De nya reglerna offentliggjordes förra tisdagen och gällde med omedelbar verkan, ja till och med från 15 juli när beslutet fattades av World Athletics styrelse. Det skapade huvudbry när SM i halvmaraton skulle avgöras på onsdagskvällen. En av de mest omdebatterade paragraferna har nämligen handlat om tillgängligheten. För att rättvisa ska råda måste de skor som det tävlas i vara tillgängliga för alla och därför inrättades redan i våras en regel om att modellerna ska ha funnits på marknaden i minst fyra månader. Det är välkänt att det har varit oerhört svårt att få tag på de flesta carbonmodeller och att kontrakterade löpare har burit prototyper, alltså förstaversioner av skor som ännu inte släppts till allmän försäljning.

Men den stora bomben i det nya regelverket var att högsta tillåtna tjockleken på mellansulan nu drogs ner till 25 millimeter för tävlingar på bana. Förvirrande nog används termen ”spikes” = spikskor i regeltexten, men i själva verket gäller regeln alla modeller, alltså även vanliga sulor utan spikar som nästan alla har övergått att tävla i. De som blev kallade för ”vanliga gympaskor” av pressen i vintras, då Andreas Almgren slog det gamla svenska rekordet på 3000 meter inomhus.

Vilka skor blir tillåtna på bana?

De nya ”tjockskorna” som spridit sig som en löpeld över hela löparledet, från elit till motionslöpare, skulle inte längre vara tillåtna att tävla i på bana. Nu ställer sig alla frågan, vad får jag ha på mig? Av de sju märken som har lanserat carbonskor i Sverige är det tre modeller som är tillåtna enligt Jörgen Lindh, produkt- och inköpsansvarig på Löplabbet, som har lett skotester för marathon.se under många år. Det är ASICS Metaracer och New Balance 5280 som båda klarar sig med nöd och näppe (24mm) samt Adidas Adizero Pro (21.5mm). 
 – Nike drog tillbaks våra beställningar på nya spikskomodellen Dragonfly, berättar Jörgen, och man kan ana att den amerikanska skojätten som var först att lansera de revolutionerande modellerna hade insyn i vad som skulle komma att bli känt.

Ingen av de övriga modellerna klarar den nya gränsen på 25mm, från marknadsledande Nike Vaporfly Next% och dess efterföljare Alphafly till de nylanserade Saucony Endorphin Pro, New Balance FuelCell RC Elite, Adidas Adios Pro (icke att förväxlas med Adizero Pro), Brooks Hyperion Elite 2 och Hoka One One Rocket X.

 – Sketchers ska också ha en modell, men jag tror inte att det finns några i Norden, berättar Jörgen som säger att ”tjockskorna” helt revolutionerat marknaden.

– Så fort du andas carbonplatta eller tjock mellansula så säljer det slut på en gång. Det är som när Springsteen var som hetast.

– Det är tacksamt för oss i branschen. En vanlig motionär tvekar inte en sekund över att betala 3000 kronor för ett par skor, erkänner Jörgen, samtidigt som han ifrågasätter hajpen.

– Det har blivit en masshysteri. Jag är förvånad över att folk även tränar i dem, speciellt eftersom de har så kort livslängd.

När ska man springa i carbonskorna?

Så när ska man egentligen använda carbonskorna? Jörgen, som har tävlat i 40 år och arbetat i branschen nästan lika länge och därmed kan betecknas som ”old school” har en klar idé.

 – När du springer intervaller på bana, säg traditionella 10x 1000 meter, kan man välja de nya modellerna med tjock sula för att de är mer skonsamma och man kan återhämta sig bättre. Jag tror att man känner sig fräschare dagen efter, men det är något helt annat när man ska prestera och få den rätta känslan inför en tävling. Då skulle jag välja någon av de modeller som påminner mer om traditionella tävlingsskor. Och på tävling får jag ett helt annat klös, speciellt på de sista varven, med en traditionell tävlingssko.

Apropå old school ser Jörgen definitivt en generationsskillnad.

 – De löpare som har kommit de sista fyra, fem åren, och de lite yngre, tar för givet att det är carbonskorna som man ska ha när man ska springa fort. Det har blivit en grej. Men ett par bra medel-/lång-spikskor har bättre klös. Och om det regnar vete sjutton ifall tjockskorna är lika bra. De är lite småhalkiga, upplever jag.

 – Det blir en helt annan effekt, lite WOW-känsla att sätta på sig spikskorna efter att ha tränat i tjockmodellerna.

 – Det är faktisk många som har skickat sina Vaporfly till Belgien där man lägger på en spikplatta. Men nu blir de ju inte heller tillåtna på bana.

Exklusiviteten och den bristfälliga tillgången gör att Jörgen som många andra drar parallellen till simningens hajdräkter som inte tilläts längre efter ett par säsonger.

 – Den förbjöds väl först i ungdomsklasser för att den var så dyr. Det blev en rikemanssport. Och löpningen börjar påminna om skidor nu, en materialsport. 

Bara till nytta för drivna löpare 

Magnus Bergman får väl också stämplas som old school eftersom han hade sin elitkarriär under framför allt 90-talet med åtskilliga SM-medaljer, rekord och landslagsuppdrag. Men han har fortsatt springa efter det och behållit kontakten med Adidas när han har hjälpt andra och kommenterat löpning under de senare åren.

 – Jag har den Adidasmodelen du pratar om framför mig, svarar han direkt.

 – Visst har jag känt effekten i dem, men jag har inte sprungit i några tjockskor, så jag kan inte jämföra, tillstår Magnus som skulle ha gjort tester i sådana modeller för TV4 inför och under Stockholm Marathon innan pandemin fick det projektet att rinna ut i sanden.

 – Du måste vara en driven löpare med tryck i steget för att utnyttja de här skornas kapacitet. Du får inte ut något, ingen energi tillbaka, om du inte landar på framfoten. Som exempel känner jag inget speciellt när jag värmer upp i dem. Katapulteffekten kommer först när jag springer fort. Det är helt enkelt en tävlingssko för eliten, slår Magnus fast och dristar sig till att dra gränsen någonstans vid 32-33 minuter på milen för att en manlig löpare ska vinna något på skon.

Bergman har givetvis hängt med i debatten mellan framför allt före detta elitlöpare och dagens generation.

 – Jag vill inte förneka teknisk utveckling. Men risken är att det blir en segregation mellan bra och mindre bra löpare. Dessutom devalverar det gamla resultat, men det sker ju med all utveckling i alla sporter, konstaterar Magnus innan han utvecklar sina tankar om de nya reglerna.

 – Det har skenat iväg, så det är bra med ett regelverk i botten. Vi kan inte gå tillbaka, men det har varit löpningens välsignelse att det är något som alla kan göra utan stora ekonomiska uppoffringar. Blir det så på sikt med den här utvecklingen? Och vill vi gå den vägen?

Text: Lorenzo Nesi