Torsdag 5 december klockan 15.18 

Jag höjer blicken och möts av en flera meter hög glasfasad. Husnumret är fastklistrat på fönsterglaset och jag behöver böja hela nacken bakåt för att kunna läsa siffrorna i sin helhet. 56. Mäster Samuelsgatan 56. Här är det. En vattendroppe når min panna och juldekorationerna som följer, från det ena huset till det andra, svajar i takt med den storm som letat sig in mellan huskropparna. Det är fredag eftermiddag och snart andra advent. Stockholms gator är fyllt av liv och jag noterar vindpusten bakom min rygg från människor som rusar förbi. Någon gömmer sig bakom sin stora huva för att inte låta det tätt duggande regnet möta ansiktet. Jag går in genom porten och sneglar ner på ett meddelande i min telefon. “Ta hissen till vänster, våning 3 och ring på klockan”. “Klick”. Låset vrider sig och jag öppnar dörren till Vasakronans huvudkontor. En levande stad breder ut sig med öppna platser för mötet mellan människan och rum utefter aktivitet. Ett moderniserat kontorslandskap som uppmärksammar värdet av en psykosocial miljö. Jag möter en person som brinner för jämlik hälsa. En man som bygger broar i ett kluvet välfärdssamhälle. Mellan stadskärnan och förorten. Jag möter den tidigare medeldistanslöparen och Löparakademins verksamhetsledare - John Laselle. 

-Det är väldigt tacksamt att få vara här. Vasakronan är en av Löparakademins samarbetspartner, berättar John medan han promenerar till kaffeautomaten och fyller på sin vita porslinskopp med ljusblått värmeskydd runt om. 

Biblioteket 15.32

Vi sätter oss ner i ett ombonat konferensrum med fyra stycken grodgröna fåtöljer runt om ett lägre marmorbord. Här inne är bruset från staden helt avlägset och tankarna känns mer klara. Löparakademin - är en ideell organisation, aktiva bland annat i förorterna Tensta, Akalla, Norra Botkyrka, Skärholmen, Hässelby och Farsta, men även Göteborg och Uppsala. Vi börjar prata om den senaste perioden i Löparakademins verksamhet och hur de efter många år äntligen fått en röst i samhället. En röst som för dialog om hur man kan arbeta med att minska negativa hälsoskillnader och påverka bakomliggande faktorer för jämlik hälsa. Ett arbete som förändrar barn och ungdomars liv, med löpning som verktyg. 

-Löpning har viktiga mätbara aspekter. Man kan tydligt se och mäta sina förbättringar, jobba med att sätta upp mål och utvärdera därefter. Vi vill inspirera ungdomar till att hitta metoder att jobba mot mål. Det har man nytta av inte bara i idrotten, utan också i livet, säger John.

Han ställer ner kaffekoppen på bordet, sneglar ner mot golvet och tänker. Strax därefter fortsätter han att berätta om idrottens positiva kraft att påverka individer och samhället. “Genom att uppnå något på ett plan så stärks även tilltron att lyckas med något på ett annat plan i livet”, menar John och och reflekterar ur egen erfarenhet. 

LÄNGS DEN BLÅ TUNNELBANELINJEN

För att förstå hur ett samhälle fungerar är det viktigt att sätta sig in i socioekonomiska förhållanden som påverkar hur vi lever och utvecklas. Sverige är ett välfärdssamhälle, men vi vet också att det i vårt avlånga land finns klyftor och hälsoskillnader specifikt, menar John -är stora beroende på var man växer upp, vilken bakgrund man har och speglar sig genom barnfetma och livslängd. Klyftorna kan även leda till sämre skolbetyg, allmänt utanförskap, och högre arbetslöshet bland unga. 

-I Stockholm kan det skilja 6 år i livslängd beroende på om du bor i Danderyd eller Skärholmen, säger John och pratar om en resa genom Stockholms tätort med samma blå tunnelbanelinje men åt skilda håll. 

Sverige har en lång tradition av idrott- och föreningsliv. Barn och unga vägleds naturligt till idrottens värld vare sig det är i mening av gemenskap, rörelseglädje eller prestation. Framförallt i förorter har John däremot, med egna ögon, sett tydliga tendenser till färre aktiva inom föreningslivet. Till grund ligger bland annat att de barn, vars föräldrar som kommer från krigsdrabbade områden och som oftast inte har en föreningsbakgrund, aldrig får en chans att inkluderas.

