löparna och den fantastiska publiken på New York Marathon är väldigt svår att beskriva eftersom allt är så storslaget: en stor gospelkör utanför en vacker kyrka i Queens, ortodoxa judar, horder av glad och peppande publik och ja, allt är fantastiskt. Det är också ett väldigt tufft maraton med många och långa backar, och eftersom jag sprang lite för fort de första 25 km med känslan av att vara superwoman, så hade jag en väldigt jobbig sista del från First Avenue som var uppför, uppför och uppför i ca 5 km till dess att jag till slut kom i mål i Central Park många km senare… väldigt trött, men oerhört glad, lycklig och stolt.

Jag lyckades till min stora glädje att kvala in ännu en gång och kommer därför att springa loppet igen 2022 och då tänker jag att njuta från start till mål!   

Vilket är ditt nästa lopp?
– Mitt nästa lopp är Idre Fjällmaraton där jag ska springa 45 km. Vi åker upp ett gäng kompisar från Lysekil och bor tillsammans i en stuga över helgen och jag planerar att njuta av både loppet, den vackra miljön, mina vänner och andra som jag vet kommer att vara i Idre. Jag har bara hört fantastiska berättelser från loppet, så jag ser fram emot det mycket. Det blir en ordentlig utmaning med alla dessa höjdmeter, men det kommer att bli så kul!

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Jag tänkte svara att den inte har påverkat mig mer än att alla lopp har varit inställda och jag därför har sprungit mer hemma. Men, pandemin har inneburit att jag har ökat antal sprungna km och antal dagar/vecka som jag springer. Den har även gett mig många möjligheter till löparäventyr tillsammans med mina klubbkompisar och andra löparvänner i grannkommunerna. Vi har tex sprungit Virtual Winter run marathon i -10C° i sol och nyfallen snö från Fiskebäckskil till Lysekil, ett annat maraton bara genom att springa i långa backar hemma i Lysekil, och många andra äventyr i fantastisk natur här i Bohuslän. Jag tycker att vi har lyckats hålla i gång den sociala biten väldigt bra och vi har hjälpts åt att dra ihop små grupper och har bjudit in varandra till våra favorittrails, vilket jag uppskattar jättemycket. Så mina löparäventyr har blivit fler under Coronapandemin, men mina lopp betydligt färre.

Följ Annelie på insta @annelierunstheworld

Berättat för Kristina Lager