Se sändningen från Premiärhalvan, lördag 20 april 10.30

Veckans löpare: Löpare är för ensidiga som idrottsmän

Möt Jonas Colting, triathlet med flertalet internationella framgångar och VM-medaljer. Han är en uppskattad föreläsare och coach, som gärna sticker ut hakan och säger vad han tycker. Löpningen har betytt allt för vem han har blivit och vad han har åstadkommit. Nu vill han bli bättre på att inte bli sämre.

Vem är du?

Jag heter Jonas Colting, 47 år, bor i Borås med min sambo Elin och sonen Rufus 1,5 år. Egenföretagare med flera olika ben: föreläsningar, coaching, event, podcast och produkter.

Hur länge har du löptränat?

Jag började springa när jag bestämde mig för att börja med triathlon 1990, som 17-åring. Tränade i några veckor och sprang sedan min första halvmara på 1.33. Året därpå körde jag mina första triathlontävlingar och ökade successivt dosen på min löpning. Kände mig som en svindålig löpare under mina första år men redan som 19-åring gjorde jag en halvmara på 1.16 och Göteborgsvarvet på 1.17. Det kom som en stor överraskning för mig då jag var absolut sämst i klassen som 10-åring, innan jag började simträna.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?

Fartlekslöpning i Borås kuperade terräng när kropp och själ samarbetar! När det känns som jag kan flyga uppför backarna och rulla nedför. Jag gör det inte så ofta nuförtiden men min hemmaträning ger mig alltid goda vibes från den tid som flytt.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?

Ingenting. Jag vill bara bli bättre på att inte bli sämre.

Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?

Jag har aldrig direkt haft några löpare som förebilder, har alltid tyckt att de är för ensidiga som idrottsmän för min smak. Mina största förebilder när jag var i början av min karriär var Ironman-vinnarna Mark Allen och Scott Tinley, deras intuitiva känsla för träning tilltalade mig. Idag imponeras jag av åldrande kollegor som fortfarande presterar på hög nivå. Nya Zeeländaren Cameron Brown är 48 och tävlar fortfarande framgångsrikt som proffs och tjecken Petr Vabrousek är 47 och kör fortfarande 15 eller fler Ironman eller ultratriathlon per år. I den mån jag har förebilder idag är det mer inom ett bredare lifestyle- och hälsoperspektiv.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?

Att han är en intressant samtalspartner och kan träna utan prestige.

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan? 

Mitt hårband och min pulsmätare.

Vad äter du helst innan ett långpass?

Ingenting. Några koppar kaffe bara.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?

Rörelse. Rörelse framåt både rent fysiskt men också som en dynamo för kreativa tankar och genom att processa stress, tankar och känslor. Löpning rör mig framåt.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?

Harden the fuck up. HTFU.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?

Löpningen har varit allt för vem jag har blivit och vad jag åstadkommit. Både som idrottsman och som människa. Det har i brist på bättre ord varit ”life changing”.

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?

ÖTILLÖ Swimrun Catalina den 1 mars. 7.7 km simning och 30 km löpning med 1300 höjdmeter. Våldsamt jobbigt och kuperat men vi gjorde det bra, jag och Alexander Berggren, och kom sjua.

Vilket är ditt nästa lopp?

Högst oklart under rådande omständigheter men nästa lopp som jag är anmäld till är SM i triathlon på halv-Ironman, Vansbro i slutet av juni.


Instagram @jonascolting
Podd: Coltings nakna sanning
Hemsida: colting.se

 

Berättat för: Kristina A Lager

Mer om Veckans löpare