– Jag avslutade Tjejklassikern tillsammans med en väninna februari 2008. Jag var 38 år och hade några år tidigare fått mitt fjärde barn men hunnit komma i rätt bra form. Min väninna ville lite draghjälp i sin träning. Tjejklassikern blev vårt första mål. Efteråt letade vi efter en ny utmaning och eftersom vi båda tyckte om löpningen och dessutom var rätt  jämna där föll valet på Tjejmilen.

Cecilia tyckte att om hon ändå skulle till Stockholm så kunde hon ju också ta med dottern Clara. Det är kanske inte alla 16-åringar som vill hänga med mamma och springa en mil, men Clara som idrottade mycket tände på idén.

– Jag minns vårt första år – precis innan start. Då ropade de upp namnen på dem som sprungit alla tidigare Tjejmilen, vilket då var 25 stycken. Vi skrattade och sa ”tänk när vi står här om 25 år”. Sådana pantertanter skulle vi också bli.  Det dröjde dock inte så många år innan min väninna droppade av. Men Clara och jag har fortsatt varje år. Och under tiden har hon även fått barn som idag är fem och sju år.

– Men trots graviditeter har hon fortsatt att springa varje år. Clara är snabbare än mig och har slagit mig varje år förutom just då efter hon fått barn.

Cecilia berättar att det har varit en självklarhet att springa Tjejmilen varje år. 2020 när loppet var inställt på grund av pandemin ordnade de sitt eget Tjejmilen hemma. Cecilias man fixade vätskekontroll och bjöd på alkoholfri Prosecco  i vackra glas. Som pricken över i:et hade barnbarnen tillverkat små medaljer.

– Det var kul på ett annat sätt – nu var hela familjen med och hejade. Men det är klart att inget slår att vara på plats på Djurgården och gå i mål. Det är en jäkla fin känsla!

Brukar ni träna tillsammans också?
– Nej inte med löpningen, där är det så smidigt att bara kunna sticka ut när det passar. Men jag springer rätt mycket med min man – och hunden får såklart följa med också. Däremot kör vi styrketräning tillsammans till och från. Clara är fysioterapeut och har tillgång till fina träningsmöjligheter.

Men just nu tränar jag inte så mycket löpning, jag har fått lite ont i höften – och då är ju styrketräningen väldigt bra. Sedan blir det långa promenader med hunden. Jag är dessutom aktiv på jobbet eftersom jag är brevbärare. Men jag gillar att träna och gör det nog 4-5 gånger per vecka.

Vad betyder det att ni har Tjejmilen gemensamt?
– Det är en jätterolig grej. Nu är det ju inte så långt mellan Surahammar och Stockholm, så oftast åker vi över dagen. Några gånger har vi bott på hotell och firat genom att gå ut och äta och dricka gått.  går ut och äter – men inte alltid det passar. Jag minns för några år sedan, då tog Clara med sig sina barn och så bodde vi på Långholmen. Det var spännande för barnen att på i ett gammalt fängelse.

Vad är det bästa med Tjejmilen?
–Stämningen under loppet, alla är oerhört glada både löpare och funktionärer. Miljön, jag älskar att springa på Djurgården, det är så vackert. Sen tycker jag att det är så fantastisk att vi kan mötas och ha roligt tillsammans över generationerna. Jag som nyligen fyllt 50 känner mig inte gammal – många är äldre. Samtidigt är en stor del av deltagarna i min dotters ålder och betydligt yngre än så – hon har ju hunnit bli 31 år nu. Den här blandningen av åldrar ger hopp tycker jag.