I KÖLVATTNET AV DEN FINSKA LÖPARVÅGEN

På 60-talet flyttade Johns föräldrar - Janne och Aila från Vasatrakten, Finland till Stockholm och det var när John fyllde 1 år som de valde att flytta till ett radhusområde i Kista - dryga timmen löpväg norrut från där vi befinner oss just nu. John är andra generationens invandrare, med en stark identitet till den finska kulturen. Han växte upp i kölvattnet på den finska löparvågen, något han själv upplever var en bidragande faktor till att han själv började att springa. Det var i hela familjens intresse av slå på tjock tv:n och från soffkanten motvilligt, men undermedvetet bita på naglarna, under finska intensiva spurt-uppgörelser. 

-Jag minns väldigt väl Olympiska Spelen 1984. Den finska löparvågen hade börjat ebba ut men de hade en kille kvar, Martti Sakari Vainio. Han sprang 10.000 meter och hängde med en italienare som hade ryckt sig loss. Han kom tvåa i det loppet, men sedan åkte han dit för doping - tyvärr, berättar John och vi funderar på om man ska skratta eller gråta. 

John han sjunkit ner i den djupa stolen men sätter sig upp för att dra rätt jeansen som åkt upp längs med smalbenen. Samtidigt, rabblar han upp finska guld på 1500, 5000 och 10,000 meter likväl framskjutna placeringar på 3000 meter hinder och marathon. Det här var Finlands prestationer under OS i München 1972 när statistikern John inte ens var född. 

-Jag kommer ihåg när jag lärde mig klockan. Den långa visaren var “Vainio”, en medeldistansare blev symbol för mellan-visaren och sekundvisaren var Arto Kalervo Bryggare som sprang 110 meter häck. Jag lärde mig bättre på det sättet. När det är dags för mitt eget barn att lära sig klockan- då blir det “Kalle Berglund” och andra löpare, säger John och skrattar skämtsamt.

LÖPARLIVET PÅ LÖPARGYMNASIET

En stor inspirationskälla för John har varit hans pappa, Janne. Tillsammans har de joggat i skogarna nära deras hem. Som sjuåring gick John med i Turebergs FK, Sollentuna. Även om löpning redan vid fyra års ålder var hans största intresse, fanns även tresteg med på tävlingsprogrammet - fram tills han flyttade in på Löpargymnasiets internatboende i Sollentuna. Att ha idrotten närmre till hands påverkade utvecklingen fysiskt men kanske allra främst, psykiskt.

-Det tog ett tag för mig att bli bra. Jag hade inget ett starkt självförtroende när jag var yngre, och jag ser mig själv, inte alls som en stjärna på något sätt, berättar John.

Motivationen har han aldrig brottats med, däremot fångade John under tiden på Löpargymnasiet, upp verktyg kring prestationspsykologi, för att stärka självförtroendet - genom att se på sig själv som en vinnare. Bakom ödmjukheten vilar utdelningen av hans mentala arbete - när han som 23-åring, tog svenskt mästerskapsguld på 1500 meter utomhus och senare inomhus för seniorer. Hans personliga rekord utomhus då, hade tagit honom upp på topp-5 bästa listan i Sverige, idag. Johns personlighet och beteende formades även av äldre löpare och vänner i hans närhet och under resans gång lärde han sig om sina styrkor och om sina svagheter. 

-Det har alltid varit enkelt för mig att fokusera på det jag vill göra och jag har alltid varit beredd att lägga ner det som krävs, liksom att göra val som tar mig närmare målen. Jag var hela tiden “100%”. Stod det 11 pass på programmet så körde jag 11 pass. Jag betade av det utan några problem. säger John.

“Dunk-dunk- dunk-dunk-dunk” - ljuder John och illustrerar sin disciplinerade personlighet genom att slå sidan av sin hand genom luften, likt ett domino som rasar, bit för bit.

-Jag var däremot väldigt rädd att ge efter för min latsida. Det är svårt att veta vad som är vad. Varför vill jag skita i det här passet? Det finns folk som väldigt lätt ursäktar sig för saker, eller vädret. Jag blev tillslut bäst i Sverige för att jag hade en plan och följde planen, förklarar John med simplicitet i sin röst. 

Fram till att John fyllde 30 år, la han motivation, energi och kraft på att utvecklas som löpare. Allra mest under de sista åren, men med uteblivna resultat som han själv beskriver det. Drömmarna om en fortsatt löparkarriär avtog allt mer och motivationen att göra något annat i livet växte sig starkare.

