"Löpningen är min medicin"
Möt löparen och hejarklacksgurun Rasmus Oderum, aka Skyltmannen. Han peppar inte bara andra löpare, sedan tolv år tillbaka har han själv sprungit minst en mil om dagen. Löpningen håller honom i form, men hjälper också mot depressioner och social fobi.
Vem är du?
– Jag heter Rasmus Oderud, (Skyltmannen är mitt alter ego) och är 43 år. Jag bor i Katrineholm med min sambo Therese Konstig och vår lilla bebis, ”skyltungen”. Är hejarklacksledare och löptränare.
Hur länge har du löptränat?
– Efter många år med “till och från”-löpning började jag använda löpningen aktivt som medicin mot min kroniska depression 2010. Sedan dess har jag har hållit igång kontinuerligt tack vare volymmål. Att vara en sådan som springer en mil om dagen (snitt) är ett av dem. Och jag ligger lite plus nu när jag är inne på mitt tolfte år!
Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Friheten. Att kunna ha möjligheten att ta ut mig fysiskt så att själen mår bättre. Jag kanske inte skulle säga att jag blir lycklig, men når normalnivå mentalt en stund i alla fall. Att vara ute och springa känns naturligt för mig efter så här många års löpning.
Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Egentligen vill jag nog inte bli bättre på något för jag vill bara vara ute och springa.
Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?
– Har inga förebilder. Jag går (springer) min egen väg. Men jag tycker att alla som springer är bäst!
Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Jag har inga träningskompisar här i stan, men jag uppskattar peppen som vännerna på Instagram ger. Jag ger tillbaka allt jag har när jag hejar!
Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Förutom skorna är shortsen jätteviktiga! Sedan jag gick över till att alltid köra barbent 2016 har jag inte tittat tillbaka. Visst, det blir ju inga extrema temperaturer här i västra Sörmland men jag kör shorts i alla väder. Även om jag uppskattar värme allra mest. Ju varmare, desto bättre.
Vad äter du helst innan ett långpass?
– Eftersom jag drabbats av ulcerös kollit (inflammatorisk tarmsjukdom) springer jag helst med så lite som möjligt i magen. Dock vill jag ha ätit 4-5 timmar innan jag springer, oavsett längd på rundan. Ingen särskild måltid utan bara vanlig frukost, lunch eller middag beroende på vilket som ligger tidsmässigt innan. Sedan tänker jag sällan “långpass” utan går bara ut och springer.
Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Allra främst är det medicin. Mot allt. Så som depression, social fobi och ångest. Det hjälper ju även till att hålla mig i form fysiskt så jag orkar.
Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Jag kör sällan så tufft att det krävs några mantran… Har mest obråttom när jag är ute. Men! Som mitt alter ego Skyltmannen har jag hundratals peppande ord till de som passerar mig på tävling när jag hejar! Med lite fingertoppskänsla och bra tryck i rösten kan man vända någons dag, och hela upplevelsen! “Det ser lätt ut!” är en klassiker.
Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Att jag orkar fortsätta leva.
Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Nu är det ju så att springa lopp själv ofta krockar med att heja som Skyltmannen så det var flera år sedan jag sprang någon tävling. Och det är inget jag sörjer direkt. Min egen löpning handlar om något helt annat än att prestera på lopp.
Vilket är ditt nästa lopp?
– Se ovan. Men det kan ju dyka upp någon liten svårhejad ultra jag smyger mig in i som deltagare någon gång i framtiden.
Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Inte så mycket förutom att vi inte har kunnat åka till Gran Canaria på träningsläger i vinter. Det är ju lite trist. Sedan blir det ju inga tävlingar att heja på… Men vi fick en liten skyltunge istället. Och att det är jättemånga fler löpare ute, överallt! Jag brukar vinka och säga hej till alla jag möter. Sånt som man gör på en mindre ort. I Iallafall jag. SÄG HEJ OM NI SER MIG!
Följ Rasmus på insta @raznu
Berättat för Kristina Lager