"Familjen är mitt mantra när jag tävlar"
Möt elitlöparen Elmina Saksi. För 9 år sedan fick ett nytt kylskåp henne att börja springa. För ett par veckor sedan sprang hon SM i maraton och fick till ett pb på 90 sekunder. Och då hade hon löptränat med armen i gips under hela sommaren.
Vem är du?
– Jag heter Elmina Saksi och är 40 år. Jag bor i Norrköping med min man och mina barn, Sixten 11 år, Einar 10 år och Estrid 7 år. Jag jobbar som gymnasielärare och undervisar bland annat i Idrott och hälsa. Jag jobbar också som dietist och PT.
Hur länge har du löptränat?
– Jag började för 9 år sedan, men har haft ett uppehåll på ett år på grund av graviditet. Vi köpte en ny kyl och då ingick det en startplats till ett lopp, jag ställde upp och blev fast, det var tävlingar som fick mig att börja satsa och inse hur roligt det är att utvecklas inom en idrott.
Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– All löpträning gör mig lycklig men på olika sätt. De tuffa passen är inte alltid roliga under tiden men de känns alltid bra efteråt. Bergslöpning gör mig lycklig från start, även om det är tufft uppför är känslan på toppen oslagbar. Jag gillar variationen med löpning, ena dagen en stadsrunda, andra dagen en smal stig och den tredje ett svettigt löpbandspass i min källare. Den bästa löpträningen är tillsammans med en vän.
Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Jag vill bli snabbare på kortare sträckor som till exempel 1500 meter. Som det är nu har jag nästan samma tempo när jag springer kort som långt.
Vem är din förebild inom löpning/träning?
Jag har många, bland annat mina vänner i ASICS FrontRunner, Sofia Norgren och IngMarie Johansson som visar att sjukdom och ålder inte påverkar prestation. Jag inspireras även av min klubbkompis och lopparrangörskollega Frida Södermark som alltid ser möjligheter och sprider löparglädje.
Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Att vi har mycket att prata om och att han/hon har nära till skratt.
Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Hälkilar eftersom jag haft problem med mina hälar under våren. Jag gillar att hålla koll på hur långt jag springer så jag får också svara min GPS klocka.
Vad äter du helst innan ett långpass?
– Inget eftersom jag gärna springer passen tidigt. Men dagen innan äter jag gärna laxlasagne.
Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Kvalitetstid. Löpningen är tiden då jag laddar batterierna och hämtar kraft för att bli en mer tålmodig, piggare och gladare människa.
Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Varje steg tar mig närmare slutet. Jag tänker ofta på att all träning jag gjort inte ska var gjord i onödan, den ger resultat och jag behöver tro på det. Slutligen tänker jag ofta på min familj, ofta hänger de med på lopp och då tänker jag att ju fortare jag kommer i mål desto snabbare kan vi fira!
Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Hur jag ser på kost. Jag har en bakgrund med anorexi där maten var en bestraffning. Nu är maten min bästa vän och mitt superbränsle!
Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– SM i maraton, sprang på 2:56:14 vilket innebär ett personbästa med 90 s och en 13:e plats. Glad att all tuff träning gett resultat och att jag trots gipsad arm i 7 veckor under sommaren ändå fortsätta träna på så gott jag kunde.
Vilket är ditt nästa lopp?
– Imorgon springer jag DM 10000 m, lite tätt inpå mitt senaste marathon för 10 dagar sedan men man får ju passa på nu när det äntligen vankas tävlingar. (Reds anm. När detta publiceras har Elmina precis sprungit loppet. DM 10000 meter och det blev personbästa med 15 sekunder. Tiden 37:42 – stort grattis.)
Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– I början var jag riktigt less och omotiverad att träna eftersom loppen är min drivkraft. Så fort jag visste att jag skulle få springa Öland Marathon i juli blev jag motiverad och efter det loppet har jag lyckats hålla igång motivationen tack vare att jag haft ett nytt lopp i sikte. Virtuella lopp har tyvärr inte motiverat. Jag vill springa tillsammans med andra.
Följ Elmina på Instagram @elminasaksi
Berättat för Kristina A Lager