-Löpningen är fortfarande en stor del av min identitet och att idrotten stärkte mitt självförtroende, kunde jag ju ta med mig till andra delar av livet, berättar John. 

SOCIAL NYTTA MED LÖPNING SOM VERKTYG 

2009 blev han blev rekryterad till Löparakademin och frågan kom väldigt lägligt just i slutet av hans löparkarriär. Bland jurister, psykologer och ingenjörer var han den som kunde löpning. Det de alla hade gemensamt, var viljan att ge tillbaka till sin uppväxt i Kista. Grundidéen med Löparakademin är och har alltid varit att skapa social nytta med löpningen som ett verktyg.  

-När jag växte upp på början 80-talet var Kista inte alls ett socialt utsatt område utan någon slags medelklass och det är generellt ett väldigt blandat område. Men det har blivit värre. Tanken på Löparakademin kändes väldigt meningsfullt, men jag såg det då som något kortsiktigt och aldrig något jag tänkte att jag skulle jobba med idag. Men ska man skapa ett bra samhälle krävs det att många samarbetar. Den ena delen styrs ju av politiken, staten, företagare och den andra delen är en ideell sektor - och man kan bidra på olika nivåer, berättar John.

ATT BYGGA BROAR 

Att varje morgon få vakna och bidra till att ungdomar växer och integreras i samhället genom att våga se sin plats och känna sitt värde, verkar vara en genuin drivkraft hos John. 

Löparakademin har skapat ett tioveckorsprogram, där man genom träningen, workshops och mentorskap ges verktyg för personlig utveckling och målsättning. Deras arbete har bidragit till att fler ungdomar idag upplever ett starkare självförtroende och John berättar att många har fortsatt träna själva eller engagerat sig som ledare. Vi kommer tillbaka till tankar om klyftor, om utmaningen kring inkludering och tillgänglighet i föreningslivet för alla barn och ungdomar som lever och växer i vårt samhälle - idag och imorgon. 

-Vi har haft ensamkommande ungdomar som verkligen utvecklats under programmet, som själva uttryck att det har varit en nyckel för dem att komma in i svenska samhället, berättar John och möter nu sin pragmatiska sida med mjuka värden. 

-Jag tycker att vi jobbar framgångsrikt med att inkludera alla. Vi vill vara med och skapa en systemförändrande skillnad. Jag tror däremot att föreningarna själva behöver titta djupare på sin egen verksamhet och hur man får med alla. Att utveckla en organisation och att bygga något känner jag, är i sig en spännande resa och något jag ger min kraft och energi till, berättar John.

KOMBINATIONEN UPPVÄXT, BAKGRUND OCH IDROTT

Klockan 16.32

Vår diskussion om modernisering av föreningslivet pågår en längre stund - samtidigt, börjar människor runt om oss att tacka för sig och dagen här på kontoret går naturligt mot sitt slut. John yppar sin tacksamhet för idrotten, vad han har gjort för sig själv för att utvecklas och den nytta som idrotten har gett honom i karriären och i livet. Han inspireras av sin ungdomstränare Octavio Nunez, som bidrog till aspekten av glädje i gruppen och som la en bra grund löpmässigt för John. Ola Liss, Johns tränare på löpargymnasiet och i Turebergs FK - berättar han var den person som rent idrottsligt utvecklade John på många plan “Han hade också en plan, och trodde på mig” Kombinationen uppväxt, bakgrund och erfarenhet från idrotten har gett honom en känsla av mening och värde - och det är den bro han vill bygga för barn och ungdomar i socialt utsatta områden så att även dem, kan växa sig starka.  

-Man påverkas i sina karaktärsdrag till stor del av de människor man har omkring sig och den miljö man lever i. Det spelar en roll vilken bakgrund och uppväxt man har. Det gör det verkligen. Det är skitintressant. Löpningen har varit en bra skola i livet och jag vet att idrotten är en stark samhällskraft. säger John

FAKTA JOHN LASELLE:

Född: 12 juli, 1979

Klubb: Turebergs FK

Utbildad: Ingenjör, Kungliga Tekniska Högskolan

Mest minnesvärda merit: Mitt först SM-guld på 1500 meter (2002)

Johns mest minnesvärda upplevelse med Löparakademin: Första gången vi arrangerade Kistaloppet 2010

Skribent: Sara Holmgren