Vem är du?
Jag heter Jessie Ross Skärvad. Är 42 år och bor i Täby med min man och fyra barn, Valter 13 år, Ellen 13 år, Maja 10 år och Bill 2 år. Vi har också hunden Moltas. Jag är mamma till fyra kiddos och ska bli mitt bästa jag på löpning – på samtliga distanser upp till ett maraton. Jag är också marknadschef på SF Anytime.

Hur länge har du löptränat?
– Jag tränade friidrott och tävlade i mångkamp tills jag var dryga 20 år. Gick på friidrottsgymnasiet i Växjö och tränades av Agne Bergvall. Då tyckte jag inte alls om att springa långt men inser nu i efterhand att jag kanske skulle satsat på lång häck (400m häck) istället för mångkamp. Jag var som bäst i 18-årsåldern, med SM-guld. Efter att  jag slutade med friidrotten (främst pga skador) tränade jag väldigt allround men löpning (då jogg) ingick alltid i veckoträningen. Jag började springa lite mer efter att jag fött tvillingarna 2007, då jag inte hade tid till någon annan träning (jogg, samma runda varje gång i samma tempo).

När jag flyttade till Täby 2011 började jag springa intervaller med en grupp och utvecklades snabbt. Började då träna mer strukturerat med ett intervallpass per vecka och ett långpass per vecka, resten distanspass. Jag har nog egentligen utvecklats sedan dess men jag har hela tiden känt en nyfikenhet i hur bra jag faktiskt kan bli. Visst har jag vetat ungefär vad jag bör justera i min träning men samtidigt har jag inte ändrat något. I april i år hookade jag därför upp med en überduktig coach i form av elitlöparen John Kingstedt. Han har sedan dess justerat ganska mycket i mitt veckoupplägg och framförallt har min motivation jackat upp sig många hack. Jag har sedan dess åkt på min första skada men också blivit ganska mycket bättre. Nu har vi som mål att jag ska bli mitt bästa jag 2021 och det innebär en relativt dedikerad satsning!

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Balans av kravfria distanspass och hårda fartpass och långpass. Jag är i behov av endorfiner och de får jag i princip endast efter hårda pass eller långpass. Distanspassen ger mig ingen kick längre men ger mig ett lugn i sinnet. Ibland är det härligt med ”lökiga” långpass i skogen med gott sällskap men jag inser mer och mer att hårda pass med ”krav” på ett visst tempo ger mig större tillfredsställelse. Jag är inte sugen på ultralöpning på fjället om man säger så.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Allt! Jag vill bli snabbare på alla distanser. Jag har nog en ganska bra grundsnabbhet men måste jobba mer på min uthållighet. Tröskelpass är min svaga punkt och som utvecklar mig mycket. Jag är nervös inför varje tröskelpass, varje vecka. Men känner att jag suger åt mig av den träningen. Jag är också väldigt ödmjuk inför att köra hårda långpass. Rookie på det sistnämnda och det ska jag utforska mer nästa år.

Vem är din förebild inom löpning/träning?
– Generellt sett har jag alltid varit ganska ointresserad av att titta på andra idrottsmän/kvinnor. Jag konsumerar nästan ingen sport på TV. Min man påpekar ofta det – ”varför har du noll intresse av att kolla på sport när du själv tränar så mycket?” Om det är något jag tycker är halvkul att kolla på så är det friidrott, typ när Armand Duplantis ska satsa på nytt rekord. När det gäller löpning är jag rätt ointresserad av världseliten men tycker det är kul att följa de jag bryr mig om. När vänner ska satsa på nytt pers eller när Jesus (coach John) ska tävla, då blir jag taggad och intresserad. Förutom det gillar jag att kolla på mina barn när de spelar handbollsmatcher. That’s it. Jag springer heller själv än att titta på andra.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Att vi har en helt öppen dialog om vad passet ska gå ut på. Jag anpassar mig gärna på lunkar/distanspass men när det är fartpass på mitt schema anpassar jag mig inte en millimeter. Kan tyckas egocentriskt. Och ja det är det!  Men jag har ingen tid till att lalla runt med en massa pass som inte ger något i min satsning. Jag kämpar hårt för att få in min träning i mitt livspussel och då är jag nitisk med mitt program. Rätt ocharmigt när jag skriver det så här men det är det ärliga svaret. På lugna distanser är jag däremot världens ödmjukaste och trevligaste löparkompis haha!

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Jag bryr mig inte alls om prylar. Kör bara med klocka på fartpass och långpass. Strava t ex skulle jag aldrig palla med. Har fullt upp med instagram haha! Jag spenderar en del på löparskor, speciellt efter min hälskada men i övrigt behöver jag bara min coach för att leverera.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Har inte sprungit så mycket långpass på sistone pga att jag troligtvis inte ska springa en maraton förrän september 2021. Men Häagen-Dazs har seglat upp som No 1 (framför Ben & Jerrys). På morgonen blir det kaffe och macka med Peanutbutter och skivad banan. Är uppvuxen på Peanutbutter (amerkansk pappa) och havregrynsgröt går fetbort!

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Hat-passion. Ett påhittat ord? Jag hatar löpning och har många demoner och prestationsångest nästan varje vecka. Jag vet att det kan låta fjantligt på min nivå men så är det. Men jag älskar också löpningen och de endorfiner den ger mig. Att slå ett pers är starkt beroendeframkallande. Att leverera ett bra pass är också beroendeframkallande.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Detta gör mig bättre. Ett tufft pass ger mig starkare spiror, lungor och hjärta. Det är de passen som gör att jag kommer leverera ett pers så småningom. Efter min skada i somras hade jag flera tröskelpass som inte alls var roliga – både långsammare och jobbigare än före min skada. Men jag bröt inte, jag kämpade igenom dem och vips några veckor senare var jag nästan tillbaka.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Förutom min familj och mina barn behöver jag något mer i livet som ger mig energi och faktiskt betyder något. Löpningen är min stora passion. Något som jag identifierar mig själv med. På gott och på ont.

Jag tror att löpningen gör mig mer effektiv i livet och på jobbet. Och den gör mig definitivt gladare. Ibland kanske den tar upp lite väl mycket av min tankeverksamhet givet den nivå jag är på. Det tycker nog min man. Det är också tack vare löpningen som jag träffat många av mina bästa vänner. Likasinnade men ändå så olika. Det är roligt!

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Jag sprang Terräng-SM i lördags. Mycket nöjd! 2:a i K40. En ny upplevelse, var inte slut i pumpen men benen gjorde inte riktigt som jag sa. Jag är ovan vid att springa på gräs så detta var definitivt utanför min comfort zone. Glad att jag ställde upp.

Vilket är ditt nästa lopp?
– På söndag ska jag medverka på ett hallabalo på Stockholm Stadion. Debuterar på 5000m tillsammans med flera duktiga löpare som kommer krossa mig. Hoppas kunna leverera mitt bästa.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Inte mycket alls. Kanske mest positivt egentligen då jag jobbar mycket hemifrån och därmed har lättare till lunchträning. Hade tänkt springa några internationella stora lopp i år men så blev det inte. Spelar mindre roll för mig på alla distanser upp till maraton. På just en mara behöver jag nog en vibrerande stad som t ex Berlin för att kunna leverera. På en mil räcker det om min coach står och gormar!

Följ Jessie på insta @jessieross_skarvad

Berättat för Kristina A Lager