Veckans löpare: Jag springer mer än någonsin just nu

Möt Petra Månström, löparen och journalisten, som har gått från att avsky att springa till att bli en av Sveriges mesta influencer inom löpning. Petra inspirerar både nybörjare och rutinerade löpare med sina poddar, Maratonpodden och Ewerlöf & Månström och sitt uppskattade instagramkonto med nästan 40 000 följare.

Vem är du?
Jag heter Petra Månström och är 43 år. Jag bor på Kungsholmen i Stockholm med min sambo Jonas och son Adrian, 4 år. Jag jobbar som journalist, löpcoach och influencer.

 

Hur länge har du löptränat?
– Under skoltiden avskydde jag löpning och kom alltid bland de sista när vi skulle springa den förhatliga Barkbanan (känns som att nästan alla har sin egen ”Barkbana” som framkallar smärtsamma minnen från förr, haha). Sedan dröjde det fram till december 2009, då jag under ett redaktionsmöte på min dåvarande arbetsplats Svenska Dagbladet hörde mig själv tacka ja när redaktionschefen sökte någon som kunde tänka sig att springa Stockholm Marathon 2010 – och blogga om det hela. Jag gick så att säga in för uppgiften och resten är historia.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Oj. Det beror helt på dagsform. Tidigare har jag oftast gillat långa och lugna långpass mest, men just nu är favoriten tröskelpassen jag kör på lördagsförmiddagarna med en löpargrupp. Jag gillar att utmana mig själv och endorfinkicken efter ett sådant pass är alltid magisk. Det är ett grymt uppiggande sätt att starta helgen på, helt enkelt.

 

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Jag har aldrig jobbat särskilt mycket med min löpteknik, så den biten vill jag gärna bli bättre på. Jag skulle också vilja jobba mer fokuserat mot ett mål, det var ett tag sedan jag gjorde det på grund av hälsoskäl, men nu känner jag mig sugen och taggad igen!

Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?
– Utan tvekan min fantastiska coach Ingmar i Uppsala! Så klok. Och med en sällsynt vettig syn på löpning, som han dessutom frikostigt delar med sig av till så många. Inklusive mig. Det är hans förtjänst att jag tog mig till start i min första mara och kunde genomföra den på ett så bra sätt. Hans råd när jag gick runt och nojade inför det loppet glömmer jag aldrig, för det var så bra: ”Den första maran är alltid den bästa. Du har ingen tidigare tid att jämföra med och det är enda gången det kommer att vara så. Så – njut av känslan! Jaga tider kan du syssla med på alla dina kommande maror, om du vill!”

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Självklart måste hen tycka om att vrida och vända på diverse olika stora och små tankar om livet. För det är just under löpturen som det passar så bra att avhandla just de där mer djupgående ämnena som man sällan har tid att ta upp annars. Det finns ju diverse olika skärmar som stjäl tid från sånt, men på löpturen är ju mobilen skönt nog undanstoppad J

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Min Garmin, känner mig konstigt nog naken utan den. Måste ha den på mig för att rundan ska ”räknas”.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– En vanlig Petrafrulle bestående av mackor med ost och kalkon samt lite grönsaker, en ingefärsshot, ett glas råsaft och havregurt med min hemmagjorda granola!

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Tacksamhet. Just därför att löpningen gör gott för mig på så många plan, såväl fysiskt som mentalt. Känner stor tacksamhet för att jag kan springa.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Efter att jag intervjuade Gunnar Söderström i Maratonpodden för ett tag sedan har jag blivit avsevärt bättre på att se ljuspunkter även i misär. Kraftig motvind är till exempel bara bra coreträning! Och ett sätt för naturen att se till att vi inte springer för fort. Knäppt nog går det faktiskt att se det positiva i det mesta. Ett mantra jag ofta återkommer till är: ”Jag är stark, snabb och snygg!”

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Att jag blir mycket gladare. Det är det korta svaret. Jag känner tydligt hur humöret skiftar efter ett pass. Saker som bekymrade mig innan jag gav mig ut har jag glömt bort och som bonus har jag ofta kommit på en massa nya, kreativa saker. Jag får också mycket bättre tålamod och stresstålighet.

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Oj, få se nu. Det var nog Nyårsloppet i Vallentuna i fjol. Då hade det bara gått en dryg vecka sedan min operation där ett myom som orsakat mig mycket besvär opererades bort. Gick segt från start och med facit i hand borde jag inte ha ställt upp. Men jag fick i alla fall en bra genomkörare och trerättersmiddagen på kvällen smakade himmelskt!

Vilket är ditt nästa lopp?
– Om allt går som jag vill: Prag halvmara i september! Åker ner tillsammans med Malin Ewerlöf och ett gäng härliga deltagare. Det här blir tredje gången vi gör den här resan, så roligt!

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Det låter kanske konstigt, men tacksamheten över att bo i ett land där vi endast haft en ”soft lockdown” och att jag har kunnat springa utomhus hela tiden har gett min motivation en stor boost. Har faktiskt aldrig sprungit så mycket som nu – och inte haft så roligt heller!

Berättat för Kristina A Lager

Följ Petra på instagran @maratonpetra

Mer om Veckans löpare