Vem är du?
– Jag heter Katarina Woxnerud, är 52 år och bor i Enskede söder om Stockholm med mina två ungdomar, 15 och 17 år. Är leg naprapat med kvinnoinriktning på egna kliniken Hela Kvinnans Klinik, som även män med exv core, bäckensmärta, ljumskbesvär besöker. Jag har tagit fram applikationen MammaMage liksom utbildningar, och publicerar min 20e bok i augusti 2020: ”Livet med klimakteriet”. Jag föreläser även och utbildar.

Hur länge har du löptränat?
– Jag har löptränat hela livet. Startskottet var min pappa som 1971 fick hjärtinfarkt och blev tillsagd av sin läkare att ändra kost och börja träna. Han köpte först en stegräknare och började promenera, och ökade sedan till löpning. Jag och min syster hängde med pappa och mamma på deras löpturer på landet i mitten av 70 talet, först kortare sträckor som sedan blev allt längre och upp mot halvmaror kring 20 års åldern. Löpning har alltid hängt med mig genom alla år – mer eller mindre – och på senare år har det blivit allt mer av löpning.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Jag ser mest fram emot intervallpass när jag innan passet funderar på hur tusan jag ska orka det, men sen när jag kör det så går det bra. En utmaning som ligger precis inom/ovanför min kapacitet, och som gör att jag vågar tro lite mer på min egen kapacitet. Efter ett sånt pass svävar jag på små lycko-moln. Men är det alltför jobbigt och jag inte har en chans att hålla tänkt tempo, då ger jag upp. En annan favorit är lugna långpass tidiga morgnar i soligt väder, finns det något bättre?

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Jag vill främst bli bättre på att tro på mig själv och tro att jag faktiskt klarar av tuffare utmaningar. Om jag får för mig att jag inte klarar av passet eller tiden jag tänkt mig så kan jag ge upp och tänka att det inte är någon idé. En kvalitet jag vill förbättra är snabbheten, liksom benstyrkan.

Vem är din förebild inom löpning/träning?
– Min generella förebild för rörelse och motion är min mamma, som tränade för att orka bli gammal och orka leva ett aktivt liv. Hon var en mästare på varje-dag-rörelser för att behålla rörlighet och styrka ända fram till slutet. Inom löpning tycker jag Johanna Salminen är otroligt inspirerande. Hon visar verkligen att det går att bli bättre genom planerad träning även som 40+.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Jag uppskattar mest att man bestämmer sig för ett visst tempo och sedan gemensamt hjälps åt att hålla tempot, utan att det blir någon tävling.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Löparprylar jag inte klarar mig utan är en bra sportbehå och bra skor som passar min löpstil och vad jag är van vid. Med ökad ålder har skorna verkligen blivit allt viktigare och den minsta förändring kan kännas i kroppen, något som inte alls var sant i 20-30 årsålder. Andra prylar jag vill ha med mig är Flipbelt för att få med getingsprutan (jag är allergisk) och mobil, liksom pulsklocka. Framför allt är pulsklockan min favorit!

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Det beror på. Om det är ett längre träningspass som jag kör tidigt på morgonen kanske jag inte äter något alls innan utan kanske tar med något på vägen. Om det handlar om ett maratonlopp äter jag det jag är van vid, för att inte få besvär med magen i onödan, men jag äter lite mer av allt och lite oftare dagarna innan.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Löpning är en självklar livsstil för mig. Jag packar alltid med mig löparskorna när jag reser någonstans och jag väljer hotell med löpband för att kunna springa. Löpningen hjälper mig att varva ned, få bort stress, lugna tankarna och gör mig glad!

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– ”You´re a training machine” som min coach Rubin McRae sa någon gång. Det är något jag bestämmer mig för att leva upp till när jag är trött. På lopp tänker jag ofta mot slutet: ”sluta tänka, bara spring” när min hjärna börjar berätta att det är jobbigt och att det inte är någon idé.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Den bästa effekten är att löpning rensar mina tankar, ger mig nya vinklar på problem under långlopp när hjärnan slappnar av, minskar stressen, ger mig energi och gör att jag känner mig stark i vardagen. 

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Mitt senaste lopp var maraton i San Sebastian i november 2019 då jag gjorde personbästa med 3.29 som sluttid. Som 51-åring! Helt fantastiskt! Jag kände mig stark ända till 35 kilometer, och kunde fortsätta ”rulla på” de sista kilometerna. Jag tog rygg på några ”ungdomar” som sprang liiiite snabbare än vad jag tänkt och lyckades haka på de sista kilometerna. Det var första gången jag gett mig tusan på att trycka på ända till slutet och se hur det kunde gå. Det tackar jag min coach Rubin McRae för som har en omåttlig tro på mig. Med andra ord; det är aldrig för sent att bli bättre (framför allt om man aldrig maxat sin prestation i yngre dagar).

Vilket är ditt nästa lopp?
– Jag är inte riktigt säker på när mitt nästa lopp blir med tanke på covid-19 men troligen blir det först 2021. Löpmässigt har jag just nu backat tillbaka till mer grundläggande träning, för att bygga upp styrka och grund ännu mer, när jag inte har något specifikt lopp inom närtid. Så corona har fått mig att gå in på mer grundläggande basträning vilket passar mig perfekt just nu.

Berättat för Kristina A Lager