Annika Nyberger har många goda löparår bakom sig. Främsta meriten är SM-segern i marathon 1997. Men sedan harvade hon på en nivå strax bakom landets bästa långlöpare. I höstas fick Anders och Annika en dotter, Smilla. Efter det har Annika, liksom många andra förstagångsmödrar, snabbt återfunnit toppformen.
- Jag är mer motiverad, har startat om. Nu är det roligt igen.
- Hur kan det komma sig?
- Kroppen har fått vila så länge. Det kanske hade gått även om jag inte hade fött barn.
En viloperiod från löpningen kan alltså vara något att rekommendera för den som slutat utveckla sig och fastnat i slentrian.
Redan tio veckor efter Smillas födelse var Annika i tävlingstagen. Hon vann Snömilen på en tid som gav föraningar om att något stort var på gång. Redan då, i vinterkylan, uppgav hon att Stockholm Marathon hägrade i fjärran. Något som bekräftades under det lyckade träningslägret på Mallorca och än mer när Annika överlägset vann Broloppet.
- Stockholm Marathon var enda målet. Det kanske var fel, funderar Annika.
En dryg vecka före maran fick Annika ett sista positivt besked då hon slog sitt rekord på 5000 meter i ett testlopp, men sen vände det fort.
- Redan samma kväll fick jag ont. Det var ischias, en nerv i benet som kommit i kläm. Jag gick till kiropraktorn flera gånger sista veckan, kanske för många gånger.
Annika ställde sig på startlinjen med en undertryckt känsla av att det inte var helt rätt.
- Jag förnekade att jag inte borde stå där. Jag insåg ganska snabbt, efter en mil, att det inte var mitt lopp. Jag klev av efter halva loppet, men hade 1.20 där.
När förbundskaptenen Ulf Karlsson ändå ringde dagen därpå och meddelade att hon var uttagen till EM i friidrott (München i augusti) var den första reaktionen avvärjande.
- Nej! Jag vill inte springa, tänkte jag först. Jag var rädd att jag inte var tillräckligt bra. Men jag ändrade mig ganska snabbt. Jag skulle få en andra chans och EM får man bara uppleva en gång i livet.

EM i Friidrotts hemsida.