”Känslan av att vara stark är den bästa som finns”

Anna Jönsson Haag med maken Emil och sonen Harry i en av sina favoritmiljöner.

Möt löparen Anna Jönsson Haag. Du kanske känner henne främst som en av Sveriges främsta längdskidåkare med bland annat ett OS brons i bagaget. Men hon är också en grymt duktig löpare som älskar riktigt långa pass – helst i fjällmiljö. 2018 gjorde hon och maken Emil maratondebut på New York Marathon. Nu längtar hon efter att tävlingskalendern ska återfå sitt normala utseende.

Vem är du?
– Jag heter Anna Jönsson Haag och är 34 år. Jag bor med min make Emil och sonen Harry, 1 år, på Frösön i Jämtland. Jag är egenföretagare inom träning, hälsa, resor med mera.

Hur länge har du löptränat?
– Jag har sprungit sedan jag var barn och minns att jag var ute och joggade med min pappa när jag var 9-10 år. Inte långt och inte fort, men det var mysigt! Jag åkte skidor på vintern tillsammans med skidklubben hemma i byn och på vår och höst sprang vi som en del i träningen men det var först när jag var 13-14 år som jag började springa självmant för att det var roligt och en rolig och enkel träningsform.

Vilken löpträning gör dig lyckligast?
– Låååånga pass, gärna 3-4 timmar. Gärna i fjällterräng. Gärna i ett varierat tempo, typ att jag ska springa fort upp till toppen och sedan ta det lugnt utför, eller springa halvhårt hela tiden. Sådana pass älskar jag att göra och jag älskar känslan i kroppen efteråt. Det är som att jag får ut mest av min kapacitet när jag gör den typen av pass, det får mig att känna mig stark. Och den känslan är den bästa som finns.

Vad vill du bli bättre på i din löpning/träning?
– Snabbhet! Att kunna springa riktigt, riktigt fort. Allt från 400 meter till 10 000 meter.

Vem är din förebild inom löpning/träning och varför?
– Emelie Forsberg. För hennes avslappnade inställning till löpningen, till hur hon hanterar med- och motgång. Hur hon tränar och rent hur hon tänker kring löpningen. Att hon också ofta springer i sån miljö som är det bästa jag vet gör ju inte saken sämre!

Bilden är från i somras när jag och Emelie sprang Jämtlandstriangeln. Ett av mina i särklass bästa och härligaste pass, säger Anna.

Vad uppskattar du mest hos en träningskompis?
– Att man kan hålla ut ett helt pass ihop och också påminna varandra om när man behöver fylla på med energi för att fortsätta hålla humöret uppe!

Vilken löparpryl klarar du dig inte utan?
– Ett par riktigt bra och sköna skor med bra grepp.

Vad äter du helst innan ett långpass?
– Gröt. Med massa tillbehör. Och en kaffe latte.

Vilket ord representerar bäst det du känner för löpning?
– Fri! För jag förknippar löpningen så med frihet och det är ofta den känslan jag har när jag springer mina favoritpass och känner mig stark.

Vilket mantra tar du till när det är tufft på träning/tävling?
– Att alla har det tufft emellanåt och det är när det är tufft man växer och blir starkare och det mesta utmanande har något gott med sig, både på kort och lång sikt.

Vilken är den bästa effekten som löpningen har haft på dig?
– Det mentala lugnet. Det finns få sätt som frisätter allt negativt på ett så bra sätt som löpning. Som om allt rinner av ju fler steg man tar, ju längre man springer, desto fortare man springer. Eller precis tvärtom. Om man har en dålig dag, är trött och allt känns skit och bara gå ut och springa eller jogga helt kravlöst. Det är magi.

Vilket var ditt senaste lopp – och hur gick det?
– Jag sprang det inofficiella Tour de Fjällmaran, det vill säga sex lopp på åtta dagar i månadsskiftet juli-augusti i Jämtlandsfjällen med utgångspunkt från Ottsjö. 27K och Välliste Runt på lördagen, Kvartmaraton och Ottsjö 8K på söndagen, Vertikal K på tisdagen och sen Fjällmaran 43K på lördagen. Det kändes! Och av alla lopp så gick nog 27K och Vertikalen bäst, på Fjällmaran fick jag en riktig svacka kring 30-34 km av värmen och mådde riktigt, riktigt dåligt. Men jag tog mig i mål och det var häftigt vad kroppen klarar av! Inte en skavank eller skada, jag klarade mig helt undan sånt och fick njuta av att ha en helt slutkörd kropp i ett par dagar. Men som återhämtade sig förvånansvärt snabbt!

Vilket är ditt nästa lopp?
– Det är väldigt oklart vilket nästa löplopp blir, det beror lite på vad som sker med allt. Men blir det inget löplopp kommer jag mest troligt åka någon skidtävling, antingen något av långloppen nere i Europa eller under Vasaloppsveckan.

Hur påverkar coronapandemin din löpning?
– Peppar, peppar har den inte påverkat mig särskilt mycket mer än att något lopp har blivit inställt, vilket är väldigt skönt. Och löpning kan man ju alltid göra ändå, så länge man själv är frisk och kry. Det är ju fantastiskt bra! Jag hoppas verkligen att tävlingskalendern kan återgå till ett litet mer normalt utseende till nästa år och är lite sugen på att åka tillbaka till Bornholm och springa etapploppet där. 42 km på fem dagar. Fantastiskt fint och utmanande!

Berättat för Kristina A Lager

Läs Anna och Emils blogg

Följ Anna på insta @annahaag

 

Mer om Veckans löpare